Kategoriarkiv: kultur

Hipp hipp käftsmäll

dagens bästa present stod Jonas för

Tidigt på morgonen strömmade förutom de obligatoriska grattisposterna på Facebook – för hur enkelt är det inte att gratta nån nu när vi har Facebook? – till rabatterbjudande med grattis från diverse företag. Min födelsedag verkade arta sig bra.

Sen kom mejlet som hjälpte mig att definitivt fatta beslutet om jag inte ska leda Farstas sub12-grupp på Vätternrundan. Det hjälpte mig även att fatta beslutet att inte starta över huvudtaget. För tydligen ansågs jag inte vara officiell ledare förra året enligt ledaransvarig. Det spelade ingen roll att platsansvarige godkände inköp av ledarkläder, inte heller att styrelsen bjöd på både årsmötesbuffé och Ålandsresa förra året. Jag var ändå inte “auktoriserad” ledare och kunde därför inte åtnjuta de förmåner en ledare har som att få ersättning för ledarkläder eller utlägg för slangar till punkterande cyklister, bars till bonkade cyklister eller snabblänkar för avtrampade kedjor. Bra! Hädanefter får de de som inte är utrustade klara sig på egen hand. Jag har inte råd att dela med mig av mitt eget förråd. Så mycket för den uppskattningen på födelsedag. Tack!

Sen blev det bara bättre! Bästa Jonas bjöd på lunchbuffé på cykelhaket nummer ett, Bianchi Cykel & Café.

Även om jag var den enda som var cykelklädesklädd, så kändes det hemma liksom. Tack bästa Jonas.

Lite senare kom det fem tårtor till kontoret för att fira… näe, inte mig egentligen. Men vi kan väl låtsas det? det var för att vi från idag inte längre är en egen resultatenhet, utan nu ingår som en avdelning i det stora Verket.

Dagen är inte slut än, men gubbjäveln fyller inte jämnt, så något födelsedagshångel är väl inte att vänta.

Viktigt tänka på vätskebalansen

Castillo de Gredos verkar vara den nya sportdrycken 2013. Finns på Systembolaget för 52 kronor för en enliters “tetra”. Artikelnummer 12798. Undrar om den passar i flaskhållaren? Nå, en går alltid ner i en av ryggfickorna. Fast efter sju sådana pavor skulle nog jag också parkera cykeln utanför Röda korset.

Observera att bilden inte är arrangerad, jag fann hela ekipaget sådär.

Himlen i norr

Fredrik, Herr TV, Jörgen, Jessica

Det mest spektakulära cykelloppet av dem alla är utan tvekan Paris-Roubaix! Den som kört om så en enda gränd i Gamla stan, vet vad jag talar om, även om det är väldigt få partier av kullersten där, mest är det dålig gatsten. Ni andra: Googla på förslagsvis på “Helvetet i Norr”.

Paris-Roubaix avnjuts nog bäst på plats, men swisch så har de passerat sönderskakade på någon minut, så soffan annorstädes är faktiskt inte så illa det heller. Jag slängde ut en fråga på Twitter och Jörgen hakade på. Efter lite Twittrande hit och dit, så var planen lagd. De stod för ost, bröd och tilltugg och jag tog med mig två flaskor rött jag hittade i skafferiet – och jag begriper inte varifrån alla rödvinsflaskor kommer, jag köper ju aldrig rödvin på flaska, bara dunk – och cyklade iväg utåt Orminge. Där i soffan hittade jag Jörgens hustru Jessica som låg behagligt utbredd i soffan. Det var inte för att hon var en lyxhustru eller så, utan hon skyllde på bruten fotled och pekade på ett stort paket gips. Jag ar benägen att lita på henne.

Mycket trevlig tillställning minsann. Att bara cykla hem till totalt okända människor jag bara tôlat med på Twitter och Instagram några månader, med två flaskor vin, och ha det så där gôrtrevligt som cyklister bara kan ha det tillsammans med Roberto Vacchi och Anders Adamsson skvalande i bakgrunden.

