Kategoriarkiv: spårvagnar

Första spårvagnen på 43 år

Klockan 5:15 avgick första ordinarie spårvagnen i Stockholms innerstad på 43 år. Självklart var vi tidigt ute i vagnhallen redan halv fem och var med på hela utryckningen. En samling diggare hade samlats, liksom trafiklandstingsrådet tillika ordförande i SL Christer Wennerholm. Helt plötlsigt har valet till landstignet och kommunfullmäktige blivit enklare än någonsin. Vill jag ha mer spårvägar i Stockholm finns det bara ett parti som saluför den lösningen. Det är moderaterna. Sossarna är mot spårvägar helt och de andra, inklusive miljöpartiet (!) är tveksamma. Tack Christer Wennerholm och Sten Nordin att ni gjort mitt val enklare.

Jag köpte den första spårvagnsbiljetten på 43 år. Nu kommer jag få ligga.

Vila i frid, saknad av ingen

Även söndagen fortsatte i spårvagnens tecken. Fjärde dagen på raken som vi koncentrerar oss på spårvagnar. För 18:e gången genomför vi spårvagnens dag men för första gången i augusti. Detta då vagnhallen var under ombyggnation under juni då vi normalt har spårvagnens dag. Förutom att alla gamla vagnar ute och rullade på Djurgårdslinjen (linje 7N), var även fem av de sex nya A34 ute och rullade på sin Spårväg City (linje 7). Som inte det var nog, var 47:ans buss förstärkt med veteranbussar, varav två stycken dubbeldäckare från 1967. Det var sista dagen som 47:an går, för imorgon är det spårvagnslinje 7 som tar över. Jag känner ingen sorg att en busslinje läggs ned till förmån för en spårvägslinje. Tvärtom, det är glädje i bröstet.

Alltid något

Vi brukar säga att det är alltid någon som vi glömmer när vi reser. Vi har det på känn redan i trappan men kommer inte på det. Det dröjde ända till Arlanda innan jag kom på var det var. Mobilen ligger kvar på köksbordet! Hade laddat över musik att ha att lyssna på när jag väntar på att Klonen ska vakna. Men det som kan bli mest kritiskt är om vi tappar bort varandra i Prag och inte kan nå varandra. Så vi drog upp några riktlinjer. Tappar vi bort varandra i ett hus, så möts vi vid samma entré vi gick in genom. Om någon åker iväg med en spårvagn och den andre blir kvar, så hoppar den som åker iväg av vid nästa hållplats och väntar in den som blev kvar. Om inget av detta fungerar, möts vi vid hotellet. Nu återstår att se hur stor absintens jag får av att vara utan telefon i tre dagar.

Tripp trapp trull

En efter en ramlar lägerdeltagarna in utan större överraskningar. Vilket det däremot var när Johan dök upp. Jag hade missförstått helt att han skulle vara ledare i år och vara Marias matslav. Livet är fullt av överraskningar. Vilka regler vi har är inga överraskningar. Den viktigaste är att aldrig någonsin springa på bangården eller inne i Spårmansro. Barn är mjuka och ger bucklor och det är sådant pyssel att fixa till buckliga spårvagnar. Den kaotiska första dagen avslutades med tre olika whisky på myggverandan. Måndagen kan bara bli bättre.