Det finns gränser för vad jag tål. Mycket skit har jag fått, både oförskyllt och förskyllt, men det finns gränser. Efter en natts orolig sömn vet jag inte riktigt på vilket ben jag ska stå på, hur jag ska hantera situationen. Jag tolererar helt enkelt inte att bli grovt förolämpad och dessutom få höra att det är mitt eget fel! Jag tar ansvar för mina handlingar, och begär då i gengäld att alla andra gör det samma, tar ansvar för sina egna handlingar. Jag kan inte ta ansvar för vad andra gör, det får de själva göra. Att skylla sina förolämpningar på mig är inte bara ännu en förolämpning, det är fegt. Ett tecken på dålig självinsikt över vilket ansvar man har för sina handlingar. Vill jag verkligen umgås med sådana människor, ska jag behöva stå ut med att bli behandlad som skit? Det enkla svaret är nej, men så enkelt är det tydligen inte. Det får inte vara för lätt inte. Jag har en del att fundera på över julen. Tack för den julklappen, den visste visste precis var den tog.