Etikettarkiv: skämes

Tack och håll käften

plast å papper

Första maj skulle det varit färdigsopat i innerstan. Det är det inte. Femtonde maj skulle det varit färdigsopat i ytterstaden. Det är det inte. Entreprenörerna skyller på den sena våren. Skönt att det alltid finns nåt att skylla på. Att det iår är kopiösa mängder med grus på våra gator, cykelbanor och trottoarer är för att entreprenörerna hellre har sandat under vintern istället för att ploga bort snön. Finns inget grus eller sand i världen som på något magiskt sätt trollar bort snön. Jag är övertygad att entreprenörerna gör det här fullt medvetet, då de får betalt efter hur mycket grus de häller ut. Alltså sandar de hellre än plogar då det ger mer pengar. Sen på våren måste de sopa flera gånger, vilket ger mer intäkter  Och Trafikkontoret som inte har någon som helst kvalitetskontroll av vad de upphandlat, bara betalar och betalar. Och cykelbanorna blir bara mer och mer oframkomliga.

Per Ankarsjö (c) miljöborgarråd

Istället för att kräva ut vite av entreprenörerna för att de inte har sopat färdigt i tid, slösar staden från cykelmiljarden på mutpåsar. I onsdags morse stod de på valda ställen och delade ut en påse innehållande något jag klarar mig helt utan: en flaska som inte passar i flaskstället, sadelskydd samt diverse broschyrer. Då var samtalet jag fick av Per Ankarsjö (c) mycket mer givande.

Det hela är en fet käftsmäll från staden, en förolämpning  Istället för att öka säkerheten och framkomligheten för stadens 150 000 cyklister, försöker de köpa vår tystnad. Jag är inte imponerad Ulla Hamilton.

En gnällig cyklist

Inför den här vintern sade Stockholms politiker att det skulle ske en satsningen och cykelbanorna skulle prioriteras. Upp trodde vi alla. Ned blev verkligheten. Vi är många, inte bara cyklister som förfasat oss över den urusla plogningen. Till och med stadsdelsnämnden i Skarpnäck krävde vite på några hundra tusen av entreprenören. Notera att den där miljardsatsningen som politikerna beslutat om och media skrivit om, är bara på planeringsstadiet. Men det har ju inte med dagens underhåll att göra. Förty ska cykelbanorna ju plogas redan nu, inte om 10 år.

Synpunkter och kritik från medborgarna/väljarna/skattebetalarna haglar i media, i bloggar, på Facebook och på Twitter mot den urusla, eller obefintliga plogningen. Imorse utspelades denna konversation på Twitter där jag kommenterade @jwolfers kritik, varvid Ulla Hamilton (m) som är trafikborgarråd surnade till offentligt och tyckte att jag och vi cyklister gnäller. Antingen har hon inte någon koll på Twitter, eller så har hon bara en nedsättande syn på cyklister i synnerhet och väljarkåren i allmänhet. Det blev ett jäkla liv efteråt på Twitter och i bloggar, som på Cyklistbloggen och hos Mellanklass (där jag fö lånat bilden).

Per Ankersjö (c) var mer ödmjuk, så jag och andra är nu inbjudna till möte för att komma med förslag och idéer hur framtida cykelbanor ska byggas för att de ska gå att cykla trafiksäkert på. Dagens cykelbanor är ju ett skämt, de är mallade för rullatorer i 4 km/h.

Några timmar efter detta twittrande, skulle jag cykla till Globen. Gatorna, som för övrigt är bussgator vilka också ska prioriteras, var inte plogade och under snömodden fanns osynliga isklumpar, så jag tog det lugnt för att inte vurpa. Precis det alla tjatar om, att ta det lugnt. Men då ska bilisterna ligga en meter bakom och hetsa för att vi cyklar för sakta! Hallå, jag anpassar farten efter omständigheterna, gör det ni med bilister. Och anpassa avståndet till framförvarande fordon tack. För plötsligt fick jag ett kast när jag kom emot en osynlig isklump och åkte i backen. Bilisten med bara en meter i marginal bakom mig, hann såklart inte stanna. Pang!

Det är riktigt smaklöst av Ulla Hamilton att påstå att vi cyklister gnäller när vi håller på att dö där ute på de oplogade vägarna. Visst är jag gnällig Ulla, men jag vill ju inte dö just nu. Jag ska ju fan till Mallorca om en månad och cykla!

Tragiskt

Den här bloggen förtjänar ett bättre öde än att bara glömmas bort. Jag har därmed ett erbjudande till den enorma församlingen av läsare som fortfarande trofast hänger sig kvar och hoppas att “snart snart skriver han nåt kul om cykling”. Mitt erbjudande är följande (här följer ett erbjudande): jag cyklar – du skriver. Ok? Ok! Då kör vi!