Kategoriarkiv: kärlek

Få det hela om bakfoten

bakfotenFick tips av den gode Maria om Backbone att de hade bra naprapater. Fem gånger trodde Jenny att det skulle ta att få ordning på min smärta i SI-leden och den stenhårda högra piriformis. Efter tio gånger hade smärtan avtagit något, och piriformis hade blivit något mjukare. Men hon ville att Therese skulle kolla på mig, för hon var cyklist, och kanske tänkte på ett annat sätt.

Efter en timme på hennes brits upplevde jag för första gången på två år, total smärtfrihet! Förutom timmarna efter de otaliga kortisonsprutor jag fått. Dessutom så fick sig priformis en rejäl känga av henne, så det känns som träningsverk i den. Sådär skönt ni vet.

Såhär idag är jag lite småkär i Therese. På första gången på en timme gjorde hon mig smärtfri. Men jag tror inte det kan bli något mellan oss. Hon använder så konstigt språk och svåra ord som jag inte förstår. Exempelvis så sa hon att jag ska ta en vilodag i veckan, exempelvis fredagar. Jag får inte ens cykelpendla i lugn takt. Vad menar hon, jag förstår inte alls.

Egosmart

Huvudvärken i tisdags satte stopp för backintervallerna. Så jag körde egoträning igår. Och idag var det dags för egokörning på Ekerö. Dagen efter egobackintervallerna. Smart!

Funderade som bäst ut en cykelbortskänkesannons, när något vitrosa kom leende mot mig. Det var Johanna! Och när vi stod där nära Lindötunneln, kom minst fem Fredrikshofsklungor förbi. Jag tapapde räkningen. Imponerande, minst 50-60 pers på samma träning! Han se Jonas och Lisette. Hejhej!

Varför skänka bort cykeln? Vid Färentuna kyrka kände jag i benen det osmarta med att träna dagen efter backintervallet. Samt att jag tog fel varv på Färentuna. Blev medvind inne i vindskyddande skog och motvind på öppna fält. Inte ett av mina genialaste drag. Men på en sträcka av en kilometer, vajade flaggorna åt tre olika håll. Blev aldrig klok på åt vilket håll det blåste åt.

Men hade jag inte varit så trött och missat 18.30-färjan, så hade jag inte träffat Johanna på vägen via stan istället. Efter det blev jag glad hela vägen hem.

Tack Johanna, ditt alltid närvarande leende smittar. Har jag chans på dig?

Amen

Pratade med min PT för att se att jag tränar efter plan. Varvid jag “råkade” nämna att jag igår cyklade 8 mil ute på Ekerö. Ojoj, det skulle jag inte gjort. Vilka bannor jag fick. Hon tyckte att två vilodagar efter de 23 milen i lördags var för lite. Tyckte det gick bra igår, trots motvind stundtals, tyckte jag att jag höll bra tempo. Ok, benen var inte de piggaste, de var lite trötta. Men ändå.

Visst, vila behövs, det är lika viktigt som de andra beståndsdelarna i lyckade träningsresultat. Det vet jag. Efter i lördags blev det ändå två vilodagar, varav en var helt inom lägenhetens väggar. Var inte ens utanför dörren. Det tycker jag är vila nog. Vila, det har jag gjort i 40 år. Ska jag nu när jag börjat cykla, vila igen? Det får bli när jag av jord är kommen. Amen.

Passera gå

Det luktar fröken Damsadel i hallen. Hon var här nyss med en kasse med mina kläder som hon haft hos sig. Vi bytte även tillbaka våra nycklar. Det tog bara två månader innan vi ordnade upp det praktiska. När jag plockade upp kläderna i kassen förstod jag varför jag haft så ont om underkläder hela tiden. Verkar som jag hade på börjat en inflyttning hos henne. Nå, nu är klädkammaren lite mer välfylld igen. Och jag vänder blad i mitt emotionella liv. Vem ska skriva nästa sida?

Delad glädje

Det är inte svårt att göra andra glada. Visa dom bara lite kärlek. Hur enkelt som helst, varför krångla till det? Johanna har ett sår på sitt hjärta och tyckte att måndagens Yehudaseriestrip var gullig.

Minns inte hur det gick till, men hon nämnde att hon inte har någon ringklocka. På några minuter hade jag lubbat över till Sportson och köpte en vit ringklocka och postat den till henne. När hon fann den på hallgolvet blev hon glad. Iallfall enligt bilden på hennes blogg.