Det var ovant, det var instängt, det var lite äckligt. Att ha långbyxor på sig för första gången sen april. Först ett par brandgula arbetsbyxor för att härja runt med lite datakablar i ett par timmar. Sedan i ett par uniformslångbyxor i något hemskt syntetmaterial från 70-talet.
Det var Spårvägsgladjazz i metropolen Malmköping och jag skulle vara konduktör. Det svängde riktigt bra med för mig ovanlig musik. Med några spårvagnar skulle vi inom 30 minuter transportera över 500 på åskådare till Östersjön (ja, hållplatsen heter så). Och sedan därifrån när konserten var över. Alla var glada och trevliga, det var en hörig stämning i vagnarna. Efteråt förplägnades all personal med god mat. Det blev en lång dag och jag kom sent i säng.
På söndag konfirmeras Klonen, och trots vad etiketten säger, tänker jag inte ha långbyxor på mig i kyrkan. Ingen mer tortyr för min del tack, kristendomen har torterat tillräckligt många människor genom tiderna.
Det borde väl vara ok med kortbyxor i kyrkan om du inte själv är konfirmerad. Om jag inte minns helt fel är det nämligen just efter konfirmationen som pojken blir man och får bära långbyxor.
Å andra sidan om du bara skiter i långbyxor i brist på respekt på religion och andras tro och seder så borde det ändå kvitta.