Etikettarkiv: Stockholm

Hur vi ser ut bakifrån

Med kort varsel dök fem av oss 11 som jag ska cykla tillsammans med på Halvvättern i juni, upp i Farsta igår. Liksom 50 personer till! När vi stod där och jag väntade på att klockan skulle bli 10 så jag kunde dela in i grupper, fick jag frågan “när på säsongen börjar ni träna på onsdagar”. Mitt svar blev, “vi har inte slutat än, vi tränar året runt onsdagar och lördagar”. Medans nästan alla andra träningsställen i klubben inte startat sin träning för säsongen, har vi för andra gången i år samlat 50 personer en lördag.Samling i Fartsa

 

Anders har en såndär coool hjälmkamera. Så här ser vi ut bakifrån när han kom ikapp oss. Ja, jag höll medvetet ned farten i gruppen, då målet för dagens runda var att ta det lugnt och känna på varandra inför Halvvättern.

Men ser vad lågt jag ser ut att sitta, jämfört med de andra?! Men så har jag ju gjort en bajkfitt! Det har nog inte de andra.

Pang på röbettan

Cukel + StadshusMånga plusgrader och då kan jag inte trampa runt på en nytvättad cross inte, så jag plockade ned smurfen från väggen och pumpade upp däcken som inte använts på över tre månader. Gick sedan ut på toa för att borstade tänderna, då ryssen anföll! Trodde jag en bråkdels sekund. Istället var det framslangen som small. Den hade kommit lite i kläm och gav upp sin prenumeration på livet.

Snabbt byte, då jag hade ett möte att passa på jobbet. Men trots förseningen, tog jag mig tid att fotografera cykeln framför Slott… menar Stadshuset. Nu är det vår!

Vänner i Friends arena

Vad Stockholm saknar och verkligen behöver, är en velodrom. En huvudstad utan en velodrom är som cykling utan kaffe. En omöjlighet!

Med tanke på de populära cykelkvällarna i Friends arena som Gran Fondo Stockholm arrangerar, är jag övertygad om att et inte skulle vara problem att få ekonomi i det hela. Se bara på velodromen i Falun, trots att den är liten och bara består av väggar, vallfärdas cyklister dit för att cykla i velodrom.

Tills dess får vi hålla oss tillgodo med 660 meter “velodrom” utan dosering.

https://www.youtube.com/watch?v=omzQzovYQ_o

Jaja, jag blir omcyklad, men jag tog det lugnt med bara en hand på styret. Så som vi ska göra.

Tack och håll käften

plast å papper

Första maj skulle det varit färdigsopat i innerstan. Det är det inte. Femtonde maj skulle det varit färdigsopat i ytterstaden. Det är det inte. Entreprenörerna skyller på den sena våren. Skönt att det alltid finns nåt att skylla på. Att det iår är kopiösa mängder med grus på våra gator, cykelbanor och trottoarer är för att entreprenörerna hellre har sandat under vintern istället för att ploga bort snön. Finns inget grus eller sand i världen som på något magiskt sätt trollar bort snön. Jag är övertygad att entreprenörerna gör det här fullt medvetet, då de får betalt efter hur mycket grus de häller ut. Alltså sandar de hellre än plogar då det ger mer pengar. Sen på våren måste de sopa flera gånger, vilket ger mer intäkter  Och Trafikkontoret som inte har någon som helst kvalitetskontroll av vad de upphandlat, bara betalar och betalar. Och cykelbanorna blir bara mer och mer oframkomliga.

Per Ankarsjö (c) miljöborgarråd

Istället för att kräva ut vite av entreprenörerna för att de inte har sopat färdigt i tid, slösar staden från cykelmiljarden på mutpåsar. I onsdags morse stod de på valda ställen och delade ut en påse innehållande något jag klarar mig helt utan: en flaska som inte passar i flaskstället, sadelskydd samt diverse broschyrer. Då var samtalet jag fick av Per Ankarsjö (c) mycket mer givande.

Det hela är en fet käftsmäll från staden, en förolämpning  Istället för att öka säkerheten och framkomligheten för stadens 150 000 cyklister, försöker de köpa vår tystnad. Jag är inte imponerad Ulla Hamilton.

Morgonens dofter

I trapphuset möttes jag av lukten av bäbis. Grannarna snett nedtill har en liten en, och det kommer bäbislukter från deras lägenhet. En blandning av blöjor, våtservetter, salvor och nytvättat barn. Känns som det bara var igår det var samma lukt hemma, men det är ju evigheter sen egentligen. Han är ju inte något barn längre, utan en lång oklippt vuxen.

Resan vidare mot stan var kantad av lukter. I Sandsborg möttes jag av nykokt gröt och vid Globen av nytvättade lakan. Södermalm luktade ingenting, där råder som vanligt kaos, djungelns lag och färgblindhet. Damer som annars kör mot rött, stannar för grönt och blockerar trafiken. Väl på kontoret doftar det nymalet kaffe. Tar en kopp till.

Det som göms i tö ligger kvar till nästa vinter

Turisterna måste tro att Sverige är ett fattigt land, som inte har råd att asfaltera sina gator och vägar, utan har grusvägar inne i huvudstaden. Det ligger ett centimeter tjockt lager av grus överallt, som om det gör någon nytta på asfalten mer än att dammet dödar några tusen människor per år. För där kommer det ligga i ungefär tre månader till. Jo, det ska vara färdigsopat till förste maj i innerstan och den femtonde i förorten. Men i praktiken är de klara till midsommar. Ungefär då, två veckor efter Vätternrundan, kan vi börja använda cykelbanorna till fullo igen med våra landsvägscyklar med smala däck, om vi inte vill ha punktering hela tiden. Landsvägscykel? Äsch, det hörs ju på namnet att det inte är en cykelbanecykel!

Det åttonde sinnet

Strålande sol och bra plogade vägar genom fem kommuner. Fyra kanske jag ska säga. Det märks direkt när jag passerade kommungränsen in till Stockholm. Efter 48 timmar sedan snöfallet började, är det antingen helt oplogat, eller så är det slarvigt plogat. Förstår att bussarna har problem när det är 10-20 centimeter snömodd. Inte är det lätt att cykla heller när framhjulet åker lite som det vill i modden. Men det är bara att trampa på och inse att det säkert är bra träning för någon muskel, kroppsdel eller något sinne. Troligen är det vansinnet som tränas upp.

Människans sju sinnen