Kategoriarkiv: känslan

Sömnproblem

Inte konstigt att jag har svårt för att somna på kvällen, sover dåligt på nätterna och somnar för tidigt på morgonen. Dagarna har blivit kortare. Jordbävningarna i Chile var så kraftiga att jordens axel har ändrat sin vinkel, meddelar DN. Dessutom har skalven medfört att jorden snurrar fortare, dagarna har alltså blivit 1,26 miljondels sekund kortare. Inte utan att det märks att jorden håller på att gå under.

Män gråter inte

Det har jag vetat ett tag, att istället för att bli ledsen, blir jag istället arg. Men nu har forskarna kommit fram till varför. Svaret är väl helt enkelt att jag är av manligt kön. DN börjar idag en ny artikelserie med titeln Män gråter inte. Det står bland annat så här:

Biologiskt skiljer sig män och kvinnors reaktion åt på grund av könshormonerna. När människor utsetts för psykisk press ökar hormonet kortisol i våra kroppar. Det i sin tur påverkar testosteronet – hos båda könen – som också ökar. Men hos män ökar testosteronet mycket mer (eftersom de har högre nivåer av detta från början) och det gör dem aggressiva, utåtagerande och benägna att ta risker inom livets alla områden.

Idag har artikeln rubriken Vården missar deprimerade män. Nu är jag inte deprimerad, men jag känner igen mig i hur Mikael reagerar när han egentligen borde bli ledsen:

– För att jag kände mig så oerhört ledsen. Då går det inte att hålla emot.
– Men just det där att bli så himla arg och frustrerad och att låta den känslan styra ens handlande verkar vara vanligare hos män.

Precis så känns det, jag blir ibland så oerhört ledsen att det bara inte går att stoppa. Jag försöker inte skylla ifrån mig, men nu har jag fått en mer biologisk förklaring. Jag är iallafall inte ensam.

Kedjereaktion

Efter den ena händelsen följer alltid en annan. Det börjar med en länk, sen två och när den tredje också var nära att gå av, fick jag ny och gjorde slut! Efter bara 93 mil hade kedjan gått av två gånger, så jag fick igår en ny kedja av Cykelcity. Passade på att rengöra kassetten och imorse satte jag på den blänkande ren och fin och den nya kedjan. Vilken skillnad! Inget hack, inget knaster, genast blev det lättare att trampa. I och för sig kan mildvädret göra sitt till med blottad asfalt. Men iallafall, det gick lätta idag.

Leva på stor fot

Du har inte lite för mycket på dig, frågade killen på Cykelcity när det rann svett nedför pannan på mig. Hade satt mig ner för att prova nya cykelskor. Har nämligen insett att både den opererade och den oopererade stortån mår bäst av ett par nummer för stora skor. Sakta sakta håller jag på att byta ut hela mitt skobestånd. Det tar sin lilla tid, för det kostar pengar och jag vill ha minst lika snygga skor som de som ska ersättas. För några veckor sedan köpte jag ett par nya gympadojor, som var så sköna och hade ett så bra pris, att jag köpte ett par likadana till!

Cykelskor var det. Jag har ett par skitsnygga räcerskor med kolfibersula för en massa kronor. Men det det är obehagligt i stortån efter sex timmar cykling. Ska jag cykla Vätternrundan på under 11 timmar gäller det att ha sköna skor. Min tanke var därför att köpa nya skor som inte är vita, vilket är lättare sagt än gjort, när allt cykelrelaterat ska vara vitt nuförtiden. Började med ett par Shimano som iallfall var svarta till 50%. Det var ett njaej. Nästa var ett par Specialized som var grymt sköna! Dels är de lite bredare framtill samt att dess sula inte går upp lika mycket fram som Shimanos. Och det är det som är största problemet numera, jag kan inte böja stortån uppåt!

Strippade av ett par långkalsonger och en undertröja i provhytten. En långkalsong och en undertröja fick räcka på hemvägen i värmeböljan. Nu ska jag bara budgetera 1500 kronor för ett par nya cykelskor. Men det är mina fötter värda, framför allt både den stelopererade stortån och den andra som ibland tror sig vilja bli likadan. Det får inte hända, en stel stortå räcker.

Utan valla i Tyrolen

Vilket underbart väder, vilket före, vilken luft! Minus 20 grader och cykelbanorna har aldrig varit så här perfekta, hårdtrappade och lättrullade.

Dock verkar inte fettet i hjullagren, vevpartiet och frihjulet gilla -20, det rullade en aning trögt. Vilket ger mer benträning inför våren. Perfekt!

Härlig känsla att segla förbi köande bilar och till ersättningsbussarna köande människor. Det går ju inte att skylla på att tunnelbanan är helt inställd när ni kommer sent till jobbet, det är bara ut å cykla!

Pusselbitar

Den mänskliga hjärnan är en makalös manick. Om det är något den inte förstår eller om det är något som fattas, fyller den ut resten med egna fantasier. Det är väl så religion, myter, skvaller, ideologier, sekter, drömmar, rykten uppstår. Udda och ibland konstiga tankar och idéer som försöker fylla ut ett tomrum hjärnan inte klarar av att hantera. Fullt förståeligt, hjärnan vill ha kontroll på läget.

Men det blir inte alltid rätt om hjärnan själv får fantisera ihop luckorna. Se bara på alla religionskrig, brustna förhållanden, illvilliga rykten, missförstånd och så vidare. Det är därför samtal, kommunikation och dialog är det bästa för oss, det är då äkta fakta kommer fram. Hjärnan slipper då fantisera ihop det som fattas. Och det är ju det hjärnan egentligen vill ha: kunskap. Och kunskap är makt.

Lätt är inte alltid rätt

Är det alltid rätt när det är lätt eller att göra det lätt för sig? Tja, varför inte. Varför ska vi behöva stå ut med att stånga oss blodiga eller kämpa oss trötta? Det handlar om att leva, älska, njuta och må bra! Eller hur? Så självklart väljer vi den lätta vägen när allt flyter på utan några större ansträngningar.

Men är det moraliskt rätt att alltid välja den lätta vägen? Är det rätt att bara apatiskt stå och se på när någon har ont? Att inte ställa upp och hjälpa, stötta och vårda någon som behöver tröst, stöd eller hjälp?

Vilken värld är det vi vill leva i egentligen? Vill vi leva i en värld där vi bara egoistiskt tänker på oss själva, för att vi vill leva på det enkla och lätta sättet? Där vi struntar i hur andra mår?

Nej, sådan värld vill iallafall inte jag leva i. Jag vill leva i en värld där vi ställer upp och hjälper varandra när någon behöver tröst, stöd eller hjälp. Där vi bryr oss om hur andra mår. Det är inte lätt, det ska jag erkänna. Ibland känns det som jag inte räcker till, men jag försöker iallfall. Jag gör så gott jag kan för att ställa upp, trösta, stötta och hjälpa när andra har det svårt. Jag ger inte upp, aldrig någonsin!