Efter en vecka i Malmköping har jag vant mig vid tystnaden och lugnet. Vaknade nyss av ljud från spåret utanför fönstret, undrade varför det går en spårvagn klockan 4 på natten. Inte vant mig vid att det kommer två tunnelbanetåg var tionde minut.
Efter en vecka är det skönt att få sova i sin egen säng. En säng som inte knarrar vid minsta rörelse.
Efter en vecka på landet har jag inte blivit myggbiten en enda gång, med öppet fönster. Inatt har jag blivit myggbiten tre gånger, med stängt fönster!
Efter en vecka med Gevalia får jag äntligen dricka espresso igen.
Efter en vecka får jag ha krossade linfrön i min gröt.
Efter en vecka känns det iallafall tomt. Nu är vi bara två, från att förut varit uppåt 25 personer. Men det är bara 51 veckor kvar. Håll ut!
Den senaste veckans blogginlägg från dig har handlat om något tågläger i Malmköping. Har Du bara förutsatt att alla vet vad din passion är? Ja, ja, nu verkar Du ju ha minst två….
Jag vill ha ett ingående reportage från din lägervecka.
Tågläger? Pf…. Ett juniorläger på Museispårvägen Malmköping, driven av Svenska Spårvägssällskapet.
Jag har bloggat flera gånger per dag från lägret. Bara läsa från fredag 22 till lördag 30 juni så får du ihop sammanhangen.
Jag ska lägga upp bilder nånstans. Efter Parisresan.
Ja, jag har sett att Du har bloggat flera ggr/dag från tåglägret…. Vad gjorde Du där egentligen?
Dina inlägg har ju handlat om de mest skillda saker: sjöslag, brevlådor, whiskylukt, kvinnor m.m.
Hur f-n ska man få något sammanhang av det? 😉
När du slutar kalla det tågläger, så förstår du sammanhanget. ;~) Men det var mest skilda slag, vin kvinnor sång och spårvagnsåka. Jag var ledare på lägret.
Han var inte ledare, han var diktator! 😀