Etikettarkiv: ledare

Hur vi ser ut bakifrån

Med kort varsel dök fem av oss 11 som jag ska cykla tillsammans med på Halvvättern i juni, upp i Farsta igår. Liksom 50 personer till! När vi stod där och jag väntade på att klockan skulle bli 10 så jag kunde dela in i grupper, fick jag frågan ”när på säsongen börjar ni träna på onsdagar”. Mitt svar blev, ”vi har inte slutat än, vi tränar året runt onsdagar och lördagar”. Medans nästan alla andra träningsställen i klubben inte startat sin träning för säsongen, har vi för andra gången i år samlat 50 personer en lördag.Samling i Fartsa

 

Anders har en såndär coool hjälmkamera. Så här ser vi ut bakifrån när han kom ikapp oss. Ja, jag höll medvetet ned farten i gruppen, då målet för dagens runda var att ta det lugnt och känna på varandra inför Halvvättern.

Men ser vad lågt jag ser ut att sitta, jämfört med de andra?! Men så har jag ju gjort en bajkfitt! Det har nog inte de andra.

Hur mycket snor kan en näsa producera?

Samling
Den skarpsynte läsaren, ser direkt att det inte är 23 cyklister på bilden. Den togs innan alla hade kommit.

Igår lördag sattes ett årsbästa, då hela 23 glada cyklister dök upp vid Farsta simhall klockan 10 för att delta i Vinterklungan och lite cykling på Södertörn. Vi blev två grupper, Mikael tog mellangruppen och resterande 12 tog jag, med loken Stefan som draghjälp till Huddinge. det var grym motvind och trots att vi alla låg på rulle bakom icke kortväxta Stefan, fick vi kämpa hårt. Självklart började min höft smärta.

Det där med fartsträckor har jag dragit ned på, men vid de två brantaste backarna vid Pålamalm, de är faktiskt runt 13%, lät jag alla klättra på eget bevåg, med samling på krönet. Förvisso är det en övning i sig att hålla ihop en klunga i två raka snygga led i en brant, men med tunga cyklar och tunga dubbdäck, är det ganska hopplöst.

Återsamlingen blev som vanligt vid korsningen vid Södertäljevägen, och högen av bananskal växer sig allt högre. Måste föreviga den nästa gång.

Hemåt gick det naturligtvis geschwindt i medvinden, men motvinden hade redan tagit två offer, men nej, de fick inte cykla hem själva eller ta pendeln. Vi sänkte farten och höll koll på dom.

Som vanligt blev det raggmunk och fläsk med kaffe och en Heineken på Farsta gård. och då jag hade hela sju tjejer i min grupp, satte jag mig såklart vid tjejbordet! Hamnade brevid exet och la in en hint om att jag gärna följer med till Åre igen.

Svaret på frågan måste räknas i liter. Minst.

Firmafesten

Anders går igenom tvåpar

Allt går alltid att göra bättre! Men jag har svårt att tänka mig hur arrangörerna för Roslagsvåren ska kunna förbättra det som blev perfekt. Tillochmed vädret fick de till igår

Roslagsvåren är där alla samlas, från de som vill lattecykla runt i Roslagen till de som vill träna tillsammans i någon sub-grupp inför Vättern. Som på en firmafest går jag omkring och hejar och snackar till höger och vänster på bekanta och obekanta inför starten där över 1000 förväntansfulla cyklister hade samlats denna härliga vårdag. Jag och Anders, liksom flera andra, skulle vara ledare för mastergrupper och Anders tycker jag är en bra ledare så det såg jag fram mot.

Caroline, vad säger stilpolisen om gråa strumpor?

Ibland funderar jag på om jag kanske är lite för hård i mitt drillande när jag leder, men snabbt insåg jag att jag är relativt snäll i jämförelse med Anders. Inte alls menat att Anders är osnäll. Ånej! Men han är hårdare än vad jag är på att hålla ordning i leden, vilket jag som sagt tycker är jättebra. Jag gillar ordning och reda, då blir det säkert. Jag kan alltså andas ut, jag är inte för hård. Det är de andra som är för snälla.

Tyvärr blev det två vurpor, varav den andra resulterade i att Caroline gick i diket. Då samma man var inblanda i båda vurporna, morrade jag till och tydliggjorde för hela gruppen att jag inte gillade nivån på säkerheten. Efter det skärpte dom till sig och resten av resan blev så där stabil och bra som det bara kan bli i en fin grupp.

När Caroline kom upp ur det där diket utbrast hon med ett leende (hon ler iofs alltid) överlyckligt att hon äntligen varit med om sin första vurpa. ”Dumt fôlk” som Gustaf Fröding skrev. Inte en gnällig fotbollsspelare säger jag, Caroline är en tuff cyklist.

Ledarskapets fördelar

Tydlighet är det positiva omdömet jag oftast får höra om mitt ledarskap. Både på jobbet och på träningen. Även om alla inom klubben inte uppskattar mitt ledarskap, så fick jag idag inte bara muntlig uppskattning, utan fysisk. Och nu menar jag inte att jag fick skjuta på två flickor med en hand på deras rumpor när de var trötta. Utan riktiga grejer liksom. Först var det Carina som kom med en bunt bars med presentsnöre runt. Det var som tack för att jag tvingade i henne en bar i onsdags när hon bonkade.

