Härligt med människor med förmågan till framförhållning och respekt för andras privatliv. Första dagen efter två veckor ledigt, får alla med 24 timmars varsel kallelse till en kurs i Gävle. Hur tänkte han då, som skickat kallelsen? Hur ska vi hinna med det, när vi har ett privatliv som vi planerat ihop i god tid? Jag har sonika tackat nej, det fungerar inte för mig med så kort varsel.

Det är tråkigt att vara tjänsteman. Därför byter de ord och namn på saker och företeelser så de verkar roligare än vad de i själva verket är. Allt för att den uttråkade tjänstemannen ska verka mer kreativ än vad han egentligen är. I själva verket är det bara patetisk.

Förr hette det soprum, och det står det på min nyckel som går dit, för det säger jag fortfarande. Soprum. Ett rum för sopor, för det är vad det är för mig det jag går dit med; sopor. Men till för ett tag sen stod det Miljöstuga på huset som härbärgerade soprummet. Miljöstuga? Vad är det, en stuga med miljö i? Miljön finn runt omkring oss överallt, varför då ett speciellt rum? Nu har den patetiska tjänstemannen varit i farten igen och döpt om. Nu heter det Kretsloppsrum. Smaka på den ni! Kretsloppsrum! Vad finns där, ett rumt fullt med kretslopp? Vad kommer det heta nästa gång när vår uttråkade tjänsteman får ett ryck? Återvinningscententral, Framtidslokal, Retroperspektivutrymmet… Ett soprum ä vad det är, inget annat.

Det spelade tydligen ingen roll att jag gick med myrstig i snigelfart, eller att jag haltade när jag gick. Jag fick en utskällning av en kvinna för att jag inte kastade mig åt sidan utan gick på henne. Visst var det dumt av mig att gå rakt på henne, men jag hade ingen lust att stå kvar i gatan när det kom bilar, utan jag ville hellre kliva upp på trottoaren fortast möjligt. Men där stod hon arm i arm med sin man och väjde inte en tum åt sidan, för att släppa förbi mig. Och brevid stod det ännu mer människor, så valet var att gå rakt fram på henne, eller gå på någon annan en bit bort. Men jag såg det inte som ett val, att mitt i gatan börja springa gatlopp utefter trottaokanten för att komma upp frän gatan. Springa och springa, jag menar halta. Inte ens när jag sakta haltade bort därifrån, slutade hennes glåpord hagla över mig. Och så skylls det på att ungdomar inte visar hänsyn för äldre och sjuka. Det är inte åldern det hänger på, utan hur egocentrerade de är. Skulle inte åkt in till stan en söndag. Ska inte åka in till stan någon annan dag heller.

Julbord är inte vilken måltid som helst. Det är en symbolisk handling av arbetsgivaren till sin personal. Gesten betyder ”tack för det gångna året, tack för era insatser”. Att efter alla år inte bjuda på julbord betyder ”dra åt helvete, vi skiter i våra anställda”. Hur smart är det av ledningen att göra något sådant? Är de överhuvudtaget införstådda i vilka konsekvenser det får? Tydligen inte.