När näsan börjar rinna. När hela kroppen ömmar. När gomen torkar ihop som ett russin. När halsen levererar tjockt gult slem. När förkylningen är som värst. När känslan är i botten. Då vet man att det är på väg att bli bättre. Det kan ju bara inte bli värre, det kan bara bli bättre. Nästa år…
Kategoriarkiv: känslan
Försenad julklapp
Fick en försenad julklapp av syrran imorse när jag vaknade. Blev så glad att det kändes i hela kroppen. Har burit den närmast hjärtat hela dagen. Som komplement till julklappen bär jag tjock tröja och inmundigar whisky och esberitox. Syrran är dock kvar hemma i Karlstad, och jag är här i Stockholm. Men tack ändå syrran! Hade varit fint om du vänt dig om och tvättat händerna när du hostade vid matlagningen.
God Hjul
Klonen och jag önskar alla bloggläsare en God Hjul och ett Gott Nytt Spår!
Traditionsenlig hjul
Julen ska firas hos syrran i Karlstad, så det var bara att packa ner Surlyn i cykelväskan och kånka den på tåget. Resan gick bra, konduktören var kreativ och öppnade den annars numera oanvända expressgodsavdelningen.
Det har blivit av en tradition att cykla på julaftonens morgon. Härlig känsla att trampa ut tidigt med tomteluva under hjälmen och träffa vänner och cykla helt kravlöst. Enda ”kravet” är att man har skoj och att man dricker glögg ur den medhavda termosen. Det blev en trevlig tur med kâlstapôjkera som även medbringade lite whisky on the rocks, då det var mycket is på pölarna och på berghällarna. Inget luxerande, knäskydden fungerade fint som skridskor. Med andra ord en vanlig hjulaftonsmorgon mitt i verkligheten.
Kvardröjande känsla
Som jag tidigare nämnt, hör det till undantagen att jag minns mina drömmar när jag vaknat. Däremot kan känslan från drömmen dröja sig kvar under dagen. Den är med mig under hela dagen, och är som starkast på morgonen för att sedan klinga av helt framåt eftermiddagen.
Idag är det så. Känslan från nattens dröm dröjer sig kvar. Men den här är så obestämbar. Har lite svårt att bestämma mig om det är en trevlig eller en otrevlig känsla. Var det en bra eller en dålig dröm jag hade inatt? Det lär jag nog aldrig få veta, känslan är på väg att klinga ut. Och snart är det natt igen.
Tomt i skåpen
Vem fan sköter inköpen här hemma? Ingen mat, inget vin, bara 6 flaskor absinth!
Drömmen jag vill glömma
Jag brukar aldrig komma ihåg vad jag drömt, när jag vaknar. Men det gjorde jag inatt. Tyvärr. Det var ingen trevlig dröm. När jag hade vaknat vid tvåtiden, så fortsatte drömmens händelseförlopp. När den äntligen var över, kunde jag inte somna om, utan började fundera på vad den innebar. Men det var inte lätt, jag är inte van att minnas mina drömmar. Men den här har etsat sig fast stenhårt. Har gått och tänkt på den hela dagen och det känns inte alls bra det här. Vilken ironi, när jag för en gång skull kommer ihåg en dröm, vill jag bara glömma den!
Utvecklade grötvanor
Råkar jag ha med mig likadana matlådor två dagar i rad på jobbet, får jag frågan ur jag kan äta samma lunch flera dagar i rad. Jag förstår inte vad det är för konstigt med det. Jag ställer då motfrågan om de inte äter samma frukost varje dag, och jag får alltid ett ja, och sen tystnad. Sen kommenterar iallafall inte den personen mer mina matlådor. Effektivt!
För visst är det så, de flesta av oss äter samma frukost år ut och år in. Antingen är vi för trötta för att orka bry oss på morgonen och hitta på något nytt, eller så har vi hittat den perfekta och ultimata frukosten. Varför ändra ett vinnande koncept? Min frukostvinnare är havregrynsgröt med krossade linfrön, och ibland en macka eller ett ägg till. Det ger en otrolig magkänsla som varar länge.
Fram till i somras trodde jag att jag hade funnit den ultimata frukosten. Men så bjöd fröken E på en utvecklad gröt, spetsad med russin, hackade valnötter och solroskärnor. Om nu min vanlig gröt var mättande, var hennes grötvariant ännu mer mättande. Numera kokar jag alltid denna gröt, för den ger en otrolig grum magkänsla, och mackan har jag därmed kunnat slopa. Vem har sagt att man inte kan lära gamla hundar sitta?
Nafs i öronsnibbarna
Tredje dagen jag cykelpendlar till jobbet efter sju veckors uppehåll. Vilken känsla! Wow! Äntligen. Hann bara köra med kortbyxor i två dagar, för imorse låg det runt nollan.
Vad skönt det är, när det är soligt och tempen är runt nollan, och det biter lite sådär skönt i öronsnibbarna. Lite lätt upphetsande. Och inte blir man så svett heller. Skön känsla.
Hemvägen var trevligare. Regn som slog i ansiktet, kyla som nafsade i öronsnibbarna och mörker som började falla. Mulligt att få börja cykla igen, jag riktigt rös av välbehag. Kan inte bärga mig tills det börjar snöa också. Då kommer det definitivt nafsas i öronsnibbarna.
Femton fåfängliga haikun
Tog en promenad upp till Fåfängan och satte mig och såg ut över Saltsjöns inlopp. La mig tillrätta på berget och knopade ihop femton stycken haikun av varierande kvalitet. Håll till godo.
I
Nattliga oron
med förvirrade hjärnor
förstår ingenting
II
Sängen ekar tomt
bara kuddarna kramas
saknar armarna
III
Löven prasslar tyst
framfarten sker i tomhet
hjulen rullar två
IV
Rostiga stängsel
lurar stillsam bris från öst
tvålkoppar anlöper
V
Ensamt majestät
tronar egot över sjön
drömmarna slås bort
VI
Silvriga droppar
längtans portar spricker upp
torkar bort allt regn
VII
Mannen från norr
tröstar hjärtats dova skrik
plåten ekar tomt
VIII
Sakrala minnen
spelar biljard i hålet
ekot väcker kön
IX
Vass mossa skaver
maskrosbladen vissnar bort
jag förenas dom
X
Skymningen mojnar
vita pärlor rullar in
ute inget kvar
XI
Halvdöd mans kista
spelar tre falska toner
med tom flaska rom
XII
Rött tappat hjärta
fladdrar ensamt på vägen
ingen plockar upp
XIII
Grusar hoppets väg
sorlet dödar lyckans plan
tvekans tomma steg
XIV
Kvinnor passerar
står ensam kvar på kanten
färgerna bleknar
XV
Ledsamma stigar
snirklar ned genom grönskan
slutar rotlöst mörkt