Muta #1 från Carina

Tillbaka på Farsta gård efter dagens nybörjarträning, bjöd Valentina mig på bakelse, kaffe och öl. Som om det vore det mest naturliga i världen, tog hon fram ett tårtljus ur en tändsticksask som hon förvarat i ryggfickan hela cykelturen, och tände på. Snacka om seriös överraskning!

Muta #2 från Valentina

Ibland känner jag mig som en jobbig ledare, som tjatar, övertalar och tvingar mina medcyklister att växla till bättre växel, inte avbryta träningspasset samt äta och dricka. Men så kommer sånt här som uppskattning för att jag just är en finne i röven på dom.

Fick jag hångla då? Nej, det erbjudandet fick jag aldrig. Men det närmaste jag kom var när jag lånade ut min Symbicort till Camilla som fick svårt att andas.

Tack flickor och alla andra som visar uppskattning för det jag gör!

Hipp hipp käftsmäll

dagens bästa present stod Jonas för

Tidigt på morgonen strömmade förutom de obligatoriska grattisposterna på Facebook – för hur enkelt är det inte att gratta nån nu när vi har Facebook? – till rabatterbjudande med grattis från diverse företag. Min födelsedag verkade arta sig bra.

Sen kom mejlet som hjälpte mig att definitivt fatta beslutet om jag inte ska leda Farstas sub12-grupp på Vätternrundan. Det hjälpte mig även att fatta beslutet att inte starta över huvudtaget. För tydligen ansågs jag inte vara officiell ledare förra året enligt ledaransvarig. Det spelade ingen roll att platsansvarige godkände inköp av ledarkläder, inte heller att styrelsen bjöd på både årsmötesbuffé och Ålandsresa förra året. Jag var ändå inte ”auktoriserad” ledare och kunde därför inte åtnjuta de förmåner en ledare har som att få ersättning för ledarkläder eller utlägg för slangar till punkterande cyklister, bars till bonkade cyklister eller snabblänkar för avtrampade kedjor. Bra! Hädanefter får de de som inte är utrustade klara sig på egen hand. Jag har inte råd att dela med mig av mitt eget förråd. Så mycket för den uppskattningen på födelsedag. Tack!

Sen blev det bara bättre! Bästa Jonas bjöd på lunchbuffé på cykelhaket nummer ett, Bianchi Cykel & Café.

Även om jag var den enda som var cykelklädesklädd, så kändes det hemma liksom. Tack bästa Jonas.

Lite senare kom det fem tårtor till kontoret för att fira… näe, inte mig egentligen. Men vi kan väl låtsas det? det var för att vi från idag inte längre är en egen resultatenhet, utan nu ingår som en avdelning i det stora Verket.

Dagen är inte slut än, men gubbjäveln fyller inte jämnt, så något födelsedagshångel är väl inte att vänta.

Rosornas krig

rosen Gunilla

Första majcykling med start redan klockan 12 för att komma hem tidigt. Trodde vi.

Härligt väder och ganska snabbt insåg jag att vintertröjan var för varm. Målet för dagens tur var att köra i sub12-tempo för att träna den gruppen inför Vättern, vilket innebär 26-27 i rullsnitt.

Men vilken röra det blev. Jag brukar aldrig glömma dricka och brukar hålla koll på andras intag. Men inget av det lyckades jag med. Hade fullt sjå att få folk att trampa. Det började med kedjebrott redan efter 50 m! Och redan på Ågestavägen var det luckor delux, och på Glömstavägen var vi nere i 22 i marschfart på platten. Då går de inte att hålla planerade 26 i snitt! Och sådär höll det på, det blev ryckigt då många inte ens orkade med 24 i snitt. Undrar hur de ska klara 26-27 i snitt i 30 mil om två månader, när de inte ens klarar 24 i snitt efter 5 mil?

Sakta minskade skaran från 12 till de 8 som kom fram till Farsta efter 11 långsamma men ändå jobbiga mil. Samtidigt, är det svårt för mig att hålla igen och köra långsammare än under min förmåga. Nåt jag verkligen måste träna på, att anpassa mig till en låg hastighet.

Skärp dig för fan!

över 80 cyklister samlade i Fartsa

Jag är en dålig människa. Jag är en dålig bloggare. Skärpning på det. Kan det bero på att euforin över att våren äntligen är kommen och klubbträningarna i Farsta satt fart med besked? Därmed gör jag här en liten sammanfattning om vad som hänt, hur det känts och vad jag har för reflektioner på det.

Nu senast i lördag var det över 80 cyklister som samlades vid Farsta simhall för att träna med oss. Enligt rykten är det över 200 som samlas ute i Brostugan. Så det här med att cykla i grupp på asfalt är trenden. Av dessa 80 som alltså var i Farsta, var det 30 nybörjare vilket är jätteroligt att så många är nyfikna i den ädla konsten att cykla snyggt i grupp. Dock kände vi en liten ledarbrist vid denna anstormning, men det finns gott om dioder, sån halvledare som jag var en gång. Hoppar in vid behov.

