Tur att spinningcyklarna inte är fastskruvade i golvet, då hade jag brutit loss bultarna vid styrkeintervallerna. Men fan vad ont det gjorde i vänster bröst när jag bröt med styret, hostade eller skrattade – ja, det är ganska kul ändå att köra för Discoglenn. Får nog gå och röntga till veckan, det känns som något rör sig inne i bröstkorgen och det är nog inte en… eller…

Det var som en tidsmaskin att vara sjuk fem veckor över jul och nyår. Mina ryggproblem hade blivit bättre i höstas, men efter de där veckorna med stillasittande och ingen träning, förflyttades jag tillbaka i tiden. Som jag skrivit tidigare, kostade jag på mig en PT, Lina. Men jag insåg att jag behövde ta ett nytt tag på med en sjukgymnast också.

Lina tipsade mig om OM-Center och jag satte upp mig på väntelista. Efter en vecka fick jag komma till Lousie, en rackarns trevlig och snygg sjukgymnast. Kände att vi fick en bra kontakt, och det är viktigt att vi kan tala med varandra. Naturligtvis slog hon ned på min urusla höftböjarmuskel, så där fick jag en variant av stretch som är lika bökig att förklara som att utföra. Men se bilden. Första veckorna hade jag konstant träningsverk i låren av den stretchen. Alltså måste den vara både bra och välbehövlig.

Hon börjar grundligt med att fokusera på att träna upp min transversus abdominis, den inre coremuskeln. Och det var inte det lättaste att hitta den. Inte så konstigt, då den inte aktiveras hos mig, därav delar av mina problem. Trots all min coreträning, har jag alltså lyckats med att inte aktivera rätt muskel. Hejja, bra jobbat… inte…

När hon började med att säga “dra in naveln“, ja, då gjorde jag ju så. Vilket var fel. Försökte med knipmuskeln, alltså att knipa av pisstrålen. Fel det med. Jag försökte hitta några muskler nedtill att aktivera så hon blev nöjd. Till slut så provade jag med att fokusera på perineum och dra det partiet uppåt mot huvudet. Då blev hon nöjd! Med den hållen, fokuserade jag uppåt mot knipmuskeln. Där satt den! Sådär ska jag nu hålla på och knipa i tio sekunder tio gånger. Tre gånger om dagen. Samt att stretcha höftböjaren 3×30 sekunder varje dag.

Däremot ska jag inte köra McKenzie-metoden då Lousie anser att jag är så överrörlig i ryggraden att jag kan förvärra mina problem. När jag tänker på det, har jag fått ont i ryggen av den övningen. Så jag litar på att hon säger helt tvärtom mot vad andra säger. För de andra jag har besökt har ju inte löst mitt problem, och de sa jag skulle köra just Mckenzie-metoden.

Redan vid ett tidigt skede gjorde jag klart för henne att jag redan avverkat en naprapat, en sjukgymnast och en kiropraktor som inte fått min rygg bättre. Och att jag dumpar henne med om jag inte inom rimlig tid märker en förbättring. Det får ta tid, bara jag märker en förbättring.

Där är jag nu. Dags för mig att lätta mig på mattan och knipa lite.

Hittade en bok i bokhyllan, Stora Stretchboken. Förordet säger allt: “Det finns två kategorier av människor, de som har ont i ryggen och de som kommer att få ont i ryggen“. Gick igenom alla övningar och i slutet hittade jag olika samlingar beroende på problem. Valde ut problemen “värk i bröstmuskeln” vilket jag har främst i Trapezius och Rhomboedii. Samt problemet “ländryggsproblem“. Tada! Förutom de vanliga höftböjare, fram- och baksida av lår och sätes, så var där en övning för Quadratus lumborum. Precis den jag har problem med. Anser lekmanna jaget. Men tyvärr får jag inte till den övningen, känns inget. Lina, var är du?

Att “råka” hitta en bok i bokhyllan… det tar jag som att jag nog har lite för mycket böcker. Alla får inte ens plats, utan det är två rader på varje hylla. Och idag pratade jag med pappa, att jag har flera kilogram böcker till honom när han fyller år om en vecka. Varvid han med sin humor säger “tänk på att du får tillbaka alla när jag dör“. Menar han att jag ska vara mindre givmild?

Och vad blev nu det här då? Från stretch, till bibliotek till pappas vacklande hälsa. Vilket inlägg! I nästa inlägg ska jag lösa världssvälten.