Kategoriarkiv: kaffe

Reglerna

Varje sport måste ha regler. För annars är det ju ingen sport om det går att göra lite hursomhelstliksom. Dessa regler måste följas av en sann cyklist, av alla som vill kalla sig för cyklist, eller av den som på något sätt cyklar tillsammans med mig.

Dessa regler tillkom på allmän begäran på Twitter av bland annat Jörgen, att han ville att jag skulle formulera en regel för huru sprätta uppför backar. Sagt och gjort. Men jag började med det viktigaste först, och hans önskade regel blev först nummer 11.

Regel #1: Cykla snyggt

Bär alltid hela och rena cykelkläder när du cyklar. Vid målgång eller på slutet av ett träningspass, dra upp blixtlåset och rätta till klädseln. Du är cyklist, inte en uteliggare eller söderhipster. Cyklar du i grupp, ska det vara raka snygga led, det är ingen apcirkus det här.

Regel #2: Kramas i trafiken

Var vänlig mot dina medtrafikanter, även de som ser dig som sin mottrafikant. Peka aldrig finger, vinka istället glatt som om det vore din bästa kompis. Dunka aldrig på ett motorfordon. Undantaget är om motoristen kört på dig, eller varit så nära att du vinglat till. Se då till att det blir en dyr och en rejäl oreparerbar buckla.

Regel #3: Den som inte har fikat, har inte cyklat

Fika är obligatoriskt vid ett träningspass. Här finns inga undantag. Det ska ske i direkt anslutning till passet. Det duger inte att åka hem och fika.

Regel #4: Gnäll inte som en fotbollsspelare

Asfalt är mjukare än gräs! Kan du stå och prata efter en vurpa samt att du inte slagit i huvudet, cykla vidare. Visa Johnny Hoogerland och hans 33 stygn respekt (TdF 2011, taggtråd). Håna Zlatan & Co som gråter efter mamma och bärs ut på bår efter att ha snubblat på en mjuk gräsmatta.

Regel #5: Inga ventilhattar

Cykeln får aldrig vara utrustad med ventilhattar. Inte heller kukringen runt ventilen är ett godkänt bojsänke. Möjligtvis får ventilhattar begagnas under vinterhalvåret på vintercykeln tillsammans med dubbdäck och då ska ventilhattarna vara gula. Ingen annan färg är godkänt.

Regel #6: Vin före cykling och öl efteråt

Inte tvärtom för guds skull! Människa, du är väl inte alkoholist? Vin innehåller goda antioxidanter du har nytta av när du ska cykla. Öl innehåller snabba kolhydrater som din kropp skriker efter efter ett pass. Spelar ingen roll hur hårt, snabbt, långt eller länge du cyklat. Denna regel gäller alltid.

Regel #7 Du må icke äga en hybrid

Du skall ej heller offentligt i tal eller skrift, nämna ordet h*br*id . Rör aldrig någon annans hybrid, hjälp den förtappade in på den rätta vägen istället. Ytterligare förklaring är fullständigt överflödigt.

Regel #8: Meka bara med verktyg från Park Tools

Dina älsklingar är värda det bästa, det innebär att du enbart får meka med verktyg från Park Tools. Har du inte råd att köpa deras verktyg, lämna in cykeln hos din LBS och skaffa ett jobb till, så du får råd.

Regel #9: Fika innebär kaffe med tilltugg

Te, cola eller andra koffeinhaltiga drycker är inte godkända och räknas inte som fika. Latte, espresso, americano, bryggkaffe – allt är godkänt som är gjort på riktiga kaffebönor. Därmed är frystorkat kaffe strängeligen bannlyst! Krav på kvalisort av tilltugg föreligger ej. Ta det du gillar helt enkelt, ju kladdigare desto bättre.

Regel #10: Helga hjulafton

Den är helig. Även om du inte cyklar denna dag, dricker ett cykelvin eller ett cykelöl, må du tänka på cykling minst en gång varje kvart. Gärna högt inför dina medfirare.

Regel #11: Cykla smart

Sprätter du förbi andra, så behåll tempot. Det ger inga pluspoäng att krokna halvvägs, utan du ses bara som ett hopplöst fall. Cyklar du förbi rödljus och bryter mot trafikreglerna för att komma först, räknas det som doping. Doping är fusk och hör hemma hos hockeyspelare.

