Det vilar en förbannelse

Klonk klonk poff pysh… så försvann både olja och luft i vänsterbenet på framgaffeln i ett försök att besegra ett dike. Bottenskruven hittades i mossan, men gaffeln hade tappat all sin funktion som just dämpare. Pumpade upp högerbenet så den fick jobba hårdare så turen kunde fortsättas.

När jag cyklade här i påskas fick kassetten stryk så två klingor var obrukbara. Det åtgärdades iofs med en träbit och ett hammarslag hemmavid. Men så på dagens tur var det alltså dags för fältmekning igen. Det måste vila en förbannelse över I2-skogen i Karlstad. Vet inte om jag vågar ta hit cykeln någon mer gång.

4 reaktioner på ”Det vilar en förbannelse”

  1. Senast jag körde i I2-skogarna var i början av 90-talet när en deltävling i Svenska cupen avgjordes där. 3 punkor på 25 km! Det vilar en cykelförbannelse över dessa skogar, helt klart.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.