Det var svårare än jag trodde, att hitta par enkla vanliga svarta bomullschinos i min storlek. Antingen kom butikspersonalen dragandes med någon polyesterblandning, som fick benhåren att stå rakt ut av statisk elektricitet redan efter en provning. Eller några chinos som såg mer ut som jeans med sina fickor och nitar. Och just nitar går fetbort, vet inte hur mycket möbler jag rivit sönder av nitförsedda jeans. Dagens byxor verkar vara gjorda för tvåmeters anorektiker, verkar som jag antingen får skaffa en egen skräddare, eller käka tillväxthormon.
Etikettarkiv: ego
För mycket?
Kanske dags att fundera på hur mycket cykelprylar jag köper egentligen. Inte så mycket för att det blir dyrt och det går åt pengar. Utan för att det är lite besvärande att hämta ut paketen med cykelprylar från det-är-inte-en-riktig-post. Igår när jag skulle hämta ut ett paket från mitt utlämningsställe, hämtade han mitt paket direkt jag klev över tröskeln, utan att jag varken behövde visa upp avin med kollinumret, eller koden jag fick via sms från Posten.
Tankeställd
Av egen kraft blev jag i lördags tankeställd i ett hörn. I söndags blev jag ordentligt intryckt längre in i hörnet. Här står jag nu och funderar på om jag törs kliva fram igen. Eller om jag ska stå kvar och vänta på att någon ska ta min hand och ta fram mig igen…
För tidiga pms-besvär
Vaknade redan före fem och hjärnan gick igång direkt. Förvisso var det en trevlig tanke som malde runt, och just därför kunde jag inte somna om. Gav upp efter ett tag, kunde lika gärna vara tidig på jobbet. I höjd med Globen fick jag ett trevligt godmorgon-sms av salta flickan, vilket värmde gott i morgonsvalkan. Väl på jobbet inser jag nackdelen med att vakna 4.50-någonting; jag flippade ur fullständigt innan jag hann få i mig gröten. Förlåt alla som drabbades av mitt pms-iga morgonhumör. Jag ska inte svara på telefon, e-post eller msn-chatt före gröten.
Pillemarisk
Från Nationalencyklopedin:
pillema´risk adj. ~t
ORDLED: pille-mar-isk
• illmarig [vard.]: en ~ liten filur; en ~ blick
HIST.: sedan 1934; ombildn. av illmarig
Illmarig:
ill`marig adj. ~t
ORDLED: ill–mar-ig
• som (ofta) skämtar eller luras på ett knepigt men godartat sätt: den ~e värden hade placerat biskopinnan bredvid den kände ateisten
BET.NYANS: om handling e.d.: ett ~t leende
HIST.: sedan 1842; ombildn., efter illistig m.fl., av sv. dial. inmarig, till marig i bet. ’besvärlig; vresig
Lisa kallar mig pillemarisk, och det ska jag ta som en komplimang säger hon. Bra, då vet jag.
Djungelordspråk
Gammalt djungelordspråk säger att ”Fantomen är hård mot dom hårda”. Jag tror att fantomen även är snäll mot dom snälla. Det är jag också. Men jävlas någon med mig, är dum mot mig eller sårar mig, då viker jag inte undan. Då är jag som fantomen ”hård mot de hårda”, eller kanske mer ”elak mot de elaka”. Jag vägrar helt enkelt att bli trampad på, förlöjligad, förödmjukad eller sårad. Som ett annat djungelordspråk: ”sikta aldrig på Fantomen”. Jag ger helt enkelt igen, jag siktar tillbaka. Tyvärr så sänker jag mig lika lågt som dom dumma, jag sårar jag med. Går över gränser och gör andra ledsna. Det är inte försvarbart, jag vet, jag handlar i affekt. Jag tänker inte i dessa lägen, mina känslor tar över. Och det är jag ledsen för.
Men vafan, jag är ju en man! Jag ska ju tåla skit. Får ju inte ha känslor, inte visa mig sårad, inte reagera. Ska bara se dum ut, vara kåt, glad och tacksam. Dumma dumma jag som glömmer bort det hela tiden. Jag ber alla så hemskt mycket om ursäkt för att jag har känslor och ibland låter mina känslor ta över. Dumma jag.
Ljudlig bild
Fredde frågade på MSN: – Är du synthare? Fotot på dej är så Kraftwerk så att det nästan låter om det. Bara av att titta på en bild på mig, så kunde han artbestämma min musiksmak. Jag är imponerad. Och nöjd, för det är denne man som jag ska spela tillsammans med på första SM:t i cykelpolo om några veckor.
Foto: Elin, midsommarafton 2007
Fel smak
Helt fel musik för min smak, egentligen. Men varför sitter jag då och lyssnar på Veronica Maggios skiva Och vinnaren är flera gånger per dag?
Demonjakt
Den här veckan har jag utmanat flera av mina demoner. Det är hälsosamt att utmana dom ibland tycker jag. Nästan alltid går det bra och jag lyckas skrämma iväg dom, eller iallafall förminska dom. Men det tar alltid emot, för tänk om det går illa och demonerna växer? Men alla har gått bra den här gången! Kan bocka av att jag vågat fråga en tjej, valt att träffa obehagliga personer, samt cykla i regn. Den första sa ja två gånger, den andra var inte obehaglig alls, och jag överlevde snorhala rötter och stenar. Vilka demoner ska jag ta itu med nästa vecka?
Missa olikheter
Det är intressant och utvecklande att diskutera med andra, då vi alla har olika erfarenheter i våra liv. Synd att en del saknar förmågan att sätta sig in i andras erfarenheter och förstå att vi alla har olika bagage med oss. Det är värst för dom själva, de går miste om mycket roligt.