Livsfarlig glömska

Glöm inte andas, ryter massörskan till mig, jag vill inte ha några döingar på bänken! Naprapaten frågade något liknande: du andas väl?!

Kroppen borde kunna sköta det där med att andas själv tycker jag. Ska jag behöva tänka på det, eller behöva bli tillsagd? Ja, tydligen. Har funderat på varför jag håller andan ibland. Tydligen gör jag det när jag hamnar i de båda ytterligheterna av smärta respektive njutning. Som vid ordentlig massage eller när sexet är gôrgrymt. Då håller jag tydligen andan och skrämmer min omgivning. Förlåt mig, kan inte rå för det, sluta göra det så skönt för mig. Nej, förresten… sluta inte!!!

3 reaktioner på ”Livsfarlig glömska”

Lämna ett svar till Hanna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.