Etikettarkiv: räcer

Reglerna

Varje sport måste ha regler. För annars är det ju ingen sport om det går att göra lite hursomhelstliksom. Dessa regler måste följas av en sann cyklist, av alla som vill kalla sig för cyklist, eller av den som på något sätt cyklar tillsammans med mig.

Dessa regler tillkom på allmän begäran på Twitter av bland annat Jörgen, att han ville att jag skulle formulera en regel för huru sprätta uppför backar. Sagt och gjort. Men jag började med det viktigaste först, och hans önskade regel blev först nummer 11.

Regel #1: Cykla snyggt

Bär alltid hela och rena cykelkläder när du cyklar. Vid målgång eller på slutet av ett träningspass, dra upp blixtlåset och rätta till klädseln. Du är cyklist, inte en uteliggare eller söderhipster. Cyklar du i grupp, ska det vara raka snygga led, det är ingen apcirkus det här.

Regel #2: Kramas i trafiken

Var vänlig mot dina medtrafikanter, även de som ser dig som sin mottrafikant. Peka aldrig finger, vinka istället glatt som om det vore din bästa kompis. Dunka aldrig på ett motorfordon. Undantaget är om motoristen kört på dig, eller varit så nära att du vinglat till. Se då till att det blir en dyr och en rejäl oreparerbar buckla.

Regel #3: Den som inte har fikat, har inte cyklat

Fika är obligatoriskt vid ett träningspass. Här finns inga undantag. Det ska ske i direkt anslutning till passet. Det duger inte att åka hem och fika.

Regel #4: Gnäll inte som en fotbollsspelare

Asfalt är mjukare än gräs! Kan du stå och prata efter en vurpa samt att du inte slagit i huvudet, cykla vidare. Visa Johnny Hoogerland och hans 33 stygn respekt (TdF 2011, taggtråd). Håna Zlatan & Co som gråter efter mamma och bärs ut på bår efter att ha snubblat på en mjuk gräsmatta.

Regel #5: Inga ventilhattar

Cykeln får aldrig vara utrustad med ventilhattar. Inte heller kukringen runt ventilen är ett godkänt bojsänke. Möjligtvis får ventilhattar begagnas under vinterhalvåret på vintercykeln tillsammans med dubbdäck och då ska ventilhattarna vara gula. Ingen annan färg är godkänt.

Regel #6: Vin före cykling och öl efteråt

Inte tvärtom för guds skull! Människa, du är väl inte alkoholist? Vin innehåller goda antioxidanter du har nytta av när du ska cykla. Öl innehåller snabba kolhydrater som din kropp skriker efter efter ett pass. Spelar ingen roll hur hårt, snabbt, långt eller länge du cyklat. Denna regel gäller alltid.

Regel #7 Du må icke äga en hybrid

Du skall ej heller offentligt i tal eller skrift, nämna ordet h*br*id . Rör aldrig någon annans hybrid, hjälp den förtappade in på den rätta vägen istället. Ytterligare förklaring är fullständigt överflödigt.

Regel #8: Meka bara med verktyg från Park Tools

Dina älsklingar är värda det bästa, det innebär att du enbart får meka med verktyg från Park Tools. Har du inte råd att köpa deras verktyg, lämna in cykeln hos din LBS och skaffa ett jobb till, så du får råd.

Regel #9: Fika innebär kaffe med tilltugg

Te, cola eller andra koffeinhaltiga drycker är inte godkända och räknas inte som fika. Latte, espresso, americano, bryggkaffe – allt är godkänt som är gjort på riktiga kaffebönor. Därmed är frystorkat kaffe strängeligen bannlyst! Krav på kvalisort av tilltugg föreligger ej. Ta det du gillar helt enkelt, ju kladdigare desto bättre.

Regel #10: Helga hjulafton

Den är helig. Även om du inte cyklar denna dag, dricker ett cykelvin eller ett cykelöl, må du tänka på cykling minst en gång varje kvart. Gärna högt inför dina medfirare.

Regel #11: Cykla smart

Sprätter du förbi andra, så behåll tempot. Det ger inga pluspoäng att krokna halvvägs, utan du ses bara som ett hopplöst fall. Cyklar du förbi rödljus och bryter mot trafikreglerna för att komma först, räknas det som doping. Doping är fusk och hör hemma hos hockeyspelare.

Regel #12: Distans anges i (svenska) mil

Det är bara amatörer och motorister som anger sträckan i kilometer. Hastigheten som anges är rullsnittet – det är helt oväsentligt vilken max- eller marschfart du haft. Outbildade löpare anger farten i minuter per kilometer och får aldrig användas.

