Etikettarkiv: absint

Mycket av det goda

Dags för den årliga chokladgodistillverkningen. Klonen vill göra på corn flakes, rispuffar och cocos. Jag vill ha lite vuxnare smak, så tryfflarn spetsades med absinth, den här gången med vit choklad. När vi satt och rullade tryfflarna i kakaopulvret var det svårt att inte börja smaska i sig allihopa. Det är en perfekt kombination vit söt choklad och bitter absinth. Ska nog göra en sats till, på vanlig mjölkchoklad, det finns grädde så det räcker och blir över. Det finns även absinth så det räcker och blir över, närmare bestämt fem flaskor.

Söndag på balkongen

Kvällssol på balkongen. Absint i ena handen och lite jordnötter i andra. Nere på gångvägen spanar en familj nyfiket efter en igelkott. Mamman fotograferar den stora händelsen. Det börjar regna, så jag går in. Förra gången jag satt på balkongen gick det åt helvete. Det har gått tio månader sen dess och först nu vågar jag sitta därute igen. Det gick bra idag, det var ju riktigt trevligt och behagligt. Ännu ett steg i min självterapi.

Den som söker han finner

Har ett tag trott att jag hade sex flaskor absinth, men efter lite rotande i skafferiet visade det sig att det bara var fem flaskor. Däremot så fann jag glädjande nog en oöppnad whisky, jag som trodde den snart avslutade var den sista. Inte nog med det, jag hittade även en halv flaska med grappa, en halv konjak, en halv Bacardi, en halv Viru Valge, en slatt punsch och två oöppnade glöggflaskor. Samt lite småflaskor av diverse sorter. Det är roligt med inventering!

Dåliga söndagsbeslut

Det kanske inte var det smartaste draget att börja dricka absint sju timmar innan jag skulle stiga upp. Bara att gå upp mycket tidigare än vanligt var tungt i sig, chefen ville jag skulle vara på jobbet klockan sju efter helgens serverjobb. Men att även göra det efter bara ett fåtal timmars sömn och för mycket dricka för sent, var en pärs. Det snurrar fortfarande. Men vad gör man när vinet tar slut och middagsgästen fortfarande var för nykter?

Kollektiv cykelabstinens

Markus F har cykelabstinens, han skriver om det i sin blogg. Verkar vara ett kollektiv trauma just nu, kanske på grund av det myckna vädret. Det har istortsett regnat i en vecka nu. Jag tycker det räcker.

Jag har alltså också cykelabstinens. Det var tre veckor sedan sist, jag vill ut och cykla. Först var det midsommar och juniorläger i Malmköping i en vecka. Sen var det en regnig vecka i Paris. Nu kan jag bara skylla på att Klonen är här och han gillar inte att cykla när det regnar. Än. Ska försöka få det ur honom.

Funderar på hur jag ska stilla min cykelabstinens? Räcker det med att glana på Tour de France, eller måste det till annat? Som absinth? Eller… äh, får väl dra på lycran å smyga ut imorgon bitti.

Resesummering

Kollar igenom vad vi fått med oss hem. Förutom en rejäl hög smutskläder, gamla kvitton, biljetter och en rejäl dos minnen, har vi fått med oss lite souvenirer.

Fem flaskor absint och pastis för ca 1300 kr. Metro-souvenirer för ca 1500 kr, varav fyra böcker om spårvagnar och bussar för 900 kr. De böckerna är alla på franska och jag kan inte ens ställa en enkel fråga på franska. Det här ska bli underhållande.

Avprickat och klart

När vi var i Paris för sex år sen, fanns det bara två spårvägslinjer. Men T1 var avstängd, så det blev bara diggning av linje T2. Nu har RATP öppnat två linjer till. Linje T3 går i en boulevard i södra Paris och ersätter ringlinjebuss PC1. Samt linje T4 som går på en gammal järnväg i österförort. I måndags åkte vi T3 följt av T2 och i onsdags T1, men den var tråkig. Det är många som ska åka med T1, så hållplatsuppehållen blir mordiskt långa och sega. Linje T3 var både vacker och geschwindt. Åkandes på linje T4 utbrister Klonen:

– Nu har gjort allt vi skulle göra!

Det vi gjort är besökt Effeltornet, Montmartre, Triumfbågen, köpt souvernirer och absint, ätit crêpes, druckit espresso, åkt massa metro och de fyra spårvägslinjerna samt mycket mer.

– Avprickat och klart, vi drar till flygplatsen och flyger hem.

Viktiga samtal

Även utomlands måste man hålla kontakten med sina nära och kära. Elin har jag pratat med minst en gång varje dag, känslan av saknad är för stor. Jag är i Paris och hon är på Engelska kanalen, ganska nära ändå! Antalet skickade mms med bilder är många. Antalet skickade och mottagna sms är oräkneliga.

Nu fick jag ringa ett viktigt samtal av annat slag. Jag ringer Markus F och frågar vad pastis är. Ja, jag erkänner min okunskap, men jag vill lära mig. Jodå, sån skulle jag ha fick jag mig tillsagt efter förklaringen. Skönt med folk som säger ifrån. Han frågade mig om ryktet var sant, att jag träffat en tjej och det kunde jag ju inte neka till!

Det märks, sa han, du har blivit lugnare.

Jag passade tillbaka gliringen, att man blir mindre dryg om man skaffar en tjej. Han garvade.

Men så är det, Elin har en lugnande effekt på mig. Hon har på kort tid gett mig en skön magkänsla. Det är hon som ger mig den där emotionella gröten!