Vill man inte, så kan man inte! Det går aldrig att lyckas med något, om man redan i förväg bestämt sig för att det inte går. Om man inte försöker, så får man aldrig veta om det går. Många säger gärna “det går inte” eller “det fungerar aldrig“. Men vad är de rädda för? Rädda för att det kommer att gå eller för att det kommer att fungera? Det är väl bra om det går eller fungerar. Så varför vara rädd för det som är bra?

När någon frågar om man kan något, låt oss säga flyga ett flygplan, svarar de flesta “nej, det kan jag inte”. Jag svarar istället “jag vet inte, för jag har aldrig försökt”! Jag är övertygad om att man kan göra allt, bara man vill, bara man försöker. Lyckas man inte, har man inte velat eller försökt tillräckligt mycket. Att ingen ännu lyckats ta ned månen, är för att ingen velat tillräckligt mycket.

Klart att det inte går, när man inte ens vill att det ska gå! Jag försöker alltid! För hur ska jag annars veta om det går eller inte? Jag är hemskt vetgirig, och jag vill inte leva i ovisshet. Alltså försöker jag ta reda på om det går. Eller inte. Och om det inte går eller fungerar då? Vad bra då! Då kan jag gå vidare utan att behöva fundera mer på saken. För ovissheten har förbytts i kunskap. Och kunskap är makt!

Just nu är jag på väg att försöka. Försöka ta reda på om det går eller fungerar. För jag vill försöka, jag vill veta. Jag vill! Inte leva hela livet med ovetskapen om hur det kunde gått eller kunde fungerat. Synd bara att inte alla tänker så. Tråkigt att inte alla vågar försöka, utan sätter upp en massa hinder för sig själva. Som “vet inte“, “vill inte“, “vågar inte“, tänk om” samt alla dessa “men“.

Vill man, så kan man! Jag kan, därför att jag vill! Så enkelt är det. Varför krångla till det?