Regel #12: Distans anges i (svenska) mil

Det är bara amatörer och motorister som anger sträckan i kilometer. Hastigheten som anges är rullsnittet – det är helt oväsentligt vilken max- eller marschfart du haft. Outbildade löpare anger farten i minuter per kilometer och får aldrig användas.

Regel #13: Respektera Velominatiregel #5 och #9

Dessa två regler från våra vänner på Velominati är essentiella för all cykling, läs mer: http://www.velominati.com/the-rules/

OBS! Detta är högst privat, och har ingenting med onämnda cykelklubbar att göra.

Vilse i semlan

SemlaDet blev en semeltur från Farsta i lördags, och vi var 27 cyklister vid samlingen som jag delade in i två grupper. En som skulle köra lite längre och snabbare, och så jag med alla-ska-med-tempot.

Vi skulle köra bakvägen och på för mig nya vägar så jag fick ta de andra i klungan till hjälp för att hitta. Men bara att det inte var någon som kunde hela vägen, utan någon kunde en stump här och någon annan där. Så det blev många stopp för att rådfråga varandra.

Tajmingen var perfekt, bara cirka två kilometer från Rosenhill, kom den snabbare gruppen och swischade förbi. Men lugn, semlorna räckte till oss med. Och det var inte vilka semlor som helst enormt massa god grädde på, samt att de hade wienersemlor. Slurp!

Dock var min grupp på 17 personer stundtals väldigt odisciplinerad och när jag låg högt upp i klungan, såg jag inte vad som hände där bak. Men Anette tog i så det hördes längst bakifrån med helgens bästa kommentar: ”DET SER FÖRJÄVLIGT UT HÄR BAKIFRÅN”. Varvid jag kollade bakåt och mycket riktigt, med bästa vilja kunde jag skönja fem led, annars var det nog en fet röra bara. Bara att ryta tillbaka och styra upp ”TVÅ LED… INGENTING ANNAT”. Samt ett tack till Anette för att hon håller koll på mig. Ögon i nacken är inget jag har.

Autentisk vätternträning

Caroline, Elin, Mikael och Elin laddade inför regncykling

När Elin kallar är det bara att ställa upp. I lördags var det dags för hennes sub12-grupp att träna och jag la mig förstås i och ritade ihop en runda där målet var mer än 15 mil och fika vid Saltå kvarn. Allt gick bra dit och hummusmackan var lika god som alltid. Men sen började problemen. Först ut var Caroline som inte kunde växla ned bak. Hon försökte och försökte och tappade fart. Vi stannade och jag drog och drog i vajern och jag fick ned kedjan manuellt. Väl vid Mörköfärjan där färjekarlen snällt körde en extratur så vi slapp vänta 25 minuter på nästa, såg vi att vajern hade fransat upp sig på flera ställen. Lika glad som alltid utbrister Caroline ”första gången jag får ringa pappataxi”.

På väg mot Ösmo började regnet tillta men inte värre än att vi fortsatte utan regnkläder. Väl där fyllde vi på vatten och tog på oss regnjackorna då det hade börjat regna ordentligt. Men då ville Elin inte åka med längre. Hon hade tappat all ork men jag övertalade henne att åka med till Västerhaninge då det därifrån går fler tåg per timme än från Ösmo. I Västerhaninge valde ungefär hälften att ta pendeln men efter en microsekunds tvekan valde jag att trampa vidare hem. Hellre vara blöt och varm på cykeln, än blöt och kall på pendeltåget. För blöt var jag. Redan efter tio minuter i den nya klubbregnjackan kände jag hur det skvalpade i ärmarna! När jag höll upp handen för att göra stopptecken, kände jag hur det rann vatten utefter armarna! Vilken skitjacka! Troligen är ventilationen i armhålorna för stora, att det är där det läcker in. Den får duga som en dyr vindjacka.

Det blev totalt 16 mil, varav de sista 9 milen i ösregn. Bra träning inför Vättern, vilken jag inte ska köra. Mer om det en annan gång.