Ingen av oss har ännu fått känslan av att vara i Paris. Klonen skulle äta crêpes varje dag. Men det ösregnar och det är kallt. Ingen absint, inga böcker eller crêpes. Men så tog vi oss till Place St Michel, där jag vet det finns en boklåda. När vi kommer ut med buss- och spårvagnsböcker för 45 euro finner vi äntligen en crêperia. Klonen får sin första crêpes och utbrister: “NU känns det att vi är i Paris“. Jag kan inte annat än hålla med. Vi är på gång. Bara absinten kvar.