Extra roligt var att jag fick med Ove min gamla läromästare i ledarollen, i min nybörjargrupp efter delningen. Han har varit sjukskriven en längre tid, men är nu äntligen uppe i sadeln igen. Han verkade dock lite timidare än förr, men kunskapsförmedlingen fanns kvar. Härligt!

Mika går igenom hur tvåpar fungerar,
och Ove hänger på cykeln

Att harva runt med glada nybörjare är utvecklande för mina ledaregenskaper och även om farten faktiskt blev runt 25 i snitt, så utvecklar det mig inte som cyklist. Därför satsade jag på söndagsträning igår, även om motvinden till Farsta och stummande ben försökte övertyga mig om att sängen hade varit bästa platsen en solig söndag. Vi blev åtta personer i min grupp med målsättning på runt 27 i rullsnitt vilket vi höll med råge. Ingrid droppade tyvärr av redan vid Tullinge och hon må vara en stark och duktig pensionerad cyklista, men cykla två dagar i rad var nog inte hennes grej. Men efter ett tag fick vi påfyllt av en kille som missat hela samlingen med en halvtimme och jagat ikapp oss. Efter Pålamalm och fartsträckan där de starka fick trötta ut sig, blev vi grymt jämna och vi höll bra fart utan ryck och konstigheter. Alla var lika lyriska över hur bra vi jobbade ihop, så vi struntade i alla brukliga fartsträckor och jaktstarter. Det var sådär gudomligt härligt flyt hela vägen hem i medvinden att jag fick gåshud.

Och det är så cyklingen ska vara, glädjefylld, härlig och lustfylld.

Cykla snyggt och kramas i trafiken!

Timid och snäll

Liksom alla är lite ringrostiga i början på säsongen, var även jag det som ledare igår. Jag ledde en grupp med planen på snitta 26+. Det var grymt tungt i den hårda motvinden att köra master de första 15 kilometerna, men jag fick beröm för insatsen. Men jag fick även en del synpunkter, vilket jag alltid tacksamt tar emot. Ulrika hade berättigad synpunkt att roterar jag över till högerledet, kan jag inte öka farten om inte vänsterledet kommer upp. Självklart ska jag då sänka farten så första kvinna i vänsterledet kommer upp. Stor miss av mig! Får skylla på att Jordbro industriområde är magisk på nåt sätt, där vi gärna trissar upp farten, för det är nästan alltid medvind där.

Men värsta synpunkten kom från killen i röd jacka, som undrade vad som hänt med mig. ”Du är så tyst och snäll idag!”. Var det där negativ eller positiv kritik? Jag håller hårt på att vi håller raka och snygga led, att vi cyklar snyggt. För med snyggheten kommer säkerheten automatiskt. Men så här första dagen var jag var lite ödmjuk och förlåtande. Nästa gång – då jävlar ska vi minsann cykla snyggt igen!

Dagens hjälte

Det var med stora ögon som nybörjarna vid dagens nybörjarträning betraktade hur jag snabbt grep in vid punkteringen och utan rädsla för mitt eget liv avlägsnade dessa jävulens påfund. Bästa bloggläsare, här måste jag i min egen självgodhet få slå mig på mitt håriga bröst. Jag har återigen räddat världen från total undergång genom att förpassa gula ventilhattar till de sälla jaktmarkerna. Eller låt oss säga ner i diket. 

Utbildning för fikaledare

Håkan, Ulf och Robert kör hårt med teoridelen

För några veckor sen var vi på fikaläger på Mallorca, vilket jag skrev om för cirka en vecka sen här på bloggen. Nu har turen kommit till fikaledarna. Det är viktigt att en fikaförening som Fredrikshof har välutbildade fikaledare så det inte händer olyckor runt fikabordet.

Dagens kurs hölls hos Bike Village ute i Orminge som välvilligt lånade ut delar av sin cykelbutik. Robert och jag hade missförstått det hela, och hade cyklat dit ut! Självklart skulle vi tagit varsin enskild bil, fikaförening som vi är. Fyyyy på oss.

Kursen innehöll fyra block, och vi började med klubbkunskap och vad det innebär att vara fikaledare i Fredrikshof, förmåner, skyldigheter, policy och försäkringsfrågor mm.

eder kära bloggare övar på bakelseintag
Foto: Robert Hultén

Block nummer två avhandlade före, under och efter fikat där vi trycker på genomgången innan fikat, säkerhet, teknik och taktik vid kakbordet.

Efter lunch kom ett pass om träning och teknik, dels för den enskilde och hur man gör fikat intressantare och roligare, grundläggande näringslära, olika fika- och bakelseövningar för att göra fikat mer omväxlande och rolig för våra deltagare.

Det var en mycket givande kurs och det var kul att få träffa andra entusiastiska fikaledare. Jag ser redan fram mot del två av kursen, och det har viskats om att den ska genomföras på ett rosteri.