Valet av däck till en cykel är inte det lättaste. Vad är man ute efter, snabba lätta däck eller grova med grum grepp? Allt beror på underlag och syfte, tävling, träning eller nöje. De flesta på Happymtb gillar Schwalbes olika däck då de har en gummiblandning som medger grumt grepp på våta rötter och hällar. Typiska “Hellasdäck” som det kallas. Många refererar till just Hellasområdet, att är däcken bra där så är de bra överallt.

Hellas förresten, en kortform av Hellasgården som fått gett namn på Sveriges mest besökta friluftsområde. Egentligen består det av det så kallade Nackareservatet, Hellasgården samt Erstaviks ägor. Det sträcker sig från Hammarbybacken och Björkhagen i väster ända ut till Solsidan ute i öster. Själv försöker jag uttrycka mig lite mer precist, som Sicklaskiftet för området mellan Hammarbybacken och Ältavägen, eller Erstavik för den östra delen.

Är ledigt i två dagar för att ägna mig åt Elin och cykling. Vi hade tidig samling vid Hammarbybacken och två andra slöt upp – som jag tyvärr glömt namnet på. I princip körde vi runt banan för singelspeed-vm 2006. Det var lite obehagligt väder, luften var väldigt mättad med varm klibbig äcklig fukt. Riktigt äckligt. Den höga luftfuktigheten gjorde att jag hade dåligt grepp på vissa hällar och rötter. Men jag kunde även tappa greppet på lösmark. Lite obehagligt att däcken var så opålitliga, att jag helt utan förvarning halkade omkring. Konstigt, jag kör med Fat Albert på min Surly, och de har erkänt bra grepp. Men troligen kan det bero att däcken är slitna, fick dom begagnade av Mathias. Särskilt bakdäcket är enormt slitet, den har till och med tappat flera sidodubb, vilket kan förklara ogreppet. Det medförde att jag tyvärr inte vågade stå på överallt med rädsla för att halka omkull ordentligt. Så jag fegade ut på en del ställen. Elin hade lånat min Salsa och cyklade som om han aldrig gjort något annat. Det var aldrig någon tvekan någonstans över någonting. Hon bara mörsa på med ett stort flin. Själv stod jag och tvekade med rädsla för våldsamma vurpor med min nya cykel.

Väl hemma efter turen satt vi och degade och drack Trappistöl, då jorhn kom förbi med ett utlovat bättre begagnat däck åt mig. Det var också ett Fat Albert, men mycket mindre slitet än mitt nuvarande bakdäck samt att det har tjockare sidoväggar. Mitt nuvarande bakdäck saknar en del dubb samt börja gå sönder i sidoväggarna, nästan så slangen är på väg att krypa ut.

Det är en härlig varm känsla att folk ger bort saker så där utan vidare. Sånt värmer. Tack Johnny för däcket. Nu ska nog greppet bli bättre så jag slipper fega ur och skamset se på hur Elin susar förbi med sitt flin! Här ska cyklas!