Barfotabarn genom livet

Fick stygnen borttagna idag, såret hade läkt fint sa distriktssköterskan. Ärret var långt, fem sex centimeter. När all den myckna bandagen var borta, tog jag glad i hågen fram en högersko. Tänkte liksom få njuta av att gå i en riktig sko istället för den hemskt obekväma sandalen jag fick efter operationen. Den som gör att det gör ont i hela foten, vaden och hela låret.

Men har ni försökt komma i en sko utan att böja på stortån? Det går ju inte! Skorna är konstruerade att man sak böja på tårna när man glider ned med foten. Med en stel stortå, tar det tvärstopp halvvägs. Hur har läkaren tänkt sig det här, ska jag gå barfota resten av livet?

4 reaktioner på ”Barfotabarn genom livet”

  1. Apapapapap, inte klaga nu. Nu kan det ju bara bli bättre, eller hur? Det är ju nu som resan tillbaks till det stadie som heter normalitet börjar.

    Sjung med mig nu istället

    Just idag är jag stark
    Just idag mår jag bra
    Jag förs framåt av kraftiga vindar
    Just idag är jag stark
    Just idag mår jag bra
    Jag har tron på mig själv på min sida

    Jag har väntat så länge på just den här dan
    Och det är skönt att den äntligen kommer
    Väntat så länge på just den här dan
    Den ger lust när den kommer

  2. Tack för uppmuntran!

    Ska imorgon försköka få tag på läkaren för å få besked. Om det ger sig med tiden, så är jag lugn. Men du vet hur det är efter operationer, de informerar inte mycket. Du får en tid för återbesök och recept på verkningslösa smärtstillande tabletter och så skickar dom hem dig. Sen får du förlita dig på Google. Din vän i etern.

  3. is, menar du att jag ska dra ur skosnörena helt? Det hjälpte inte. Men jag klämde och jämförde, högerfoten är dubbelt så tjock… så jag får nog ha tålam.. ja det där ordet jag inte kan stava till.

Lämna ett svar till bruse Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.