Kategoriarkiv: smärta

Rô rôvhäng

Det viktigaste på en cykel tycker jag är sadeln. Det är där i princip hela min kroppstyngd vilar och på sadeln ska jag sitta många timmar i sträck. Min nuvarande en Specialized Toupe Comp Gel, perfekt för oss tunnhåriga gubbar, satt som en smäck fast under rôven, redan första turen när jag köpte den för nästan två år sen. Under de sista regniga nio milen i lördags började jag få ont runt vänster sittbena, och väl hemma såg den lite ledsen ut. Det konstgjorda skinnet på vänstra halvan av sadeln var skrynkligt och klämde jag på den kändes det som all stoppning var borta. Klonen fick klämma utan att han fick veta varför och sa samma sak.

I söndags skulle jag ta ett lugnt återhämtningspass för att lösa upp låren lite. Lugn blev det, jag lovar, men kort blev det inte. Vid Färentuna kyrka insåg jag nämligen att det är fem mil hem också. Och det gjorde ondare och ondare runt vänster sittknöl. Obra rôvkänsla helt enkelt.

Men tror ni inte att sadelskapet återhämtat sig när jag klev in på Cykelcity på måndagen och ville reklamera den missformade och stoppningsförlorade sadeln? Flera klämde på den och ingen märkte nåt fel på den, inte ens jag. Typiskt. Dock så tyckte Marcus att den var ”välanvänd” och vi började diskutera alternativ till ny sadel. Jag kan ju inte köpa likadan rätt av, för reklamera såg jag som utsiktslöst när den var som den skulle i butiken. Började klämma på en likadan fast av modegenren Toupe Expert med mindre stoppning och därmed lite hårdare, samt 55 gram lättare. Gud vad snabbare jag kommer bli! Men bara köpa utan att prova funkar ju inte, så jag fick med mig en lånesadel att testa en vecka.

Nu har jag testat den 9 mil idag och inte fick jag ondare i rôven iallafall. Men helt smärtfritt var det inte. Å andra sidan smärtade hela bäckenet i den hårda motvinden. Den får ny chans på lördag.

Visst matchar min ram perfekt i rött och vitt? Den passar utmärkt till våra klubbkläder dessutom! Synd att jag inte får behålla den, utan måste köpa en vanlig tråksvart.

Fikaläger 2013

Velodromcykel i Seneu. Foto: Johan Hansson

Fotografera med en iPhone under fart är väl inget jag rekomenderar. Därför blev det mest fotograferande vid den obligatoriska lunchfikan. Därav gick rykten på Facebook att vi inte alls var på ett cykelläger, utan ett fikaläger. Inte fel det heller faktiskt. Minns vad jag sagt, ”har du inte fikat, har du inte cyklat”.

Alltså dags för mitt andra besök på Mallorca, även denna gång för att cykla. Den här gången på en hyrcykel, och hur min perineum mår efter hyrsadeln tänker jag inte gå in på. Men kan avslöja att det är riskfritt att sova sked med mig några veckor framöver.

Dag 1, fredagen den 29 mars, Sineu och velodromen
Första dagen började med lätt förvirring, verkade som någon flyttat om alla orterna. Men efter lite konfererande med en riktig karta, kom vi till slut till velodromen i Seneu. Som små kalvar på årets första grönbete svischade vi runt av glädje, varv efter varv. Sen drog vi till Petra och fikade på torget.

Sträcka: 89 km
Total höjdstigning: 502 m
Rulltid 3:29

Dag 2, lördagen den 30 mars, Lluc-backen

Äntligen dags för lite klättring! Det var hård motvind upp mot 11 m/s och ännu mer i byarna. Ryggen fick slita hårt och redan efter fyra mil, ville jag hoppa av och vänta in den lugna gruppen som skulle komma efteråt. Men jag fick stå och sträcka på mig en stund under pissepausen, och så blev jag övertalad av de andra att fortsätta med, så då gick det bra igen.

