Det krävs en viss form av intelligens för att ha humor. Det är inte alla djurarter förunnat att förstå skämt eller inneha förmågan att skämta. I stort sett är det bara människans som kan skämta och skratta. Rätta mig om jag har fel. Men inte ens alla människor förstår sig på humor, vilket har med miljö, kultur, mognadsnivå, kontext att göra. Samt att det kräver en viss form av intelligens.

Det finns olika sorters humor, alla skrattar inte åt samma sak. Även om vi inte delar samma sorts humor eller skrattar åt samma sak, förstår ändå de flesta av oss när någon skämtar, vi förstår att någon försöker vara rolig. Trots att vi inte tycker det är roligt överhuvudtaget. Vi kanske ler lite överseende.

Men det är hopplöst att skämta med folk som inte ens förstår att det är på skoj, som inte begriper att jag skämtar med dom. Personer som jag hela tiden måste förklara skämten för. Som hela tiden frågar “vad menar du?”. Humorn faller helt platt till marken utan nämnvärd reaktion. Till slut orkar jag inte skämta längre, skrattet dör ut och jag blir tyst och tråkig.

Då är det befriande och skönt att prata med någon som inte hela tiden frågar “vad menar du” utan skrattar med och skämtar tillbaka. Som inte är så dödsallvarlig, utan kan blanda skratt och allvar i samma mening utan att för det förlora fotfästet och flamsa ut. Började nästan ge upp hoppet och undrade om min sarkasm var för svår, att den inte går fram. Jodå, det gör den, med rätt målgrupp så. Får välja umgänge lite bättre bara.