Kategoriarkiv: känslan

Beroendeframkallande

Mer jag vill ha mer! NU!! Har blivit beroende av en ny last, en ny drog som jag provade på både i fredags och lördags. Ruset kommer först samma kväll, med ömhet och värk i hela kroppen. Lite som träningsvärk, sån där härlig skön värk. Den här gången var det i absolut hela kroppen, i alla tänkbara muskler som det överhuvudtaget finns i en människokropp. Åh, det är så skönt! Vilken känsla!! Idag ska vi åka hem, så det blir tyvärr inget. Men jag längtar redan efter nästa gång jag får prova på riktigt hederligt kroppsarbete och skyffla och gräva makadam och grus i flera dagar.

Humlans sång

Vi är små humlor vi bzz bzz, vi äro små humlor vi bzz bzz… Så kunde vi sjungit där vi trampade Södertörn runt. Ljudet av mer än 20 frihjul som surrade i nedförsbackarna gav mig härlig rysning nedför ryggraden. Det killade ända ned till tårna när vi körde kilometer efter kilometer i perfekt belgisk klunga. Munnen bör stängas så här års, småflugor ger förvisso ett proteintillskottt som kan behövas när man cyklar långt, men de ger tyvärr inte samma rysning nedför strupen. Bzz bzz!

Deklarationsdags

Det som göms i snö kommer fram i tö. Tog fram deklarationsblanketterna för att rafsa ihop lite avdrag. För att lyckas med det var jag tvungen att gå igenom ”högen” av papper från förra året. Vad jag insåg efter ett tag var att högen inte bara innehöll osorterade papper från förra året, utan även från 2007. När två års pappershögar äntligen var sorterade, hålade, häftklamrade och insatta i pärmar, pustade jag ut, tog en espresso och kände mig nöjd. Trodde jag. Såg en hög till och den var från 2006! Nog minns jag att jag slarvat de senaste åren, men tre år gamla osorterade pappershögar är inte likt mig. Förr satte jag in alla papper ordentligt i pärmar varje månad. Hade allt i perfekt ordning i olikfärgade pärmar med register. Nu låg tre års räkningar och kvitton i högar! Hur gick det här till?

Samtidigt inser jag att den där modelljärnvägen jag påbörjade för några år sen, har jag inte gjort något alls med på minst två år. På den halvfärdiga banan ligger det bara verktyg och samlar damm. Något har alltså hänt med mig de senaste åren. På två tre år har jag gått från en pedantisk strukturfascist till en osorterad slarver. Och det är ungefär under den tiden min personlighet har förändrats, från en inbunden otrygg ohånglad ung man, till en längtande trygg medelålders herre. Tänk att jag ska behöva sortera papper i sex timmar och deklarera på fem minuter för att inse denna personlighetsutveckling.

Avvikande beteende

Vi verkar ha fått ett nytt tidningsbud. Fram tills igår har DN alltid varit vikt tvärsöver och instoppad ordentligt i brevinkastet så den har legat på golvet mellan dörrarna (jag har en innerdörr). Imorse var den vikt på längden och satt kvar i brevinkastet. Klart annorlunda. Så annorlunda att jag satt på toaletten och funderade på livets små mysterier, istället för att läsa tidningen.

Fel dag

Fick känslan av att det var fredag idag. Förbi mitt kontorsrum passerade det många gröna och lila påsar som klirrade skönt i. Glad i hågen skulle jag kliva in på Systemet fem i sju för att inhandla lite fredagsdricka jag med. Men det var stängt! Det hade stängt redan klockan 18… det är ju bara onsdag idag. ”Egendomligt” sa killen i bilen bredvid som också drabbats av den svenska torrläggningen. ”Fullt normalt” svarade jag, ”vi bor ju i Sverige”.

Meditativ morgon

Sjutton minuters mediterande. Allt var tyst och stilla. Inget tjatter, inte jidder, alla var tyst försjunkna i sina tidningar. Inga ryck, inga tvära inbromsningar, inga häftiga accelerationer. Ljudlöst och svävande på moln gled vi fram genom Stockholm. Så här ska alla tunnelbaneresor ske. Eloge till föraren som körde så mjukt och skönt.

Hur gick det här till

Det går fort när man har rolig. Känns som jag bytte blöjor på honom igår, men det är flera år sen. Helt ofattbart vad tiden går snabbt. Idag fyller han sexton år och är inte längre en liten kille, eller ens en stor kille. Han börjar skrapa sakta med foten in i vuxenvärlden. Snart är han där, vuxen med allt vad det innebär med ansvar och skyldigheter. Men det är ett tag dit, så lev tonårslivet så länge du kan, grabben. Vuxen kan du vara sen. Grattis!

Oönskat

Nu kom det ett sånt där samtal igen som jag bävat för. Det var inte pappa som ringde, det var hans fru. Och hon ringer bara när pappa ligger på sjukhus. Han lever, men är isolerad och de vet inte riktigt vad det är. Det kan vara så enkelt som en tuff vinterkräksjuka eller i värsta fall en infarkt. Igen. Vilken i ordningen vet jag inte, jag har tappat räkningen. Till slut kommer det att bli den sista, och då vill inte jag vara med längre.