Uppenbarligen utgör jag ett hot för min omgivning och då speciellt en del kollegor. De blir vädligt provocerade av att jag cyklar året runt, att jag inte äger någon bil, går i kortbyxor sex månader per år, inte äter bullar och kakor till fikat utan käkar müsli och fil. Och så vidare. Helt enkelt utgör min hälsosamma livsstil ett stort hot mot deras existens! Så till den grad att det gnälls på vad jag äter, vad jag gör på min fritid, vad jag har på mig osv. De ska väl fullkomligt skita i om jag inte vill äta socker, härdat fett, vad jag gör på min fritid, på vilket sätt jag tar mig till jobbet eller vad jag ahr på mig så länge det är helt och rent.
Det är nog helt enkelt så att det är deras dåliga samvete som talar. De vet att de borde motionera oftare så de slipper göra bypassoperationer, att de borde äta hälsosammare så de inte blir fetare och transportera sig miljövänligare så de påverkar miljön mindre. Men istället för att ta tag i sina egna liv, ger dom sig på mig. Jag utgör ju ett mot deras miserabla liv.
Det kanske är mer diin något uppnosiga attityd som gör att dom känner sig provocerade? och då letar dom efter “fel” eller konstigheter i din livsstil?
Jag känner igen det där från den tiden jag levde nyttigt och tränade mycket. Folk störde sig på mig men jag antar att det hr med min personlighet tt göra hahaha och sånt har jag aldrig brytt mig om – bara det är ju störande 😉
Om det är uppnosig attityd att inte späcka sig med kemiskt framställd mat, inte supa sig full, lägga sig tidigt åå helgerna och jäsa i soffan, så är jag väl det då.
Vill du se på folk som oombedda går i försvarsställning så kan du prova vegatarisk lunch. Det blir defensivt direkt när folk får reda på sånt (utan att man säger nåt).
Fast jag provocerar även genom att ta en extra kaka till fikat på jobbet. 🙂
Tänk, att ditt val av sätt att elva, ellar mitt, kan provocera andra. Kan de inte skötta sitt eget liv?