Regel #13: Respektera Velominatiregel #5 och #9

Dessa två regler från våra vänner på Velominati är essentiella för all cykling, läs mer: http://www.velominati.com/the-rules/

OBS! Detta är högst privat, och har ingenting med onämnda cykelklubbar att göra.

Säkerhetsgenomgång av cykeln före första turen

Torsdagstipset till er som tar fram era fina räcers för första gången för säsongen. Gå igenom era cyklar innan ni ger er ut i trafiken! För er egen och era medtrafikanters säkerhet!

  • kontrollera att bromsarna tar ordentligt (justera)
  • kolla att bromsgummit inte är slut (byt)
  • kolla att både växel- och bromsvajrar är hela och inte fransar upp sig (byt)
  • kontrollera att kedjan är hel (byt)

Blir väldigt oskönt om bromsvajrarna går av eller så.

Och för att träningen tillsammans med andra ska bli roligare för både dig och dina kamrater:

  • kontrollera att växlarna växlar rent och att kedjan inte hoppar av (justera)
  • kontrollera att däcken är fräscha, att det inte är sprickor eller hål i däcken (byt)
  • pumpa upp slangen till det på däcket rekommenderade maxtrycket – brukar vara 7-8 bar
  • smörj den vintertorra kedjan med lämplig olja

Det blir som sagt så mycket roligare att cykla, istället för att behöva stå vid dikeskanten och kolla på vitsipporna eller ta pendeln hem.

Cykla snyggt och kramas i trafiken!

Till dig lyckliga nyblivna räcercyklist eller du som går och drömmer (sluta med det)

Den slutliga lösningenLyckos er som ska köpa räcer för första gången! Tänk att få känna den där känslan av att lära sig massa nya saker hela tiden, vakna mitt i natten kallsvettig “köpte jag rätt storlek nu” och andra lustfyllda upplevelser.

Men misströsta inte kamrater! Cykeldoktor Bruse ska hjälpa er att slippa dessa känslor lika sköna som träningsvärk. Här är lite läsvärt inför första cykelbutiksbesöket, efter första cykelbutiksbesöket, eller efter en cykelmardröm.

1. Bruses sadelskola (eller vilken sadel ska jag ha, hur ska den ställas in, hur bred ska den vara och hur långt är ett snöre):
http://www.velonoir.se/2009/07/sadelskolan/

2. Inköpslista ny cyklist (vad du behöver i kläder och nödvändig utrustning): http://1drv.ms/1nEowoC

3. Verktygslista cykelmek (vad du behöver ha när du ska underhålla din nya Kärlek): http://1drv.ms/1isuJ4W

4. Sedan bör ni absolut lär er den ädla konsten att cykla i grupp med Fredrikshof, för din och dina medtrafikanters säkerhet (medlemskap krävs ej): http://www.fredrikshof.se/7933

Frågor ställes gärna klockan 9.45 varje lördag på parkeringen vid Farsta simhall (klockan 8.45 efter 1:a april). En kvart senare lurar jag er att cykla med Sveriges snyggaste cykelklubb!

Cykla snyggt och kramas i trafiken! <3

Vårluft

VårluftVåren är här och med den värmen, fågelkvitter tidigt på morgonen och räcercyklar på vägarna. Men tänk på att när ni tar fram era räcercyklar, så har den har stått still ett tag och lite luft har pyst ut ur däcken. Er första tanke är då att pumpa upp däcken igen. Fel säger jag! Det ska ni inte alls göra!! Först måste ni tömma ut all kvarvarande vinterluft i däcken. Kläm riktigt ordentligt runt om slang och däck, så ni verkligen får ut all gammal vinterluft. Först därefter kan ni pumpa in ny fräsch vårluft i däcken.

I Farsta på lördag, kommer jag göra stickprov och nåde den som kommer med gammal vinterluft i sina däck!

Cykla snyggt och kramas i trafiken!

Rô rôvhäng

Det viktigaste på en cykel tycker jag är sadeln. Det är där i princip hela min kroppstyngd vilar och på sadeln ska jag sitta många timmar i sträck. Min nuvarande en Specialized Toupe Comp Gel, perfekt för oss tunnhåriga gubbar, satt som en smäck fast under rôven, redan första turen när jag köpte den för nästan två år sen. Under de sista regniga nio milen i lördags började jag få ont runt vänster sittbena, och väl hemma såg den lite ledsen ut. Det konstgjorda skinnet på vänstra halvan av sadeln var skrynkligt och klämde jag på den kändes det som all stoppning var borta. Klonen fick klämma utan att han fick veta varför och sa samma sak.

