Det blev inte mycket gjort när Klonen var här. Båda hade vi ont i varsin stortå, så vi kunde inte gå några längre sträckor. Vi var mest inne och umgicks. Men detta stillasittande gjorde mig rastlös och ofokuserad, tappade koncentrationen på vad helgen egentligen innebar. Att bara vara. Bara vara med sin son. Vi satt ju mest bara och glodde på varsin skärm, ville helst komma ut och cykla eller långpromenera. Till och med efter att jag vinkat av honom på Cityterminalen och jag gick och tränade, kände jag mig ofokuserad. Suddigheten fortsatte även på tunnelbanan hem och vidare hemma i hemmet. Inte mycket blev gjort. Kanske kan det bero på att jag troligen behöver nya glasögon?