Kategoriarkiv: cyclocross

Gör din egen kompislapp

Det är fortfarande sommar, men det börjar bli dags att förbereda cyclocrossen för vinterbruk. Skärmar är ett måste, men ska du cykla i grupp behöver skärmarna modifieras för att skydda bättre från sprut.

Nästan alla skärmar är för korta, behöver därför förlängas. För att din kompis bakom dig, inte ska få massa sprut på sig, behöver bakskärmen kompletteras med en kompislapp. På samma sätt gäller även för framskärmen som behöver en egolapp, som då skyddar dina skor och din ram från vinterns bös.

En kompislapp kan se ut på många olika sätt och tillverkas av många olika material, såsom gamla skärmar, gummihandske (jajemen!), skärbrädor från Ikea (jorå), gummimattor, silvertejp osv. Endast fantasin sätter sina gränser. Nedan ett litet axplock från olika kompislappar från ett träningspass i vintras i Farsta. Håll till godo och lycka till med ditt skapande.

2014-03-15 13.42.14 2014-03-15 13.42.19 2014-03-15 13.55.50 2014-03-15 13.41.51 2014-03-15 13.42.04 2014-03-15 13.42.09

De outslitbara

Continental Gatorskin måste vara de mest slitstarka däcken på marknaden. De verkar hålla för allt, tar aldrig slut eller medverkar till punktering. Mina 28 millimeters som suttit på krossen i cirka fem år och har gått typ 900 mil, har nog bara haft en enda punka, trots allt grus, sten och glas på stan. För att inte säga två cykelsemestrar på Gotland med 25 kilos packning och många gånger på vass kalkstensmakadam. Inte en skråma!

Tills förra veckan när jag punkterade på väg till ett möte, och möttes av följande däckstatus. Inte helt outslitbara, men ändå! Nu är nya köpta och monterade. Så nu kan jag sova lugnt i fem år till.

Slitage

Vilse i semlan

SemlaDet blev en semeltur från Farsta i lördags, och vi var 27 cyklister vid samlingen som jag delade in i två grupper. En som skulle köra lite längre och snabbare, och så jag med alla-ska-med-tempot.

Vi skulle köra bakvägen och på för mig nya vägar så jag fick ta de andra i klungan till hjälp för att hitta. Men bara att det inte var någon som kunde hela vägen, utan någon kunde en stump här och någon annan där. Så det blev många stopp för att rådfråga varandra.

Tajmingen var perfekt, bara cirka två kilometer från Rosenhill, kom den snabbare gruppen och swischade förbi. Men lugn, semlorna räckte till oss med. Och det var inte vilka semlor som helst enormt massa god grädde på, samt att de hade wienersemlor. Slurp!

Dock var min grupp på 17 personer stundtals väldigt odisciplinerad och när jag låg högt upp i klungan, såg jag inte vad som hände där bak. Men Anette tog i så det hördes längst bakifrån med helgens bästa kommentar: ”DET SER FÖRJÄVLIGT UT HÄR BAKIFRÅN”. Varvid jag kollade bakåt och mycket riktigt, med bästa vilja kunde jag skönja fem led, annars var det nog en fet röra bara. Bara att ryta tillbaka och styra upp ”TVÅ LED… INGENTING ANNAT”. Samt ett tack till Anette för att hon håller koll på mig. Ögon i nacken är inget jag har.

Hur mycket snor kan en näsa producera?

Samling
Den skarpsynte läsaren, ser direkt att det inte är 23 cyklister på bilden. Den togs innan alla hade kommit.

Igår lördag sattes ett årsbästa, då hela 23 glada cyklister dök upp vid Farsta simhall klockan 10 för att delta i Vinterklungan och lite cykling på Södertörn. Vi blev två grupper, Mikael tog mellangruppen och resterande 12 tog jag, med loken Stefan som draghjälp till Huddinge. det var grym motvind och trots att vi alla låg på rulle bakom icke kortväxta Stefan, fick vi kämpa hårt. Självklart började min höft smärta.

Det där med fartsträckor har jag dragit ned på, men vid de två brantaste backarna vid Pålamalm, de är faktiskt runt 13%, lät jag alla klättra på eget bevåg, med samling på krönet. Förvisso är det en övning i sig att hålla ihop en klunga i två raka snygga led i en brant, men med tunga cyklar och tunga dubbdäck, är det ganska hopplöst.

Återsamlingen blev som vanligt vid korsningen vid Södertäljevägen, och högen av bananskal växer sig allt högre. Måste föreviga den nästa gång.

Hemåt gick det naturligtvis geschwindt i medvinden, men motvinden hade redan tagit två offer, men nej, de fick inte cykla hem själva eller ta pendeln. Vi sänkte farten och höll koll på dom.

Som vanligt blev det raggmunk och fläsk med kaffe och en Heineken på Farsta gård. och då jag hade hela sju tjejer i min grupp, satte jag mig såklart vid tjejbordet! Hamnade brevid exet och la in en hint om att jag gärna följer med till Åre igen.

Svaret på frågan måste räknas i liter. Minst.