Kan folk bli för snälla? Så där givmilda så jag får dåligt samvete? För en vecka sen fick jag två skidstavar av Mattias aka Telefonplan att göra cykelpoloklubbor av. Tack. Sen fick jag rörstumpar av Andreas aka Andye att ha som klubbhuvud. Tack. Sen igår när jag trampade förbi Oddnumber stoppade jag in huvudet, varvid Sönke utbrister “den här ska du ha, passar dina rödgröna handtag“. Det var en ringklocka av gammalt stuk, en så där som snurrar flera varv och klonkar ordentligt, som när vi var små. Det värmer i mitt hjärta över alla snälla cyklister, som osjälvsikt hjälper till med både det ena och det andra. Känns som jag snart står i skuld till alla.