Kategoriarkiv: fôlk

fôlk, kärlek

Projektion

Lämna en kommentar
Igår var jag på bio med några trevliga singlar från Funbeat. Filmen Shutter Island projicerades på filmduken så vi kunde se den. Även människor kan projicera sina känslor på en ”filmduk, så här säger Wikipeda om saken.

Projektion, en term som används inom psykologin för att beskriva hur en person som inte vill inse eller kännas vid sina egna ”svagheter” för att försvara självbilden kan tillskriva dessa egenskaper på andra personer istället. Enligt Sigmund Freud är detta en psykologisk försvarsmekanism, som verkar för att förmildra ens egna oönskade tankar, värden, etc. Personen (A) vill bli ”rentvådd”, varför denne projicerar sin svaghet på en annan person (B), i till exempel sociala sammanhang för att få bekräftelsen av andra att svagheten ej längre kan associeras med en själv och på så sätt rentvår sig själv (A).

fôlk, gudarnas betraktelser

Bulldozer

Lämna en kommentar

Vad är det i ordet privat som en del inte förstår? Kan inte folk hålla privata saker just privata, istället för att offentliggöra allting? Privata saker ska avhandlas privat, det angår ingen annan. Låt mitt privatliv vara, jag bestämmer själv vad som ska offentliggöras av mitt privatliv. Det bestämmer ingen annan än just jag.

Var tog respekten och hänsynen till andra människor vägen?

fôlk, gudarnas betraktelser, kärlek

Hyckleri i kubik

2 kommentarer

Nu har jag fått min beskärda del av hyckleri och lögner för ett helt år, så jag tror jag går och lägger mig. Magstarkt att sitta på offentliga forum och tycka synd om sig själv, när vederbörande själv försatt sig i situationen. Eller tillskriva sig själv egenskaper som denne bevisligen inte besitter. Det riktigt vänder sig i magen på mig av avsmak. ”Det är synd om människan” som August Strindberg sa. Det är riktigt synd om självgoda och självupptagna egon. God natt!

fôlk, livet

En dag på gymmet

6 kommentarer

– Är det du eller jag som gått fel, frågade jag tjejen vid handfatet när jag klev ut ur toaletten. Hon stirrade på mig chockat så jag själv blev väldigt osäker. ”Är det jag som gått fel”, tänkte jag.

Jag föreslog att vi skulle gå ut och kolla skylten på dörren. Därute jämförde vi de båda skyltarna på de två dörrarna. Helt lätt var det inte, men på den andra dörren hade figuren på skylten en minikjol som var svår att se om man inte tittade noga.

– Den borde passa dig, sa jag och nickade menande på hennes klänningsliknande klädsel. Varför man nu har en klänning på sig på gymmet, det lär jag aldrig få veta, jag vågade inte fråga. Hon skämdes nog så det räckte.