I jakten på nya stigar och leder att utforska, började jag snegla på Booleden och Värmdöleden på Boo och Värmdö. Jag och Mattias planerade att cykla där i slutet på sommaren, men min luxation satte stopp för planerna. Men nu har det blivit såpass bra att jag ville prova hur det går att cykla. Tyvärr så var Mattias krasslig så det skulle bara bli jag och min kamrat Johan från LFC (Lattefarsornas Cykelförening). Trodde jag tills imorse, även han blev krasslig.
Det var med en viss nervositet som jag började cykla på Booleden. Det var andra turen efter luxationen, förra var på SSSM07. Samt att denna gång var jag ensam, det enda sällskap jag hade var Johans bilnycklar. Så jag tog det väldigt lugnt, ville inte riskera några vurpor och skador. Leden började vackert på släta fina motionspår men övergick till lite mer stök och bök. Axeln klarade sig fint i stöket men jag tog det lugnt hela tiden, tog inga som helst chanser.
Vid Velamsund där jag stannade och fikade medhavd kaffe, finns en vinodling med anor från 1600-talet. Vet inte om de får något vin, men rankorna såg ju levande ut, trots bara +5 grader.
Efter cirka 15 kilometer tog Booleden slut och Värmdöleden tog vid. Då var det bara att trampa tillbaka till Boo hembygdsgård där jag parkerat Johans bil som jag fått låna. Tack Johan, du är en riktig hederstryffel! Någon mil på asfalt med singlespeed, så det tog sin lilla tid. Men solen sken och det blåste inte så mycket.
En trevlig liten tur som totalt blev 3 mil på min singlespeed. Så hur var Booleden då, buu eller bää? Leden är av varierad karaktär, släta motionsspår, stigar med lite stök och bök, grusvägar genom skiftande landskap samt välmarkerad. Aldrig någon tvekan om var den gick. Den var bää, med andra ord helt godkänd.
Härligt… Trist att det blev så här. Dock börjar det onda i halsen att försvinna, eller beror det på den Hoegaarden som jag smuttar på nu?
Finns några fler bilder på Happymtb