Tydligen verkar jag ha en förmåga att bli fånig på bild när jag har en pump i handen.
Ge mig ett cykelverktyg och jag ska visa dig vem jag är
Etikettarkiv: ego
Uppdateringsvecka
Med tiden hittas nya buggar eller nya faciliteter läggs till i våra elektroniska prylar. Förra veckan kom ny version till min nya Garmin Edge 1000, men mer om denna nya leksak senare. Igår kom följande uppdateringar:
- iPhone iOS 7.1.2
- iPad iOS 7.1.2
- Android 4.4.4 för min Nexus 7
- Pebble iOS app 2.2.2
- Pebble fw 2.3.0
Satte igång alla uppdateringar samtidigt, så helt plötsligt kände jag mig väldigt utestängd från världen och väldigt ensam irl.
Nu väntar jag bara på att Bruse 2.0 släpps, så det blir lite ordning på den här kroppen.
Saker att göra på sin 50-årsdag
Fick frågan vad jag önskade mig i födelsedagspresent och jag svarade sådär coolt som bara jag kan “sprit och sex”. Mer om det senare. Vad jag gjort på min födelsedag är bland annat följande upphetsande företeelser
- läppjade en latte och småbläddra i DN (som alla mornar)
- ställde in disken som jag diskade igår
- plockade in tvätt jag tvättade igår
- kollade Tour of Turkey på Eurosport
- pratade med farsan å hans fru
- tog tuben till stan (spänningen ökar!)
- köpte Resorb på apoteket (bra å ha till på lördag)
- snackade med en trevlig ölgubbe på en bänk ovanför Katarinavägen
- shoppade loss på Cykelcity
- fick massage av naprapaten så jag skrek när hon klämde på låren
- hemkommen fick jag en omyndig finwhisky av Hampus.
Så nu väntar jag bara på sex. Någon?
Morgonmalörer
Det har hänt några gånger, att jag kommit ut på gården och känt att något fattas, att jag glömt något. Värst var väl när jag jag stod där en sömnig morgon och försökte komma på vad det var som jag hade glömt. Till slut kom jag på det, det fattas 10 kg mellan benen. Jag hade glömt cykeln! Lite svårt att cykla till jobbet utan den liksom. Därför har jag en inre checklista som jag varje morgon går igenom, så ingenting glöms. Så även denna morgon.
Hjälm – check
Väska med träningskläder – check
Låset – check
Nycklar – check
Byxor – check
Cykel – check
Mobil – ch… näe, var är den?
Tillbaka in i lägenheten och letade igenom alla fickor på mig och alla fack i väskan. Härjade mig svettig runt i lägenheten och letade överallt. Men jag kunde inte hitta mobilen. Facebookade till kollegan via plattan “Snabbt kan du Ringa min mobil hittar inte 070 762 xxxx” (sic!). Hör hur det ringer och tillslut finner jag mobilen i morgonrockens ficka och konstaterar att mer kaffe inte hade skadat.
Velocipedryttare
Så här med nytt år kommer jag härmed titulera mig velocipedryttare. Cyklist kallar sig numera både kleti och pleti med nåt rullbart mellan benen.
Jonas på Funbeat sammanfattade det hela klarsynt:
Etmyologiskt får man ju här in det man vill tala om att cykel handlar om.
Velico– från latinet syftande på hastighet.
–oped– talar om att hastigheten framkallas genom att använda fötterna, även här från latinets Pedes vilket betyder fötter.
–ryttare, innefattar betydligt mer valörer än förare. Förare kan man vara av ett pendeltåg, en åkgräsklippare eller en linfärja.
Ryttare innefattar att förutom att styra cykeln i rätt riktning så skall du även framdriva den så fort som möjligt, koordinera broms och växel samt hålla balans och i samspel med dina medvelicopedryttare.
Nästan så jag kunde säga det lika bra själv. Gott nytt år på er mina medvelicopedryttare!
Hej Höst!
Fredde tycker att det är tjeckt att döpa blogginlägg till “Hej xxx” och jag vill ju inte vara sämre. Han kan ju det där med cooola bloggar.
Nå, idag var det liiite väl svalt för kortbyxor, så jag får tyvärr meddela allmänheten att från och med imorgon är det långbyxor som gäller. Ni som längtar efter att dräggla över mina orakade cykelben får hålla er till mars-april. Nummerlappar är uppsatta för er som vill garanterat vill vara först.
Cirkuskonster
Jag kan cykla baklänges på räcern! På en cykel med frihjul! Det ni! Det påstod iaf taxiföraren efter att först ha kört på mig bakifrån, sen slagit till mig, sen slängt iväg cykeln och sen smita! Regnummer taget och det hela är polisanmält.
Roligast var passageraren, en medelålders dam, som sa samma sak, att jag hade backat på taxibilen. Sen med tillägget “skit på dig”. Åh de äldre är så trevliga nuförtiden.
Förty, så blev det fem gånger uppför Finnberget. Den sjätte ronden vann regnet.
Finnkampen
Bruse mot Finnberget: 1-0! Vid halvtid såg det dock ut som Finnberget skulle besegra bortalaget, men Bruse spurtade hårt på slutet.
Krusade lugnt hem genom nya stadsdelar som skjutit upp som svampar ur marken sen jag var där senast. Husen är väldigt moderna, men efter ett tag tyckte jag alla hus såg likadana ut. Som tagna ur ett seriealbum med hjälten Rocco Vargas av spanjoren Daniel Torres.
Kortare inte alltid snabbast
Testade en ny väg hem från Slagsta som skulle vara 18 km istället för 25. Men tänkte lite fel. Tanken med träning är väl inte att köra kortaste vägen? Blev nog lite dumt där… Nåja, en alternativ väg kan vara bra och kunna. Men denna var kantad av ideliga svängar, stopp, kantsten, grus och potthål in masse. Så jag sparade bara 10 minuter. Kanske inte ska nämna att jag som vanligt cyklade vilse i Stureby?
I och för sig kan det bero på att jag inte kunde vägen riktigt eller kände till alla dess faror. Nästa gång gör jag som vanligt, tar via Glömstavägen, Huddinge och Ågestavägen. Den vägen kan jag utantill, vet var potthålen och andra hinder finns. Blir mer flyt så, går att mata på.
Dagens lärdom alltså; genvägar är senvägar.
Håll i hatten
“Håll dig alltid till ursprungsplanen och improvisera inte under vägen!” – Gammalt djungelordspråk. Fick snilleblixten att köra backintervaller vid Lilla Kaknäs. Backen är ju perfekt; kort och brant och ingen trafik. Förutom att någon smällt upp bommar längst ned i backen, så det blev att starta stillastående med ena foten urklickad. Eh… hur bra som helst. Gick ju inte få upp farten alls. Irriterad stängde jag av datorn istället för att markera ett varv. Begåvat. På gps-plottningen ser det ut som jag flugit mellan Hammarby och Farsta. Kan avslöja att det gjorde jag inte.
Vidare till nästa backe. Farstakrossen är ju klassisk, men den breda öppna gatan gjorde att den kraftiga motvinden på över 9 m/s gjorde det hopplöst att försöka spurta uppför. Kändes som jag tränade mer vind än backe.
Tredje försöket. Det blev Ullerudsbacken igen. Vilket ju var ursprungsplanen. Varför drog jag inte dit direkt?! Blev bara sex gånger, fast egentligen blev det åtta intervaller om jag räknar med de andra (misslyckade) försöken.
Men blåste det verkligen så här mycket förr när vi var små?