Kategoriarkiv: snugg

Rô rôvhäng

Det viktigaste på en cykel tycker jag är sadeln. Det är där i princip hela min kroppstyngd vilar och på sadeln ska jag sitta många timmar i sträck. Min nuvarande en Specialized Toupe Comp Gel, perfekt för oss tunnhåriga gubbar, satt som en smäck fast under rôven, redan första turen när jag köpte den för nästan två år sen. Under de sista regniga nio milen i lördags började jag få ont runt vänster sittbena, och väl hemma såg den lite ledsen ut. Det konstgjorda skinnet på vänstra halvan av sadeln var skrynkligt och klämde jag på den kändes det som all stoppning var borta. Klonen fick klämma utan att han fick veta varför och sa samma sak.

I söndags skulle jag ta ett lugnt återhämtningspass för att lösa upp låren lite. Lugn blev det, jag lovar, men kort blev det inte. Vid Färentuna kyrka insåg jag nämligen att det är fem mil hem också. Och det gjorde ondare och ondare runt vänster sittknöl. Obra rôvkänsla helt enkelt.

Men tror ni inte att sadelskapet återhämtat sig när jag klev in på Cykelcity på måndagen och ville reklamera den missformade och stoppningsförlorade sadeln? Flera klämde på den och ingen märkte nåt fel på den, inte ens jag. Typiskt. Dock så tyckte Marcus att den var ”välanvänd” och vi började diskutera alternativ till ny sadel. Jag kan ju inte köpa likadan rätt av, för reklamera såg jag som utsiktslöst när den var som den skulle i butiken. Började klämma på en likadan fast av modegenren Toupe Expert med mindre stoppning och därmed lite hårdare, samt 55 gram lättare. Gud vad snabbare jag kommer bli! Men bara köpa utan att prova funkar ju inte, så jag fick med mig en lånesadel att testa en vecka.

Nu har jag testat den 9 mil idag och inte fick jag ondare i rôven iallafall. Men helt smärtfritt var det inte. Å andra sidan smärtade hela bäckenet i den hårda motvinden. Den får ny chans på lördag.

Visst matchar min ram perfekt i rött och vitt? Den passar utmärkt till våra klubbkläder dessutom! Synd att jag inte får behålla den, utan måste köpa en vanlig tråksvart.

The Bicycle Repairman

obskyrt rostig kedja med blingbling

Det är en skön känsla att få hjälpa andra och dela med sig av sina kunskaper. Det är på det sättet som mänskligheten utvecklas vidare. Att egoistiskt hålla inne med sin kunskap driver ingenting framåt, såna människor har jag svårt för.

Igår vad det min kära plikt att bidra till mänsklighetens utveckling, då jag likt The Bicycle Repairman i Monty Pythons sketch, tog min lilla verktygslåda och åkte hem till fröken Caroline. Helt optimal arbetsmiljö var det väl inte utan mekställ eller displayställ, men med fyra händer och ett glatt samarbete kan mycket åstadkommas. Som Cykeldoktor dömde jag dock ut pendlarcykelns kedja, då den var oåterkalleligen rostig. Blev lite lustigt när den fick en vacker ny och ren snabbkoppling, blev blingbling likt värsta hiphopparen.

stolt ägare av fin samling groggvirke

Efter några timmar kunde vi pricka av följande kunskapsöverföringar:

  • rengöring av kedja
  • användande av kedjebrytare
  • sammanlänka kedja med snabblänk
  • användande av kedjepiska
  • demontering av kassett
  • rengöring av kassett
  • montering av kassett
  • justering av skivbromsar
  • justering av både fram- och bakväxel
  • avlägsnande av fåniga plastringar innanför kassetterna

Viktigast av alla nya kunskaper måste jag få poängtera vikten av borttagandet av ventilringar och ventilhattar. Särskilt gula sådana. Vojne vojne, hur skulle det se ut att susa omkring med gula ventilhattar? Brrr, vilken rysare. Nu kommer fröken utan fåniga plastringar innanför kassetten samt avsaknaden av gula ventilhattar, bli både snyggast och snabbast på Skeppsbron.

Tack för mekölen, du har verkligen stenkoll på mina två favoritöl: Westmalle dubbel och Rochefort 8!

Objektivförändringar

Egentligen är det inte disco som Discoglenn spelar på spinningpasset. Det är varken techno eller house, det är trance vilket vi fick oss förklarat. Vilket ju stämmer då jag ibland hamnar i trans under passet att jag missar när intervallerna börjar. Musiken är ”groovy” som han säger, och bra att spinna till, men absolut inte min musiksmak alls. Som jag skrev för några veckor sen, så är det för lite EBM i spinninglokalerna. Därför har jag spammat Glenns tidslinje på Facebook med god EBM, vilket resulterade i att han igår faktiskt spelade Frontline Assembly. Inte bara en låt, utan två. Pinsamt nog kände jag inte igen den första låten Burning Skyline, då han hittade den på någon obskyr skiva jag inte vill kännas vid. Inte riktig EBM/Industrial tycker jag. Däremot är ju valet av Shifting Through The Lens ett mycket bra val. Det kommer mer har han lovat. Det går att lära gamla hundar sitta, ge aldrig upp, det går att förändra bara viljan finns!

Trots att dödspyramiden fick mig bli lika svettig som vanligt, så frös jag om fötterna alla de där 90 minuterna. Det var så kallt på Sats Medborgarplatsen, att vi alla stod och frös innan vi fick komma in i salen. Jag blev sådär kall om tårna som jag blir när det är -10 trots att jag har vinterskor och fortfarande så här flera timmar efteråt är jag frusen om tårna. Troligen är det ett tecken på förändring, att våren är på väg, så värmen stängs av. Tolkningen av det hela är nog att jag ska hålla mig ifrån gymmet och cykla mer ute.

Min plan är att gårdagens pass skall vara säsongens sista, så nåt mer EBM från Glenn lär jag inte uppleva förrän till hösten när det är dags att krypa in i grottan igen. På torsdag åker jag till Mallorca och sen när jag kommer hem börjar nybörjarträningarna på onsdagar och lördagar i Farsta som jag ska hålla i tillsammans med den gode Mika.

”Tänk att man kan ha Bruse och stilig i samma mening” – Karolina Örnstedt

Och apropå Mallorca, så fick jag igår direktleverans hem till dörren av Bjarne av den nya cykeltröjan som vi ska ha på Mallorca. Riktigt snyggt retro i svart! Tydligen så hade de gamla tröjorna två ränder på ärmarna, men Less is more som jag brukar säga på utrikiska. Två ränder är minst en för mycket.