Lluc-backen tog jag sen i mitt eget tempo men var iallafall tvungen stanna några gånger för att få sträcka på ryggen. Men både benen och andningen hängde med, inga problem som helst där. Som sällskap hade jag Bosse som låg bakom och peppade. Inte konstigt det gick bra uppför med honom efter sig.

Sträcka: 88 km
Total höjdstigning: 1005 m
Rulltid: 3:46

Dag 3, söndagen 31 mars, svenskdagen i Petra

Discoglenn, jag och Glenn Magnusson.
Även flaskan ville vara med på bild.

Påskdagen är tillägnad svenskdagen, dagen då alla svenskar på ön sammanstrålar på det lilla torget i Petra för fika. Robert var guide och med på turen var förre förbundskaptenen Glenn Magnusson och självaste Discoglenn! Vilken ynnest!

Vi kom lite för tidigt till Petra, så de andra drog till en backe medans jag ägnade mig åt lite spårologi och spanade in den nedlagda banvallen genom Petra, då järnvägen numera går runt om.

Sträcka: 82 km
Total höjdstigning: 453 m
Rulltid 3:22

Dag 4, måndagen den 1 april, Cala de Sant Vicenc

Ulf gillade tårtan

Det regnade under natten, så det var blött på asfalten på parkeringen vid samlingen. Guiderna avråder oss att cykla när vägarna är blöta, då det är mycket halare än hemma. Några av oss bestämde därmed för att vänta några timmar och ta en fikatur. Peter drog som ett lokomotiv oss ner till Cala de Sant Vicenc. Men vi kom dit så tidigt och tog det lugnt dit, så jag orkade aldrig äta upp hela mackan.

Sen åkte vi till Can Picafort för där fanns det tydligen någon fantastisk jordgubbstårta. Det blev även lite butiksspring i jakt på diverse pryttlar.

Sträcka: 53 km
Total höjdstigning: 239 m
Rulltid 2:12

Dag 5, tisdagen den 2 april, Orient

Foto: Ulf Eriksson

Dags för nästa klättring, en bekant från förra året. Jämför vi Orient med Lluc så är den senare mer jämn och det är lättare att komma in i bubblan som Bosse sa. Uppför Orient är det mer varierat, jag fick aldrig det där flytet. Förty kämpade jag mig upp  med ben som denna gång började bli möra efter fem dagars cykling. Och höften var ju dret som vanligt. Bara bita ihop, gnissla tänder och hålla inne tårarna för smärtan.

Utför är det sen inga problem, bara krypa ihop och ta kurvorna på bästa sätt. Började dock bromsa in lite före en del skarpa kurvor när mätaren visade 62 km/h. Vet ju aldrig vad jag möter runt hörnet, kan vara en omkörande bilist, grus på vägen, potthål eller vatten.

Sträcka: 116 km
Total höjdstigning: 1093 m
Rulltid 4:47

Sammanfattning

Magiskt vackert över Alperna

Fem härliga dagar, lite kortare än förra gången. Men med svår smärta i höften så får det inte knapra smärtstillande hur många dagar som helst. Hemresan blev galet fjortisfnittrig med Helene som sällskap. Fick henne att byta ansiktsfärg flera gånger om. Jag är en mästare på pinsamheter. Bästa var när vi var fyra personer som körde belgisk kedja genom terminalerna på Kastrup vid flygbytet.

Trevligaste var alla människor att cykla, dricka öl med, skratta och ha kul. Sämst var hotellets wifi som bara fungerade mellan midnatt och 6 på morgonen.

Sträcka: 428 km
Total höjdstigning: 3292 m

Bilder
Vi rundar av denna torra reseberättelse med blandade sköna bilder. Fler bilder finns på Dropbox.

Foto: Johan Hansson

Två gubbar. Foto: Peter Mörk

Även jag kan få en PB-rand/mupprand, juniorband. Foto: Ulf Eriksson
Kartläsning är A och O

Lina

Hon står böjd över mig, skriker att det är bra, fint och kom igen. Själv stånkar och stönar jag och svetten lackar. Ska det vara så här? Jag har ju faktiskt betalat henne 600 kronor per timme. Trodde det där med PT gick ut på att jag betalar och de tränar.

