Tydligen verkar jag ha en förmåga att bli fånig på bild när jag har en pump i handen.
Etikettarkiv: Mallorca
792 komma 4 kilometer och 5584 höjdmeter senare
… och andra skitnödigt långa rubriker.
Kom hem från apelsinernas ö för en vecka sen, och har nu (tyvärr) landat i vardagen. Så det är väl dags att sammanfatta det hela. Vilket ni redan läst iom med rubriken.
Fortfarande har jag inte varit vid piggen, Formentor eller cyklat till Soller. Nåt ska jag väl ha att se fram mot. Efter 12 dagar var inte trött på det, men kände mig mätt, som efter en suveränt smaskigt julbord. Här kommer lite valda bilder med lite löjlig bildtext till.
Low-fi
Wi-fi:t på hotellet suger, fungerar bara mellan 23:00 och 05:00. Knappt det. Så några fantastiska blogginlägg med vackra cykeltider kommer det tyvärr blivit om. Men jag har det bra. Bilder finns annars min bildström
Fotbild
Vi har iaf rastat hyrcyklarna till Can Picafort och tillbaka. Imorgon börjar allvaret. Men tills dess, lite rosévin på balkongen med Kamrat Johan, tillika kollega faktiskt.
Konsten att resa lätt packad
Postmallorcatrauma
Sedan en vecka tillbaka ungefär, lider jag av en släng av postmallorcatrauma och det enda botemedlet mot det är sopade cykelbanor och minst 20 grader varmare. Vilket ju aldrig kommer att hända förrän efter midsommar när entreprenörerna fått tummen ur. Så istället försöker vi att roa oss kungligt med lite Galenskaparna. Håll till godo!
Fikaläger 2013
Velodromcykel i Seneu. Foto: Johan Hansson |
Fotografera med en iPhone under fart är väl inget jag rekomenderar. Därför blev det mest fotograferande vid den obligatoriska lunchfikan. Därav gick rykten på Facebook att vi inte alls var på ett cykelläger, utan ett fikaläger. Inte fel det heller faktiskt. Minns vad jag sagt, ”har du inte fikat, har du inte cyklat”.
Alltså dags för mitt andra besök på Mallorca, även denna gång för att cykla. Den här gången på en hyrcykel, och hur min perineum mår efter hyrsadeln tänker jag inte gå in på. Men kan avslöja att det är riskfritt att sova sked med mig några veckor framöver.
Dag 1, fredagen den 29 mars, Sineu och velodromen
Första dagen började med lätt förvirring, verkade som någon flyttat om alla orterna. Men efter lite konfererande med en riktig karta, kom vi till slut till velodromen i Seneu. Som små kalvar på årets första grönbete svischade vi runt av glädje, varv efter varv. Sen drog vi till Petra och fikade på torget.
Sträcka: 89 km
Total höjdstigning: 502 m
Rulltid 3:29
Dag 2, lördagen den 30 mars, Lluc-backen
Äntligen dags för lite klättring! Det var hård motvind upp mot 11 m/s och ännu mer i byarna. Ryggen fick slita hårt och redan efter fyra mil, ville jag hoppa av och vänta in den lugna gruppen som skulle komma efteråt. Men jag fick stå och sträcka på mig en stund under pissepausen, och så blev jag övertalad av de andra att fortsätta med, så då gick det bra igen.
Lluc-backen tog jag sen i mitt eget tempo men var iallafall tvungen stanna några gånger för att få sträcka på ryggen. Men både benen och andningen hängde med, inga problem som helst där. Som sällskap hade jag Bosse som låg bakom och peppade. Inte konstigt det gick bra uppför med honom efter sig.
Sträcka: 88 km
Total höjdstigning: 1005 m
Rulltid: 3:46
Dag 3, söndagen 31 mars, svenskdagen i Petra
Discoglenn, jag och Glenn Magnusson. Även flaskan ville vara med på bild. |
Påskdagen är tillägnad svenskdagen, dagen då alla svenskar på ön sammanstrålar på det lilla torget i Petra för fika. Robert var guide och med på turen var förre förbundskaptenen Glenn Magnusson och självaste Discoglenn! Vilken ynnest!
