Kategoriarkiv: pendling

I maktens korridorer

Per Ankersjö (c), stadsmiljöborgarråd

Som jag skrev i bloggen den 12:e januari, så blev jag inbjuden till ett möte med Per Ankarsjö (c), stadsmiljöborgarråd i Stockholms stad. Kom lite sent till lunchmötet idag för jag var trippelbokad och fick stressa igenom mötet innan. Väl i stadshuset bjöds vi på lunchmacka och vi presenterade oss alla. Det var förutom Per två till från stadshuset, en polis, Krister Isaksson känd från Kadens, en man från cykelfrämjandet, Ted Ell från Trafikkontoret samt två från Citybike. Varför nu en kommersiell aktör som inte ens hyr ut sina cyklar under vintern var med på ett möte om snöröjningen blev jag inte klok på. Förty hade de kloka synpunkter.

Jag började med att fråga Ted Ell vad Trafikkontoret har för kvalitésuppföljning för snöröjningen.  Detta då vi är flera som felanmäler samma sträcka om och om igen varje gång det snöat utan att det plogas ordentligt. Eller så plogas det inte alls. Jag fick inget riktigt svar, utan det var en lång utläggning om kommande system och att det är många mil att ploga. Jag poängterade att det handlar om våra skattepengar och att det är viktigt att staden och dess medborgare får det som tjänstemännen handlat upp av entreprenörerna. Tyvärr tyckte jag inte att jag fick ett konkret svar. Hade han åtminstone svarat att det inte är bra och kan göra det bättre eller nåt sånt, kunde jag varit nöjd. Men det kändes bara som tomma ord.

Det pratades mycket fram och tillbaka om vad som borde göras och det som jag gillade mest var den nya sopmaskinen de nu testkör mellan Bergslagsrondellen och Stadshuset. Den verkligen sopar cykelbanan ren från snö och grus och den sprider även ut en saltlösning. Och därmed inget sand! Det berömde jag och nämnde att jag alltid undrat varför de aldrig saltar cykelbanorna som de gör för bilarna. Fördelen med det och att inte sanda, är att de sparar in kostnaderna för att sedan sopa upp gruset från cykelbanorna på våren, att det blir mindre vurpor och personskador, att det blir mindre partiklar i luften framåt våren – Stockholm har ändå en av Europas skitigaste luft – samt att ”brukarna” vågar börja cykla tidigare på våren om cykelbanorna är fria från grus. Ted & Co ska utvärdera den där sopmaskinen, som jag för övrigt bara hört gott om men aldrig sett, och förhoppningsvis till nästa vinter skala upp det hela så de får fler maskiner och kan sopa fler huvudstråk.

Fick med mig lite kvällslektyr

Killen från Cykelfrämjandet – ja jag borde bli bättre på att skriva upp vad folk heter – nämnde att de utvecklar en app där man med hjälp av bild och geotaggar kan skicka in felanmälan till kommunerna i Sverige. Liknande finns i Holland med gott resultat. De kommer att tillhandahåller ett API så kommuner kan få ut data som felanmälningar och förslag för underhålla cykelbanorna. Ted blev faktiskt lite intresserad. Det lovar gott, och jag ser fram emot denna app framåt april.

Per Ankersjö avslutade mötet efter 90 minuter med att be om hjälp att få fram en slogan för cykelstaden Stockholm. Krister kom med några konkreta förslag, så vi får se var detta mynnar ut i.

Det var ett trevligt möte som även om det var allmänna frågor utan att bli sådär konkreta som jag gillar, diskussioner att ta på, så får det klart godkänt då det var ett första möte. Jag är varken politiker, tjänsteman eller opinionsbildare, jag är ju bara en ”brukare” av cykelbanorna med mer än 800 mil i benen per år. Tillika  träningsledare i Sveriges största cykelklubb Fredrikshof med erfarenhet av hur bra och dåliga cykelbanor är utformade. Hoppas jag gjorde bra från mig och får fortsätta komma på dessa möten. Jag var ju ändå den ende förutom Krister som verkligen cyklar mycket och året runt hela tiden.

