Anders går igenom tvåpar

Allt går alltid att göra bättre! Men jag har svårt att tänka mig hur arrangörerna för Roslagsvåren ska kunna förbättra det som blev perfekt. Tillochmed vädret fick de till igår

Roslagsvåren är där alla samlas, från de som vill lattecykla runt i Roslagen till de som vill träna tillsammans i någon sub-grupp inför Vättern. Som på en firmafest går jag omkring och hejar och snackar till höger och vänster på bekanta och obekanta inför starten där över 1000 förväntansfulla cyklister hade samlats denna härliga vårdag. Jag och Anders, liksom flera andra, skulle vara ledare för mastergrupper och Anders tycker jag är en bra ledare så det såg jag fram mot.

Caroline, vad säger stilpolisen om gråa strumpor?

Ibland funderar jag på om jag kanske är lite för hård i mitt drillande när jag leder, men snabbt insåg jag att jag är relativt snäll i jämförelse med Anders. Inte alls menat att Anders är osnäll. Ånej! Men han är hårdare än vad jag är på att hålla ordning i leden, vilket jag som sagt tycker är jättebra. Jag gillar ordning och reda, då blir det säkert. Jag kan alltså andas ut, jag är inte för hård. Det är de andra som är för snälla.

Tyvärr blev det två vurpor, varav den andra resulterade i att Caroline gick i diket. Då samma man var inblanda i båda vurporna, morrade jag till och tydliggjorde för hela gruppen att jag inte gillade nivån på säkerheten. Efter det skärpte dom till sig och resten av resan blev så där stabil och bra som det bara kan bli i en fin grupp.

När Caroline kom upp ur det där diket utbrast hon med ett leende (hon ler iofs alltid) överlyckligt att hon äntligen varit med om sin första vurpa. “Dumt fôlk” som Gustaf Fröding skrev. Inte en gnällig fotbollsspelare säger jag, Caroline är en tuff cyklist.