Det har sina för- och nackdelar att ha cyklar med eller utan växlar. Det märkte jag idag när jag mekade lite på tre cyklar, två singlespeed (ss) och en med växlar.
Pendlaröket, enväxlad, var för lätt växlad på slätan (läs Götgatan), så jag bytte till ett mindre bakdrev. Trodde jag därmed behövde korta kedjan eftersom bakdrevet fick två tänder mindre, men inte då. Den fungerade klockrent med oförändrad kedjelängd.
På den andra enpetaren, Surly, bytte jag också bakdrev från 18 till 16. Behovet av tyngre utväxling blev jag varse när jag försökte hålla jämna steg med Mattias för två veckor sen när vi cyklade hem från Värmdöleden. Den enda justeringen den behövde efter drevbytet, var att flytta bakhjulet bakåt en aning så kedjan sträcktes. Så enkelt var det.
Salsan bytte jag slutligen växelvajrar på. Och det var när jag för förtielfte gången skruvade på justeringsskruvarna för att få växlarna att lira utan missljud, som jag kom ihåg varför jag i ett halvår undvikit att byta vajrarna. Den har växlar.
Känns det inte fel att byta utväxling på Surlyn för att du ska hänga med på pendlarsträckorna? Eller är den för lätt i skogen med? Min Inbred får gärna vara för lätt på asfalten så länge den är bra växlad i skogen.
Måste ju prova hur det är med 32/16.
Jo, det är ju klart. En annan med sina knän gör inga större förändringar på varken singlespeeden eller fixin. Men jag ska byta framdrev på fixin i vår. Det är lite väl lätt nu.