Brevet kom fram och mottagaren tackade så mycket för det fina brevet via textmeddelande på nallen. Efter lite SMS-korrespondens fick jag äntligen höra vederbörandes röst. Det kändes skönt att få tala med varandra efter ett halvår. En sten lättade från mitt hjärta och jag kände mig lugn och tillfreds. Nu ska vi bara försöka träffas också, vilket jag verkligen ser fram emot.

Ett brev betyder så mycket, brukar det heta. Men vem betyder det mest för, det där brevet? Den som skriver det eller den som får det? Skrev ett långt brev för hand, vilket var länge sedan jag gjorde. Normalt brukar jag skriva allt på min dator, kan sitta i flera dagar och justera, dra ifrån, lägga till och ändra så mycket att slutresultatet inte alls liknar det jag skrev först. Men nu när jag skrev för hand utan möjlighet att korrigera i efterhand, kändes det väldigt äkta. Allt vad jag ville få sagt kom fram på ett väldigt bra sätt. Samtidigt kändes det som en terapi att få skriva av mig. Nu återstår och se om brevet betyder något för mottagaren.

Hm…har inte skrivit på 4 dagar. Nåja, ibland får nöjen gå före slitet. Ägnade helgen åt att pussas! Måste pussla ihop förhållandet efter mitt sårande utspel i söndags. Var så urless på att alltid bli övergiven och lämnad på söndagskvällarna. Ingen som stannar kvar efter helgen, och älskar mig. Så jag gjorde sonika slut med V. Det var egentligen inte allvarligt menat, ville bara få henne och vakna till lite. Få henne att inse att man inte ska ta förhållanden förgivet. Att kärlek är något man måste arbeta på, inget som lever vidare om det inte får näring. Men så enkelt var det inte. Hon förstod inte piken alls. Så jag fick förklara allt…suck vad världen kan vara jobbig ibland.