I söndags skulle jag ta ett lugnt återhämtningspass för att lösa upp låren lite. Lugn blev det, jag lovar, men kort blev det inte. Vid Färentuna kyrka insåg jag nämligen att det är fem mil hem också. Och det gjorde ondare och ondare runt vänster sittknöl. Obra rôvkänsla helt enkelt.

Men tror ni inte att sadelskapet återhämtat sig när jag klev in på Cykelcity på måndagen och ville reklamera den missformade och stoppningsförlorade sadeln? Flera klämde på den och ingen märkte nåt fel på den, inte ens jag. Typiskt. Dock så tyckte Marcus att den var “välanvänd” och vi började diskutera alternativ till ny sadel. Jag kan ju inte köpa likadan rätt av, för reklamera såg jag som utsiktslöst när den var som den skulle i butiken. Började klämma på en likadan fast av modegenren Toupe Expert med mindre stoppning och därmed lite hårdare, samt 55 gram lättare. Gud vad snabbare jag kommer bli! Men bara köpa utan att prova funkar ju inte, så jag fick med mig en lånesadel att testa en vecka.

Nu har jag testat den 9 mil idag och inte fick jag ondare i rôven iallafall. Men helt smärtfritt var det inte. Å andra sidan smärtade hela bäckenet i den hårda motvinden. Den får ny chans på lördag.

Visst matchar min ram perfekt i rött och vitt? Den passar utmärkt till våra klubbkläder dessutom! Synd att jag inte får behålla den, utan måste köpa en vanlig tråksvart.

Autentisk vätternträning

Caroline, Elin, Mikael och Elin laddade inför regncykling

När Elin kallar är det bara att ställa upp. I lördags var det dags för hennes sub12-grupp att träna och jag la mig förstås i och ritade ihop en runda där målet var mer än 15 mil och fika vid Saltå kvarn. Allt gick bra dit och hummusmackan var lika god som alltid. Men sen började problemen. Först ut var Caroline som inte kunde växla ned bak. Hon försökte och försökte och tappade fart. Vi stannade och jag drog och drog i vajern och jag fick ned kedjan manuellt. Väl vid Mörköfärjan där färjekarlen snällt körde en extratur så vi slapp vänta 25 minuter på nästa, såg vi att vajern hade fransat upp sig på flera ställen. Lika glad som alltid utbrister Caroline “första gången jag får ringa pappataxi“.

På väg mot Ösmo började regnet tillta men inte värre än att vi fortsatte utan regnkläder. Väl där fyllde vi på vatten och tog på oss regnjackorna då det hade börjat regna ordentligt. Men då ville Elin inte åka med längre. Hon hade tappat all ork men jag övertalade henne att åka med till Västerhaninge då det därifrån går fler tåg per timme än från Ösmo. I Västerhaninge valde ungefär hälften att ta pendeln men efter en microsekunds tvekan valde jag att trampa vidare hem. Hellre vara blöt och varm på cykeln, än blöt och kall på pendeltåget. För blöt var jag. Redan efter tio minuter i den nya klubbregnjackan kände jag hur det skvalpade i ärmarna! När jag höll upp handen för att göra stopptecken, kände jag hur det rann vatten utefter armarna! Vilken skitjacka! Troligen är ventilationen i armhålorna för stora, att det är där det läcker in. Den får duga som en dyr vindjacka.

Det blev totalt 16 mil, varav de sista 9 milen i ösregn. Bra träning inför Vättern, vilken jag inte ska köra. Mer om det en annan gång.

Dagens hjälte

Det var med stora ögon som nybörjarna vid dagens nybörjarträning betraktade hur jag snabbt grep in vid punkteringen och utan rädsla för mitt eget liv avlägsnade dessa jävulens påfund. Bästa bloggläsare, här måste jag i min egen självgodhet få slå mig på mitt håriga bröst. Jag har återigen räddat världen från total undergång genom att förpassa gula ventilhattar till de sälla jaktmarkerna. Eller låt oss säga ner i diket. 

Cykla med någon annans ben

Caroline i andäktig väntan på Myrans genomgång

Ett säkert vårtecken är att landsvägsträningarna börjar, och igår var det alltså dags. Trots att termometern visade på minus två någon timme före den nya samlingstiden klockan nio, räknade huvudledaren “Myran” ihop inte mindre än 70 cykelsugna entusiaster vid Farsta simhall! Då ska ni veta ni som inte vet, att Fredrikshof har träningar på flera ställen runt “stan”, så totalt en träningsvecka kan det vara flera hundra som samlas runt om i storstockholm. Vi ska även minnas att träningar har genomförts hela vintern, men nu är det landsvägspremiär.

