Etikettarkiv: velo noir

Firmafesten

Anders går igenom tvåpar

Allt går alltid att göra bättre! Men jag har svårt att tänka mig hur arrangörerna för Roslagsvåren ska kunna förbättra det som blev perfekt. Tillochmed vädret fick de till igår

Roslagsvåren är där alla samlas, från de som vill lattecykla runt i Roslagen till de som vill träna tillsammans i någon sub-grupp inför Vättern. Som på en firmafest går jag omkring och hejar och snackar till höger och vänster på bekanta och obekanta inför starten där över 1000 förväntansfulla cyklister hade samlats denna härliga vårdag. Jag och Anders, liksom flera andra, skulle vara ledare för mastergrupper och Anders tycker jag är en bra ledare så det såg jag fram mot.

Caroline, vad säger stilpolisen om gråa strumpor?

Ibland funderar jag på om jag kanske är lite för hård i mitt drillande när jag leder, men snabbt insåg jag att jag är relativt snäll i jämförelse med Anders. Inte alls menat att Anders är osnäll. Ånej! Men han är hårdare än vad jag är på att hålla ordning i leden, vilket jag som sagt tycker är jättebra. Jag gillar ordning och reda, då blir det säkert. Jag kan alltså andas ut, jag är inte för hård. Det är de andra som är för snälla.

Tyvärr blev det två vurpor, varav den andra resulterade i att Caroline gick i diket. Då samma man var inblanda i båda vurporna, morrade jag till och tydliggjorde för hela gruppen att jag inte gillade nivån på säkerheten. Efter det skärpte dom till sig och resten av resan blev så där stabil och bra som det bara kan bli i en fin grupp.

När Caroline kom upp ur det där diket utbrast hon med ett leende (hon ler iofs alltid) överlyckligt att hon äntligen varit med om sin första vurpa. ”Dumt fôlk” som Gustaf Fröding skrev. Inte en gnällig fotbollsspelare säger jag, Caroline är en tuff cyklist.

Gnäller inte som fotbollsspelare

Cyklister är tuffa, cyklister är hårda. De gnäller inte som fotbollsspelare. Som jag skrev för en vecka sedan, fick två i gruppen besöka akuten. Den ena kom till träningen två dagar senare, rejält omplåstrad. Den andra kom idag efter en vecka med lite ont i axeln som hade gått lite ur led, men gnällde inte som en fotbollsspelare. Fick senare idag av vederbörande ett meddelande: ”Tack för att du fick mig till träningen idag är så nöjd nu. Skickar med en bild som säger allt om cyklister vs fotbollsspelare”. Och så bifogade hon nedanstående tidningsurklipp, som säger allt utan vidare kommentarer än att det även gäller kvinnor.

Har du inte fikat har du inte cyklat

Cykling och kaffe är så förknippat med varandra att jag brukar säga att har du inte fikat har du inte cyklat. Fler av personerna på bilden har inte cyklat, trots vad bilden säger. När ett fåtal av oss åkte och fikade efter gårdagens härliga runda på 9 mil med 28,2 i snitt i 21 graders värme – åkte vissa hem till viktigare ärenden och några satt på Huddinge sjukhus och väntade på röntgen.

Alla mår bra. Så bra att de grämer sig för att de inte fick fika och därmed inte cyklat. Men lugn, jag kan gå i god för er. Ni har cyklat och det med bravur. Trots att ni inte fikade. Hoppas få se er på träningarna snart igen!

Ledarskapets fördelar

Tydlighet är det positiva omdömet jag oftast får höra om mitt ledarskap. Både på jobbet och på träningen. Även om alla inom klubben inte uppskattar mitt ledarskap, så fick jag idag inte bara muntlig uppskattning, utan fysisk. Och nu menar jag inte att jag fick skjuta på två flickor med en hand på deras rumpor när de var trötta. Utan riktiga grejer liksom. Först var det Carina som kom med en bunt bars med presentsnöre runt. Det var som tack för att jag tvingade i henne en bar i onsdags när hon bonkade.

Muta #1 från Carina

Tillbaka på Farsta gård efter dagens nybörjarträning, bjöd Valentina mig på bakelse, kaffe och öl. Som om det vore det mest naturliga i världen, tog hon fram ett tårtljus ur en tändsticksask som hon förvarat i ryggfickan hela cykelturen, och tände på. Snacka om seriös överraskning!

Muta #2 från Valentina

Ibland känner jag mig som en jobbig ledare, som tjatar, övertalar och tvingar mina medcyklister att växla till bättre växel, inte avbryta träningspasset samt äta och dricka. Men så kommer sånt här som uppskattning för att jag just är en finne i röven på dom.

Fick jag hångla då? Nej, det erbjudandet fick jag aldrig. Men det närmaste jag kom var när jag lånade ut min Symbicort till Camilla som fick svårt att andas.

Tack flickor och alla andra som visar uppskattning för det jag gör!