Efter den goda middagen på Bröderna Olsson, tog vi en rask promenad till Nybroplan för att där köpa biljetter till Kulturnatten. Det enda som lockade oss var att få knalla upp de 300 trappstegen i Stadshustornet för att beundra Stockholm på natten. Men biljetterna var slut, och jag som tänkte bjuda fröken på det hela, vågade inte köpa två sms-biljetter á 150 kronor på min tjänstetelefon. Det är inte riktigt vad den är till för. Så fröken Mumsig fick köpa dom på sin telefon. Sen iväg på en av kvällens specialbusslinjer som visade sig tillhöra Stockholms filmfestival. Så medan vi sniglade fram i trevlig maklig takt och skådade Stockholmsnatten från bussens andra våning, fick vi oss till livs Stockholms biografhistoria. Det var en riktigt trevlig överraskning tyckte vi båda. Däremot var det inte lika trevligt när vi kom till Stadshustornet fem i elva på natten. Vi möttes av barska dörrvakter som troligen normalt jobbar på Stureplan och någon värdinna som sa att de stänger insläppet 23.00! Vi var flera som protesterade att det i programmet stod att Stadshustornet var öppet till klockan 00.00. “Synd för er” var det serviceinriktade svaret vi fick.

Ganska imponerande, att anställda av Stockholms stad som arbetar i Stockholms stadshus, inte vet vad Stockholms stad har beslutat i Stockholms stadshus! Det var vår Kulturnatt det; 300 kronor för en bussresa på cirka 30 minuter. Tack Stockholms stad för vad ni kallar kultur! Jag det lurendrejeri.