Nu har jag fått min beskärda del av hyckleri och lögner för ett helt år, så jag tror jag går och lägger mig. Magstarkt att sitta på offentliga forum och tycka synd om sig själv, när vederbörande själv försatt sig i situationen. Eller tillskriva sig själv egenskaper som denne bevisligen inte besitter. Det riktigt vänder sig i magen på mig av avsmak. “Det är synd om människan” som August Strindberg sa. Det är riktigt synd om självgoda och självupptagna egon. God natt!
Det är svårt det där med att “besitta” egenskaper. För tänk om man faktiskt tror att man besitter dom? Ofta är det ju så. Att insikten kanske inte är vad den borde.
Jag tycker att det är viktigt att låta människor vara som dom är, även när dom är helt dumma i huvudet och istället fundera på varför man själv har så svårt med det beteendet.
Man behöver ju inte umgås med människor vars världsbild ligger ljusår från ens egen!
Vad var det det stod, den utan skuld kastar första stenen. Jag sparkar förstrött på rullgruset på cykelbanorna…