Kategoriarkiv: egot

Epilog

Den här bloggen har senaste tiden tenderat att gå från allmänna betraktelser till nån slags cykelblogg. Efter fyra år har möjligen entusiasmen blogga förlagt sig något. Från början var ambitionen att blogga varje dag, men senaste tiden har det av olika skäl inte blivit så.

Så varför inte starta en ren cykelblogg. Som bara handlar om mig, min cykling och annat cykelrelaterat? Mindre snack och mer verkstad. Velo Noir är min nya cykelblogg. Är ni inte intresserade av betraktelser från det verkliga livet, kan ni sluta bevaka denna blogg, som dock ska vara kvar. Med två bloggar kommer jag inte att skriva dubbelt så mycket. Det blir bara hälften så ostrukturerat. Väl mött på Velo Noir!

Egosmart

Huvudvärken i tisdags satte stopp för backintervallerna. Så jag körde egoträning igår. Och idag var det dags för egokörning på Ekerö. Dagen efter egobackintervallerna. Smart!

Funderade som bäst ut en cykelbortskänkesannons, när något vitrosa kom leende mot mig. Det var Johanna! Och när vi stod där nära Lindötunneln, kom minst fem Fredrikshofsklungor förbi. Jag tapapde räkningen. Imponerande, minst 50-60 pers på samma träning! Han se Jonas och Lisette. Hejhej!

Varför skänka bort cykeln? Vid Färentuna kyrka kände jag i benen det osmarta med att träna dagen efter backintervallet. Samt att jag tog fel varv på Färentuna. Blev medvind inne i vindskyddande skog och motvind på öppna fält. Inte ett av mina genialaste drag. Men på en sträcka av en kilometer, vajade flaggorna åt tre olika håll. Blev aldrig klok på åt vilket håll det blåste åt.

Men hade jag inte varit så trött och missat 18.30-färjan, så hade jag inte träffat Johanna på vägen via stan istället. Efter det blev jag glad hela vägen hem.

Tack Johanna, ditt alltid närvarande leende smittar. Har jag chans på dig?

Gubbröra

Som en gammal gubbe rullade mer eller mindre ur sängen imorse. Fortfarande stel efter lördagens trevliga randonneurslopp. Kroppen är inte riktigt lika mjuk och rörlig som annars. I köket sneglade jag på almanackan och ser att syrran fyller 50 om en månad. Inser då att jag är en gubbe, för det är inte många år innan jag fyller det samma.