När en del inte bryr sig om hur andra har det och bara tänker på sig själva, värmer det när fröken M ringer och undrar hur jag mår. Hon är förvisso också sjuk, men det var syndast om mig kom vi fram till. Inatt har jag sovit fullt påklädd under ett duntäcke, med ett extraelement och ändå frusit. Tror det kallas feber.
Samma snälla tjej som i lördags ringde och frågade om jag ville ha nåt från tax-freen, och i söndags fick jag 400 gram choklad och 100 cl Grants. Tack söta du!
Klonen fick en ”fin” födelsedagspresent idag. Någon hade ringt och bombhotat hans skola, så stackarn fick gå hem och spela nya Bad Company 2 som han fick av mig, istället.
Det kom smygande i fredags, attackerade i lördags och retirerade lite i söndags. Lite hosta kan jag väl cykla med om jag tar det lugnt, tänkte jag imorse. När jag började klä på mig i hallen, fick jag en hostattack som var så illa att jag inte fick nån luft. Står och kippar efter syre samtidigt som jag hostar upp slem. Mysigt!
Tar det aldrig slut det här? Det är lite som mens, kommer var fjärde vecka, sen går det över. Jag har bara cyklat 80 mil totalt iår, förra året hade jag cyklat 100 mil bara i mars. Ska jag hinna få ihop 500 mil före Vätternrundan?
FAN!
Andra vårtecknet är när solen står högre och lyser så skarpt att vi måste dra ned persiennerna för att kunna se på våra skärmar.
I trapphuset mötte jag vårtecken nummer ett. Granntjejen bar ned sina skidor i källaren.
Alla möten är nödvändiga, även om jag inte inser det med en gång. Alla möten berikar ens personlighet på något sätt. Tack alla som på något sätt hjälpt mig i min personliga utveckling. Tack!
Efter den ena händelsen följer alltid en annan. Det börjar med en länk, sen två och när den tredje också var nära att gå av, fick jag ny och gjorde slut! Efter bara 93 mil hade kedjan gått av två gånger, så jag fick igår en ny kedja av Cykelcity. Passade på att rengöra kassetten och imorse satte jag på den blänkande ren och fin och den nya kedjan. Vilken skillnad! Inget hack, inget knaster, genast blev det lättare att trampa. I och för sig kan mildvädret göra sitt till med blottad asfalt. Men iallafall, det gick lätta idag.
Du har inte lite för mycket på dig, frågade killen på Cykelcity när det rann svett nedför pannan på mig. Hade satt mig ner för att prova nya cykelskor. Har nämligen insett att både den opererade och den oopererade stortån mår bäst av ett par nummer för stora skor. Sakta sakta håller jag på att byta ut hela mitt skobestånd. Det tar sin lilla tid, för det kostar pengar och jag vill ha minst lika snygga skor som de som ska ersättas. För några veckor sedan köpte jag ett par nya gympadojor, som var så sköna och hade ett så bra pris, att jag köpte ett par likadana till!
Cykelskor var det. Jag har ett par skitsnygga räcerskor med kolfibersula för en massa kronor. Men det det är obehagligt i stortån efter sex timmar cykling. Ska jag cykla Vätternrundan på under 11 timmar gäller det att ha sköna skor. Min tanke var därför att köpa nya skor som inte är vita, vilket är lättare sagt än gjort, när allt cykelrelaterat ska vara vitt nuförtiden. Började med ett par Shimano som iallfall var svarta till 50%. Det var ett njaej. Nästa var ett par Specialized som var grymt sköna! Dels är de lite bredare framtill samt att dess sula inte går upp lika mycket fram som Shimanos. Och det är det som är största problemet numera, jag kan inte böja stortån uppåt!
Strippade av ett par långkalsonger och en undertröja i provhytten. En långkalsong och en undertröja fick räcka på hemvägen i värmeböljan. Nu ska jag bara budgetera 1500 kronor för ett par nya cykelskor. Men det är mina fötter värda, framför allt både den stelopererade stortån och den andra som ibland tror sig vilja bli likadan. Det får inte hända, en stel stortå räcker.
Invigde de nya cykelbyxorna från Fredrikshof. De var riktigt sköna, hård tjock stoppning. Jag kommer bli gôrsnugg på Vätternrundan i dom med tillhörande tröja. Dock är inte en vass tvättlapp mitt i svanket speciellt strategiskt placerad. Den ska jag klippa bort omedelbums.
Det talas om att förbjuda burka i olika sammanhang, och det ligger något i det. Det passar inte alla yrken att dölja ansiktet helt, exempelvis i skolor eller på dagis, där ögonkontakt och kroppsspråk är mycket viktigt för barnen. Men vid all kontakt med andra människor, med sina kunder, är ögonkontakt viktig. Känner vi oss inte sedda i exempelvis en butik, går vi någon annanstans. Det finns yrken där personen klädsel eller utseende inte spelar någon som helst roll, som telefonister osv.
Det är lite tabu att prata om sånt här, det är lätt för de som är utan egen åsikt att skrika rasism istället för att diskutera frågan. Helt enkel är det inte. Samtidigt som vi inte kan inskränka andras människors sätt att leva och klä sig, så finns det ändå vissa normer och regler som vi alla måste följa i kontakt med andra människor.
För att förtydliga att jag i princip inte är emot bärande av burka i sig, utan det är vid vilka tillfällen den bärs som vi bör vara restriktiva, har jag min egen burka när jag cyklar så här års. Utan min balaclava skulle jag frysa haka, öron och nacken av mig.