Det blev en semeltur från Farsta i lördags, och vi var 27 cyklister vid samlingen som jag delade in i två grupper. En som skulle köra lite längre och snabbare, och så jag med alla-ska-med-tempot.

Vi skulle köra bakvägen och på för mig nya vägar så jag fick ta de andra i klungan till hjälp för att hitta. Men bara att det inte var någon som kunde hela vägen, utan någon kunde en stump här och någon annan där. Så det blev många stopp för att rådfråga varandra.

Tajmingen var perfekt, bara cirka två kilometer från Rosenhill, kom den snabbare gruppen och swischade förbi. Men lugn, semlorna räckte till oss med. Och det var inte vilka semlor som helst enormt massa god grädde på, samt att de hade wienersemlor. Slurp!

Dock var min grupp på 17 personer stundtals väldigt odisciplinerad och när jag låg högt upp i klungan, såg jag inte vad som hände där bak. Men Anette tog i så det hördes längst bakifrån med helgens bästa kommentar: “DET SER FÖRJÄVLIGT UT HÄR BAKIFRÅN”. Varvid jag kollade bakåt och mycket riktigt, med bästa vilja kunde jag skönja fem led, annars var det nog en fet röra bara. Bara att ryta tillbaka och styra upp “TVÅ LED… INGENTING ANNAT”. Samt ett tack till Anette för att hon håller koll på mig. Ögon i nacken är inget jag har.