Vi kom lite för tidigt till Petra, så de andra drog till en backe medans jag ägnade mig åt lite spårologi och spanade in den nedlagda banvallen genom Petra, då järnvägen numera går runt om.
Sträcka: 82 km
Total höjdstigning: 453 m
Rulltid 3:22
Dag 4, måndagen den 1 april, Cala de Sant Vicenc
Ulf gillade tårtan |
Det regnade under natten, så det var blött på asfalten på parkeringen vid samlingen. Guiderna avråder oss att cykla när vägarna är blöta, då det är mycket halare än hemma. Några av oss bestämde därmed för att vänta några timmar och ta en fikatur. Peter drog som ett lokomotiv oss ner till Cala de Sant Vicenc. Men vi kom dit så tidigt och tog det lugnt dit, så jag orkade aldrig äta upp hela mackan.
Sen åkte vi till Can Picafort för där fanns det tydligen någon fantastisk jordgubbstårta. Det blev även lite butiksspring i jakt på diverse pryttlar.
Sträcka: 53 km
Total höjdstigning: 239 m
Rulltid 2:12
Dag 5, tisdagen den 2 april, Orient
Foto: Ulf Eriksson |
Dags för nästa klättring, en bekant från förra året. Jämför vi Orient med Lluc så är den senare mer jämn och det är lättare att komma in i bubblan som Bosse sa. Uppför Orient är det mer varierat, jag fick aldrig det där flytet. Förty kämpade jag mig upp med ben som denna gång började bli möra efter fem dagars cykling. Och höften var ju dret som vanligt. Bara bita ihop, gnissla tänder och hålla inne tårarna för smärtan.
Utför är det sen inga problem, bara krypa ihop och ta kurvorna på bästa sätt. Började dock bromsa in lite före en del skarpa kurvor när mätaren visade 62 km/h. Vet ju aldrig vad jag möter runt hörnet, kan vara en omkörande bilist, grus på vägen, potthål eller vatten.
Sträcka: 116 km
Total höjdstigning: 1093 m
Rulltid 4:47
Sammanfattning
Magiskt vackert över Alperna |
Fem härliga dagar, lite kortare än förra gången. Men med svår smärta i höften så får det inte knapra smärtstillande hur många dagar som helst. Hemresan blev galet fjortisfnittrig med Helene som sällskap. Fick henne att byta ansiktsfärg flera gånger om. Jag är en mästare på pinsamheter. Bästa var när vi var fyra personer som körde belgisk kedja genom terminalerna på Kastrup vid flygbytet.
Trevligaste var alla människor att cykla, dricka öl med, skratta och ha kul. Sämst var hotellets wifi som bara fungerade mellan midnatt och 6 på morgonen.
Sträcka: 428 km
Total höjdstigning: 3292 m
Bilder
Vi rundar av denna torra reseberättelse med blandade sköna bilder. Fler bilder finns på Dropbox.
Foto: Johan Hansson |
Två gubbar. Foto: Peter Mörk |
Även jag kan få en PB-rand/mupprand, juniorband. Foto: Ulf Eriksson |
Kartläsning är A och O |
Lätt packad
räcker antalet tröjor tro? |
Normalt brukar jag resa lätt packad, ett par rena strumpor och en tandborste räcker för min del. Men nu stundar en cykelsemesterresa annorstädes och för att maximera tiden på cykeln och minimera tiden i tvättstugan, satsar jag på att så långt som möjligt ha med mig cykelkläder för alla sex dagarna. Den tanken fick jag bekräftat med rådet att jag måste ha minst en cykeltröja per dag, och gärna några extra! Jisses, är det så ni tjejer gör, byter tröjor mitt under cykelpasset? Men jag har bara fyra Assosbyxor, så det får bli fyra uppsättningar av allt och så får jag väl handtvätta två omgångar.
Men detta får inte plats i lilla resväskan, så jag får ta den stora istället. Men den kommer bara bli halvfull – vilket iochförsig är andemeningen med hela det här inlägget – så det är väl liksom lika bra att ta med de där bra-å-ha grejerna iallafall, som alla de 20 cykeltröjorna jag har. Så blir fröken glad, och glada flickor tycker vi om. Och här mina vänner, ska vi nu ställa oss frågan, varför har jag 20 cykeltröjor? Bra fråga, mycket bra fråga… Kan någon ge mig svaret?
