Spinning är som att onanera, ett helt godtagbart alternativt för den äkta varan. Inte lika trevligt, effektivt, skönt eller socialt, men det duger i brist på äkta vara. Med en termometer på minus 12 grader, skulle en äkta cykeltur innebära frusna tår och fingrar efter en timme, trots rejäla skor och vantar. Därför blev det spinning i förmiddags. Och snart kommer fröken hem, så det är väl bäst jag rakar handflatan nu.

Den femte januari 2009 skrev jag mina mål för 2009 i ett inlägg:

”Mer, oftare, snabbare, längre och hårdare. Ibland kanske för att det är skoj. Så är tanken att 2009 ska gestalta sig. Cykla ska jag också göra.”

Så hur gick det då? Jodå, jag cyklade mer, oftare, snabbare, längre och hårdare. Så till den grad att jag låg i feber en vecka före Vätternrundan så jag fick ställa in den, samt att jag under hösten var väldigt mycket sjuk i diverse förkylningar och feber. Men när det var som bäst, cyklade jag mellan 25 och 40 mil i veckan. Totalt under 2009 cyklade jag 709 mil, varav 414 mil på landsvägscykeln, bara 17 mil på ämtebe, 7 mil på crossen (men så köpte jag den i november) samt 270 mil övrig cykling (till och från jobbet osv).

Vad anbelangar kärlekslivet blev det mindre än 2008, men så cyklade jag mer istället. Inte för att det är tillfredsställelse av samma art att cykla som att älska, men näst intill. Det är en härlig känsla att köra belgisk kedja mil efter mil runt på Södertörn. Åh, jag får gåshud bara jag tänker på det. Fast ett rejält knull går ju inte av för hackor det heller. Det blev mer kvalitet än kvantitet av den varan under 2009, mer känsla än ren rytmik så att säga.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med mitt 2009, absolut nöjd med cyklingen, godkänt med kärlekslivet men icke godkänt vad gäller hälsan. Det finns med andra ord en utvecklingspotential inom alla områden inför 2010! Det kan bara bli bättre och bättre.