Lina som även är utbildad naprapat – var därför jag ville ha henne, och lite för hennes snygga helflätade frisyr – klämde, böjde och sträckte på min lekamen och upptäckte att höger sätesmuskel inte aktiverades lika mycket som vänster. Vilket skulle vara hennes och forskningens förklaring att jag får ont i höger korsrygg. Aha, hon har hittat orsaken, inte bara symtomen.

Hon kunde även läsa läkarutlåtandet från magnetröntgen och konstaterade att två diskar buktar ut på höger sida. Läkaren på vårdcentralen som skrivit remissen, sa bara att jag har normala förslitningar för min ålder. Men inte fan är ryggsmärtor normalt för en 32-åring. Lina leder med 2-0!

Så det känns som att Lina har hittat nåt ingen annan hittat. Ett fel! Inte för att det var fel med sjukgymnastik några månader i somras men jag blev inte märkbart bättre. Kiropraktorn knäcker av glädje och lust, och lite bättre blir jag, men inte bra! För att de bara fokuserat på symtomen, inte orsaken. Lina 3-0.

Därav kör hon hårt med bålstabiliteten, men även balans och ben. Jag har förvisso gått på Core och tränat hemma, men jag har misstänkt att jag kanske gör fel, eftersom ryggproblemen inte avtar. Men hon tycker jag gör övningarna bra, dock får hon korrigera mig då och då, när jag tappar hållning. Vilket är precis det jag vill. Nån som sporrar, inspirerar och korrigerar mig och min träning. Inte bara ger min en lapp. Lina 4-0.

Hemmavid ska jag även köra massa coreövningar par gånger i veckan, samt även McKenzie-metoden varje dag. Återbesök till Lina efter tre veckor. Får se om hon får behålla ledningen eller om hon sätts i utvisningsbåset. Där jag satt sjukgymnasten och snart ska sätta kiropraktorn. Alla de två har fått en varsin chans och jag har varit tolmådig. Något jag inte ens kan stava till.

Det är inte flickan på bilden som skrivit brevet.

Sjukgymnasten frågade

– Vad skulle du säga om jag ger dig cykelförbud?
– Jag vägrar åka tunnelbana, svarade jag snabbt.

Ryggproblemen har inte blivit bättre på de här sex veckorna. Tvärtom, de har nog blivit sämre. Därför ville hon att jag ska avhålla mig helt från cykling, då det är där jag får problemen. Men jag vägrar åka tunnelbana bland pöbeln. Mot löftet att ta det lugnt så att ryggen inte belastas, fick jag dispens att cykelpendla, men inte träna hårt.

Det här kommer bli århundradets utmaning. Att ta det lugnt när jag cyklar till jobbet. Jag vet ju inte ens hur man gör, för att cykla sakta.

DNS

Det verkar vara lite olika från dag till dag. Förra lördagen var det inga problem att hänga med klungan på träningen. Backintervallerna i torsdags gick också utan smärta. Visst, ryggen märktes av, men aldrig så det gjorde ont. Men så igår gjorde det så jävla ont att jag inte orkade nånting uppför, så för att inte sinka de andra, släppte jag redan i Tungelsta. Resan vidare till Farsta gård gick inte snabbt. All kraft var borta.

Så när jag vaknade imorse insåg jag att om det inte gick bra igår, hur bra kommer det då gå idag på Roslagshösten? Risken är att jag står där ute i Roslagen och inte förmår att trampa mer. Så beslutet blev att jag inte ens åkte dit.

Nu är jag mäkta besviken på det här. Tycker inte jag märker någon förbättring efter 5 veckor sen jag var hos sjukgymnasten. Tvärtom, tycker det verkar som en försämring. Få se vad sjukgymnasten säger på torsdag, för det här orkar jag inte med. Ok att det kan ta tid, men kan jag inte få märka en liiiiten förbättring iallafall?