Objektivförändringar
Egentligen är det inte disco som Discoglenn spelar på spinningpasset. Det är varken techno eller house, det är trance vilket vi fick oss förklarat. Vilket ju stämmer då jag ibland hamnar i trans under passet att jag missar när intervallerna börjar. Musiken är ”groovy” som han säger, och bra att spinna till, men absolut inte min musiksmak alls. Som jag skrev för några veckor sen, så är det för lite EBM i spinninglokalerna. Därför har jag spammat Glenns tidslinje på Facebook med god EBM, vilket resulterade i att han igår faktiskt spelade Frontline Assembly. Inte bara en låt, utan två. Pinsamt nog kände jag inte igen den första låten Burning Skyline, då han hittade den på någon obskyr skiva jag inte vill kännas vid. Inte riktig EBM/Industrial tycker jag. Däremot är ju valet av Shifting Through The Lens ett mycket bra val. Det kommer mer har han lovat. Det går att lära gamla hundar sitta, ge aldrig upp, det går att förändra bara viljan finns!
Trots att dödspyramiden fick mig bli lika svettig som vanligt, så frös jag om fötterna alla de där 90 minuterna. Det var så kallt på Sats Medborgarplatsen, att vi alla stod och frös innan vi fick komma in i salen. Jag blev sådär kall om tårna som jag blir när det är -10 trots att jag har vinterskor och fortfarande så här flera timmar efteråt är jag frusen om tårna. Troligen är det ett tecken på förändring, att våren är på väg, så värmen stängs av. Tolkningen av det hela är nog att jag ska hålla mig ifrån gymmet och cykla mer ute.
Min plan är att gårdagens pass skall vara säsongens sista, så nåt mer EBM från Glenn lär jag inte uppleva förrän till hösten när det är dags att krypa in i grottan igen. På torsdag åker jag till Mallorca och sen när jag kommer hem börjar nybörjarträningarna på onsdagar och lördagar i Farsta som jag ska hålla i tillsammans med den gode Mika.
”Tänk att man kan ha Bruse och stilig i samma mening” – Karolina Örnstedt |
Och apropå Mallorca, så fick jag igår direktleverans hem till dörren av Bjarne av den nya cykeltröjan som vi ska ha på Mallorca. Riktigt snyggt retro i svart! Tydligen så hade de gamla tröjorna två ränder på ärmarna, men Less is more som jag brukar säga på utrikiska. Två ränder är minst en för mycket.
Ynk ynk
på bilden saknas färsk ingefära |
Somnade i soffan igår vid 18 och såg i kors framför datorn vid 20 så jag gick och la mig tidigt. Men kunde inte somna för det var kallt. Sov dåligt inatt och imorse vaknade jag av att det var för varmt. Kände nåt i näsan, men det snorade inte, men kände mig outvilad och lite trött i huvudet. Som om något är på gång. Är det något som jag försöker bli bättre på, är det att lyssna på kroppen, vilket jag gjorde imorse. Lyssnade. Kroppen sa iallafall inte att den var sjuk, men den sa att allt inte är som det ska. Något är fel eller något är på gång. Och det är bara tio dagar kvar tills jag åker till Mallorca, så det är bäst att ta det säkra före det osäkra. För blir jag sjuk, hinner jag precis bli frisk i gaten på Arlanda.
Tog beslutet att stanna hemma idag och passade på att fylla på hemapoteket med de klassiska huskurerna som multivitaminer, Probimage, Esberitox, 80 %-ig Strohrom, Kan Jang, Berocca, vitlök och c-vitaminer. Om jag hade ägt en mixer skulle jag mixa ihop allt i en gôrgo gôra, men nu får jag nöja mig med att inmundiga dem i etapper. Blir jag inte frisk av det här, hjälper nog ingenting. Eller vad tror ni läsare, är det något jag glömt, något som ni vill tipsa om som gör succé i kroppen?