Kategoriarkiv: skämes

Tack och håll käften

plast å papper

Första maj skulle det varit färdigsopat i innerstan. Det är det inte. Femtonde maj skulle det varit färdigsopat i ytterstaden. Det är det inte. Entreprenörerna skyller på den sena våren. Skönt att det alltid finns nåt att skylla på. Att det iår är kopiösa mängder med grus på våra gator, cykelbanor och trottoarer är för att entreprenörerna hellre har sandat under vintern istället för att ploga bort snön. Finns inget grus eller sand i världen som på något magiskt sätt trollar bort snön. Jag är övertygad att entreprenörerna gör det här fullt medvetet, då de får betalt efter hur mycket grus de häller ut. Alltså sandar de hellre än plogar då det ger mer pengar. Sen på våren måste de sopa flera gånger, vilket ger mer intäkter  Och Trafikkontoret som inte har någon som helst kvalitetskontroll av vad de upphandlat, bara betalar och betalar. Och cykelbanorna blir bara mer och mer oframkomliga.

Per Ankarsjö (c) miljöborgarråd

Istället för att kräva ut vite av entreprenörerna för att de inte har sopat färdigt i tid, slösar staden från cykelmiljarden på mutpåsar. I onsdags morse stod de på valda ställen och delade ut en påse innehållande något jag klarar mig helt utan: en flaska som inte passar i flaskstället, sadelskydd samt diverse broschyrer. Då var samtalet jag fick av Per Ankarsjö (c) mycket mer givande.

Det hela är en fet käftsmäll från staden, en förolämpning  Istället för att öka säkerheten och framkomligheten för stadens 150 000 cyklister, försöker de köpa vår tystnad. Jag är inte imponerad Ulla Hamilton.

Skärp dig för fan!

över 80 cyklister samlade i Fartsa

Jag är en dålig människa. Jag är en dålig bloggare. Skärpning på det. Kan det bero på att euforin över att våren äntligen är kommen och klubbträningarna i Farsta satt fart med besked? Därmed gör jag här en liten sammanfattning om vad som hänt, hur det känts och vad jag har för reflektioner på det.

Nu senast i lördag var det över 80 cyklister som samlades vid Farsta simhall för att träna med oss. Enligt rykten är det över 200 som samlas ute i Brostugan. Så det här med att cykla i grupp på asfalt är trenden. Av dessa 80 som alltså var i Farsta, var det 30 nybörjare vilket är jätteroligt att så många är nyfikna i den ädla konsten att cykla snyggt i grupp. Dock kände vi en liten ledarbrist vid denna anstormning, men det finns gott om dioder, sån halvledare som jag var en gång. Hoppar in vid behov.

Extra roligt var att jag fick med Ove min gamla läromästare i ledarollen, i min nybörjargrupp efter delningen. Han har varit sjukskriven en längre tid, men är nu äntligen uppe i sadeln igen. Han verkade dock lite timidare än förr, men kunskapsförmedlingen fanns kvar. Härligt!

Mika går igenom hur tvåpar fungerar,
och Ove hänger på cykeln

Att harva runt med glada nybörjare är utvecklande för mina ledaregenskaper och även om farten faktiskt blev runt 25 i snitt, så utvecklar det mig inte som cyklist. Därför satsade jag på söndagsträning igår, även om motvinden till Farsta och stummande ben försökte övertyga mig om att sängen hade varit bästa platsen en solig söndag. Vi blev åtta personer i min grupp med målsättning på runt 27 i rullsnitt vilket vi höll med råge. Ingrid droppade tyvärr av redan vid Tullinge och hon må vara en stark och duktig pensionerad cyklista, men cykla två dagar i rad var nog inte hennes grej. Men efter ett tag fick vi påfyllt av en kille som missat hela samlingen med en halvtimme och jagat ikapp oss. Efter Pålamalm och fartsträckan där de starka fick trötta ut sig, blev vi grymt jämna och vi höll bra fart utan ryck och konstigheter. Alla var lika lyriska över hur bra vi jobbade ihop, så vi struntade i alla brukliga fartsträckor och jaktstarter. Det var sådär gudomligt härligt flyt hela vägen hem i medvinden att jag fick gåshud.

Och det är så cyklingen ska vara, glädjefylld, härlig och lustfylld.

Cykla snyggt och kramas i trafiken!

Menlösa barns dag

Det är sol, det är plusgrader och som en tjurig femåring vägrar jag gå utanför dörren. Men jag måste, ska cykla till sjukgymnasten senare. Ser i almanackan att det är den 28:e februari och som iallafall förr var den rättmätiga menlösa barns dag, men som nu förmätligt ändrats till värnlösa barns dag.  Hursa?  Är inte vi menlösa värda en egen dag längre?

En gnällig cyklist

Inför den här vintern sade Stockholms politiker att det skulle ske en satsningen och cykelbanorna skulle prioriteras. Upp trodde vi alla. Ned blev verkligheten. Vi är många, inte bara cyklister som förfasat oss över den urusla plogningen. Till och med stadsdelsnämnden i Skarpnäck krävde vite på några hundra tusen av entreprenören. Notera att den där miljardsatsningen som politikerna beslutat om och media skrivit om, är bara på planeringsstadiet. Men det har ju inte med dagens underhåll att göra. Förty ska cykelbanorna ju plogas redan nu, inte om 10 år.

Synpunkter och kritik från medborgarna/väljarna/skattebetalarna haglar i media, i bloggar, på Facebook och på Twitter mot den urusla, eller obefintliga plogningen. Imorse utspelades denna konversation på Twitter där jag kommenterade @jwolfers kritik, varvid Ulla Hamilton (m) som är trafikborgarråd surnade till offentligt och tyckte att jag och vi cyklister gnäller. Antingen har hon inte någon koll på Twitter, eller så har hon bara en nedsättande syn på cyklister i synnerhet och väljarkåren i allmänhet. Det blev ett jäkla liv efteråt på Twitter och i bloggar, som på Cyklistbloggen och hos Mellanklass (där jag fö lånat bilden).

Per Ankersjö (c) var mer ödmjuk, så jag och andra är nu inbjudna till möte för att komma med förslag och idéer hur framtida cykelbanor ska byggas för att de ska gå att cykla trafiksäkert på. Dagens cykelbanor är ju ett skämt, de är mallade för rullatorer i 4 km/h.

Några timmar efter detta twittrande, skulle jag cykla till Globen. Gatorna, som för övrigt är bussgator vilka också ska prioriteras, var inte plogade och under snömodden fanns osynliga isklumpar, så jag tog det lugnt för att inte vurpa. Precis det alla tjatar om, att ta det lugnt. Men då ska bilisterna ligga en meter bakom och hetsa för att vi cyklar för sakta! Hallå, jag anpassar farten efter omständigheterna, gör det ni med bilister. Och anpassa avståndet till framförvarande fordon tack. För plötsligt fick jag ett kast när jag kom emot en osynlig isklump och åkte i backen. Bilisten med bara en meter i marginal bakom mig, hann såklart inte stanna. Pang!

Det är riktigt smaklöst av Ulla Hamilton att påstå att vi cyklister gnäller när vi håller på att dö där ute på de oplogade vägarna. Visst är jag gnällig Ulla, men jag vill ju inte dö just nu. Jag ska ju fan till Mallorca om en månad och cykla!