Som vanligt delade vi in oss i flera olika fartgrupper, beroende på tillgång till ledare, och jag tror vi var minst sex ledare. Jag kan ha fel. Jag och Mika samlade ihop 13 sugna nybörjare för att lära dom den ädla konsten att cykla i grupp. Mika tog täten och körde master ner till ECI-milen i Huddinge, den som jag och Caroline inspekterade för två veckor sen. Nu var all dödsis borta, utom på ett ställe. Men istället var det en förskräckligt massa dödsgrus på cykelbanorna.

Mika redogör hur tvåpar går till.
Jag min slarver har kastat handskarna.

Väl framme vid ICE-milen, förklarade vi för alla spänt lyssnande nybörjare hur tvåpar går till, vilket vi sedan praktiserade tre vändor. Sen körde vi jaktstart fram och tillbaka, och det var då jag noterade att det här inte alls var samma ben jag hade på Mallorca under veckan. Det måste ha skett en hemsk förväxling någonstans! Jag måste helt enkelt fått någons annans ben. Därav uppstår frågan; vem fan cyklar omkring med mina superpigga ben?!

På hemvägen körde vi grupptempo och det gick ju bra, trots någonannans ben (mutter morr). Och som vanligt avslutade vi med fika på Farsta gård och jag tog den superba raggmunken med fläsk.

Vi hade inga incidenter mer än en punka i foten av Farstakrossen. Det måste ligga en förbannelse i den kurvan, många har fått punka just där. Lite komiskt kanske, då det är i foten av sista backen på alla träningsrundorna. Dock så lärde sig två killar den hårda vägen att tunga hybrider inte var optimalt, de kom hopplöst efter i varje backe. Men alla var med hem! Vi lämnar ingen bakom oss på nybörjaträningarna.

Fikaläger 2013

Velodromcykel i Seneu. Foto: Johan Hansson

Fotografera med en iPhone under fart är väl inget jag rekomenderar. Därför blev det mest fotograferande vid den obligatoriska lunchfikan. Därav gick rykten på Facebook att vi inte alls var på ett cykelläger, utan ett fikaläger. Inte fel det heller faktiskt. Minns vad jag sagt, “har du inte fikat, har du inte cyklat”.

Alltså dags för mitt andra besök på Mallorca, även denna gång för att cykla. Den här gången på en hyrcykel, och hur min perineum mår efter hyrsadeln tänker jag inte gå in på. Men kan avslöja att det är riskfritt att sova sked med mig några veckor framöver.

Dag 1, fredagen den 29 mars, Sineu och velodromen
Första dagen började med lätt förvirring, verkade som någon flyttat om alla orterna. Men efter lite konfererande med en riktig karta, kom vi till slut till velodromen i Seneu. Som små kalvar på årets första grönbete svischade vi runt av glädje, varv efter varv. Sen drog vi till Petra och fikade på torget.

Sträcka: 89 km
Total höjdstigning: 502 m
Rulltid 3:29

Dag 2, lördagen den 30 mars, Lluc-backen

Äntligen dags för lite klättring! Det var hård motvind upp mot 11 m/s och ännu mer i byarna. Ryggen fick slita hårt och redan efter fyra mil, ville jag hoppa av och vänta in den lugna gruppen som skulle komma efteråt. Men jag fick stå och sträcka på mig en stund under pissepausen, och så blev jag övertalad av de andra att fortsätta med, så då gick det bra igen.

Lluc-backen tog jag sen i mitt eget tempo men var iallafall tvungen stanna några gånger för att få sträcka på ryggen. Men både benen och andningen hängde med, inga problem som helst där. Som sällskap hade jag Bosse som låg bakom och peppade. Inte konstigt det gick bra uppför med honom efter sig.

Sträcka: 88 km
Total höjdstigning: 1005 m
Rulltid: 3:46

Dag 3, söndagen 31 mars, svenskdagen i Petra

Discoglenn, jag och Glenn Magnusson.
Även flaskan ville vara med på bild.

Påskdagen är tillägnad svenskdagen, dagen då alla svenskar på ön sammanstrålar på det lilla torget i Petra för fika. Robert var guide och med på turen var förre förbundskaptenen Glenn Magnusson och självaste Discoglenn! Vilken ynnest!