Morgonmalörer

Det har hänt några gånger, att jag kommit ut på gården och känt att något fattas, att jag glömt något. Värst var väl när jag jag stod där en sömnig morgon och försökte komma på vad det var som jag hade glömt. Till slut kom jag på det, det fattas 10 kg mellan benen. Jag hade glömt cykeln! Lite svårt att cykla till jobbet utan den liksom. Därför har jag en inre checklista som jag varje morgon går igenom, så ingenting glöms. Så även denna morgon.

Hjälm – check
Väska med träningskläder – check
Låset – check
Nycklar  – check
Byxor – check
Cykel – check
Mobil – ch… näe, var är den?

Tillbaka in i lägenheten och letade igenom alla fickor på mig och alla fack i väskan. Härjade mig svettig runt i lägenheten och letade överallt. Men jag kunde inte hitta mobilen. Facebookade till kollegan via plattan ”Snabbt kan du Ringa min mobil hittar inte 070 762 xxxx” (sic!). Hör hur det ringer och tillslut finner jag mobilen i morgonrockens ficka och konstaterar att mer kaffe inte hade skadat.

En gnällig cyklist

Inför den här vintern sade Stockholms politiker att det skulle ske en satsningen och cykelbanorna skulle prioriteras. Upp trodde vi alla. Ned blev verkligheten. Vi är många, inte bara cyklister som förfasat oss över den urusla plogningen. Till och med stadsdelsnämnden i Skarpnäck krävde vite på några hundra tusen av entreprenören. Notera att den där miljardsatsningen som politikerna beslutat om och media skrivit om, är bara på planeringsstadiet. Men det har ju inte med dagens underhåll att göra. Förty ska cykelbanorna ju plogas redan nu, inte om 10 år.

Synpunkter och kritik från medborgarna/väljarna/skattebetalarna haglar i media, i bloggar, på Facebook och på Twitter mot den urusla, eller obefintliga plogningen. Imorse utspelades denna konversation på Twitter där jag kommenterade @jwolfers kritik, varvid Ulla Hamilton (m) som är trafikborgarråd surnade till offentligt och tyckte att jag och vi cyklister gnäller. Antingen har hon inte någon koll på Twitter, eller så har hon bara en nedsättande syn på cyklister i synnerhet och väljarkåren i allmänhet. Det blev ett jäkla liv efteråt på Twitter och i bloggar, som på Cyklistbloggen och hos Mellanklass (där jag fö lånat bilden).

Per Ankersjö (c) var mer ödmjuk, så jag och andra är nu inbjudna till möte för att komma med förslag och idéer hur framtida cykelbanor ska byggas för att de ska gå att cykla trafiksäkert på. Dagens cykelbanor är ju ett skämt, de är mallade för rullatorer i 4 km/h.

Några timmar efter detta twittrande, skulle jag cykla till Globen. Gatorna, som för övrigt är bussgator vilka också ska prioriteras, var inte plogade och under snömodden fanns osynliga isklumpar, så jag tog det lugnt för att inte vurpa. Precis det alla tjatar om, att ta det lugnt. Men då ska bilisterna ligga en meter bakom och hetsa för att vi cyklar för sakta! Hallå, jag anpassar farten efter omständigheterna, gör det ni med bilister. Och anpassa avståndet till framförvarande fordon tack. För plötsligt fick jag ett kast när jag kom emot en osynlig isklump och åkte i backen. Bilisten med bara en meter i marginal bakom mig, hann såklart inte stanna. Pang!

Det är riktigt smaklöst av Ulla Hamilton att påstå att vi cyklister gnäller när vi håller på att dö där ute på de oplogade vägarna. Visst är jag gnällig Ulla, men jag vill ju inte dö just nu. Jag ska ju fan till Mallorca om en månad och cykla!