Sen går ju cyklingen hem så mycket bättre, fortare och snyggare med typ en halv flaska rödvin eller mer innanför vindvästen.

Tack alla kvinnor

tänk om jag vore en cykel

Idag är det den internationella kvinnodagen. En dag vi inte ens borde behöva, men nu är det tyvärr så att den behövs. Jag drar mitt strå till stacken och hyllar alla kvinnor i allmänhet och alla cyklistor i synnerhet med denna mansförtryckande bild, där vi män likställs med en tempohoj.

Herr Cykel

Marcel Kittel på sin kittel

När barn är små, så kallar dom saker lite annorlunda än vad vi vuxna gör. Klonen sa exempelvis spåa för spårvagn och banna för tunnelbana, vilket var två av de fem första orden han lärde sig. Jag var överförtjust, men hans moder var långt ifrån förtjust. Vidare sa han kaggo för lego, lällig för välling, lalle för nalle och kittel för cykel.

Döm om min förvåning när jag sitter och tittar på tempoetappen på Paris-Nice, att det finns en cyklist som heter Marcel Kittel. Enligt Klonens nomenklatur heter han ju cykel i efternamn!

Dagens ord: balaclava

balaclava

Så här de sista skälvande vinterdagarna tänkte jag nämnda förträffligheten med en baclava. Eller rånarluva som den även kallas på svenska. Helt ovärderlig kalla vinterdagar, då den effektivt skyddar hals, nacke och större delen av huvudet. Den har antingen ett hål för vardera ögat eller en stor öppning för båda ögonen. Ibland kan den även ha öppningar för näsa och mun. Ja, ni ser själva på bilden vad effektivt den skyddar nästan hela ansiktet och huvudet.

baklava

Balaclava ska inte förväxlas med baklava. Baklava är nämligen ett sött bakverk och är vanlig i länder kring Mellanöstern och på Balkanhalvön med ursprung från Turkiet och Osmanska riket. Baklava består av filodeg med hackade valnötter, mandlar eller pistaschnötter som gräddas och när den fortfarande är varm dränks i en lag av honung, socker, kryddor och rosenvatten. Den serveras oftast till starkt svart kaffe som anses kontrastera mot baklavans sötma.

Nu när ni vet detta, vill jag inte se nån där ute cykla omkring med en baklava i ansiktet på vintern. Inte ens på sommaren är det lämpligt att bära den som beklädnad. För den delen, vill jag heller inte se någon äta en balaclava till kaffet. Överens?

#cykelkärlek

Önskar alla cyklister och andra som älskar cykling, livet och sina medmänniskor en trevlig alla hjärtans dag. Vad passar då inte bättre än med lite poesi med cykelanknytning jag skrev 1998?

En droppe i havet
en människa på jorden
en eker i navet
en bokstav i orden

Vi är all så små
som de försöker fånga
Men om vi är två
är jag dubbelt så många

Kom ihåg att kramas i trafiken!

Gammalt fort

Idag var vi på Spårvägsmuseet. Mycket nytt har kommit sedan sist. Bland annat vingsymbolen från Stockholmsutställningen 1930, som var upplyst inifrån. Det gillade jag skarpt. Riktigt “funkis”. Synd bara att det ska behövas en ALU:are för att det ska hända något.

Museet hade även fått några nya bussar, hela tre stycken. Bland annat stod där Hybridbussen, ett misslyckat experiment från SL i sitt försök att få bussen miljövänlig. Vilket naturligtvis misslyckades. En spårvagn till exempel, som är mycket miljövänlig och energisnål, blir inte museiföremål förrän vid 40 års ålder eller mer. Men bussar blir tydligen museiföremål väldigt snabbt. Hybridbussen är bara ungefär sex år gammal och har redan hamnat på museum! Vilket säger allt om bussens “förträfflighet”.