Vi kom lite för tidigt till Petra, så de andra drog till en backe medans jag ägnade mig åt lite spårologi och spanade in den nedlagda banvallen genom Petra, då järnvägen numera går runt om.

Sträcka: 82 km
Total höjdstigning: 453 m
Rulltid 3:22

Dag 4, måndagen den 1 april, Cala de Sant Vicenc

Ulf gillade tårtan

Det regnade under natten, så det var blött på asfalten på parkeringen vid samlingen. Guiderna avråder oss att cykla när vägarna är blöta, då det är mycket halare än hemma. Några av oss bestämde därmed för att vänta några timmar och ta en fikatur. Peter drog som ett lokomotiv oss ner till Cala de Sant Vicenc. Men vi kom dit så tidigt och tog det lugnt dit, så jag orkade aldrig äta upp hela mackan.

Sen åkte vi till Can Picafort för där fanns det tydligen någon fantastisk jordgubbstårta. Det blev även lite butiksspring i jakt på diverse pryttlar.

Sträcka: 53 km
Total höjdstigning: 239 m
Rulltid 2:12

Dag 5, tisdagen den 2 april, Orient

Foto: Ulf Eriksson

Dags för nästa klättring, en bekant från förra året. Jämför vi Orient med Lluc så är den senare mer jämn och det är lättare att komma in i bubblan som Bosse sa. Uppför Orient är det mer varierat, jag fick aldrig det där flytet. Förty kämpade jag mig upp  med ben som denna gång började bli möra efter fem dagars cykling. Och höften var ju dret som vanligt. Bara bita ihop, gnissla tänder och hålla inne tårarna för smärtan.

Utför är det sen inga problem, bara krypa ihop och ta kurvorna på bästa sätt. Började dock bromsa in lite före en del skarpa kurvor när mätaren visade 62 km/h. Vet ju aldrig vad jag möter runt hörnet, kan vara en omkörande bilist, grus på vägen, potthål eller vatten.

Sträcka: 116 km
Total höjdstigning: 1093 m
Rulltid 4:47

Sammanfattning

Magiskt vackert över Alperna

Fem härliga dagar, lite kortare än förra gången. Men med svår smärta i höften så får det inte knapra smärtstillande hur många dagar som helst. Hemresan blev galet fjortisfnittrig med Helene som sällskap. Fick henne att byta ansiktsfärg flera gånger om. Jag är en mästare på pinsamheter. Bästa var när vi var fyra personer som körde belgisk kedja genom terminalerna på Kastrup vid flygbytet.

Trevligaste var alla människor att cykla, dricka öl med, skratta och ha kul. Sämst var hotellets wifi som bara fungerade mellan midnatt och 6 på morgonen.

Sträcka: 428 km
Total höjdstigning: 3292 m

Bilder
Vi rundar av denna torra reseberättelse med blandade sköna bilder. Fler bilder finns på Dropbox.

Foto: Johan Hansson

Två gubbar. Foto: Peter Mörk

Även jag kan få en PB-rand/mupprand, juniorband. Foto: Ulf Eriksson
Kartläsning är A och O

Bajsfitta

Alltså ordet Bike fit är ju bara hopplöst att försöka uttala på svenska eller ens böja det på svenska. Även min kropp är svår att böja, och speciellt jämn är den inte heller konstaterade Fredrich idag när jag gjorde den stora dyra avancerade BG Fit på Cyklecity. Att jag är svagare i höger baksida lår och rumpa, det har många konstaterat. Men uppenbarligen är jag stelare i baksida lår och höftböjare i vänster ben än höger. Hela tio grader konstaterades det. Kanske större och starkare muskler även gör stelare muskler?

Några större förändringar gjordes inte, sadeln var ok men den höjdes 4 millimeter och sköts fram 2. Kortare styrstam fick jag för att inte lyfta på axlarna så mycket. Per automatik kom då styret ned lite, men det var en bieffekt av den kortare styrstammen. Det mest dramatiska var nog de förtielva iläggssulorna som jag är säker på att Fredrich har procent på.

Det mest dramatiska skillnaden som jag upplevde det, var alla iläggsulorna. Det blev inte bara trängre i skon, utan knäna vinklades ut lite när jag gick med skorna. Samt att jag satt annorlunda. Hade han inte sagt nåt, hade jag trott att han hade sänkt sadeln.

Hur känns det” frågade han när vi var klara och jag skulle åka iväg. “Det svider i plånkan” var mitt svar, väl medveten om att det inte var det han frågade om.

Observera att det inte är jag med det blonda håret. Men Fredrich är rätt gubbe.