Rakningsångest

Idag gjorde jag något jag inte gjort på länge. Då jag snaggar skallen med trimmern utan distans så det bara blir någon millimeter eller två, låter jag den även fara omkring i ansiktet. Så har hela huvudets hårväxtlighet samma längd. Praktiskt, enkelt och snabbt. Men idag rakade jag ansiktet med rakhyvel. Inte huvudet, skulle jag aldrig våga. Har inte plåster så det räcker för det.

Till för några år sen rakade jag alltid ansiktet med hyvel. Jag slutade med det tvärt efter ett besök på Systembolaget. [konstpaus] Visst låter det egendomligt, men det har sin naturliga förklaring. Jag höll på och bli ofrivilligt nykterist.

Skulle köpa en flaska whisky på systemet för några år sen och var nyrakad. Med rakhyveln alltså. Snorungen i kassan frågade mig då om leg. Vilken förolämpning!

– Du ska bara ska fråga de under 25, försökte jag med
– Men jag ska alltid fråga om jag är osäker, fortsatte hon
– Jag kan va din farsa, hit med min sprit, pep jag med irriterad ton

Hon bad inte ens om ursäkt när hon lämnade tillbaka mitt leg. Samma år hade jag fyllt 40 så hon var väl hälften så gammal som mig. Ungjävel, ingen respekt för de äldre! Sedan dess vågar jag inte raka mig med rakhyvel, med risk för att ånyo bli förnedrad och nekad min sprit. Så vi får se hur midsommarhelgen avlöper med mitt nyrakade ansikte.

En reaktion på ”Rakningsångest”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.