Jag blir så chokglad chokglad

Att hitta fin och god ljus och mörk choklad i affärerna är inte så svårt. Svårare är det att hitta fin och god vit choklad. Så jag tänkt inhandla lite sådant på årets Chokladfestival.

Vid Femtorps bord utbrast en säljare “dig känner jag igen!” när jag sträckte fram handen för att ta ett smakprov som han höll fram. Jo, det var av honom jag köpte ett kilogram vit Opal på förra årets mässa, efter en lång diskussion om smak och tycke. Den chokladen är av den krämiga och feta sorten, inte den torra och dammiga som är vanligast.

Han måste träffa tusentals besökare på mässan varje år. Så det är imponerande att han kommer ihåg mig efter ett år. Känner mig smickrad som kund och människa. Choklart köpte jag Opal av honom iår med. Tog emot påsen med den köpta chokladen och tackade med orden “vi ses nästa år“, varvid han svarade “ja, det gör vi“.

Jag blir så chokglad chokglad!

6 reaktioner på ”Jag blir så chokglad chokglad”

  1. Visserligen så smakar ju vit choklad inte sådär jättebra i min mun, inte ens den finare varianten men nu är det ju din smak som är viktigast i detta fall.
    Mirja kom hem med mörk choklad med chili i som jag avnjöt i lördags kväll. Mumma… Choklad är roligt.

  2. Åh, varm drickchoklad med het chili, gör gott för magkänslan.

    Men nåt som verkligen passar med choklad, är absinth! Hur grumt som helst. Vi gör absinthtryfflar varje jul, jag och Klonen.

  3. Jag är lite kluven till Lindt. Har smakat både god och hemsk choklad från dom. Jag och Klonen köpte deras vita för ett tag sen. Och det ska mycket till för att vi tycker någon choklad är äcklig. Men när båda rusar ut samtidigt i köket för att spotta ut skiten i soporna, och sen slänga resten, då är det inte gott. Uäck!

    På mässan såg deras säljare ut som nåra tomtar med sina abnormt uppförstorade kockmössor. Börjar bli lite Marabouvarning på dom, där kvantitet premieras före kvalitet.

    Det de bjöd på mässan var lika motbjudande som en Alladinask, sötsliskiga praliner med nougat i precis allting. Uäck!

    Nej, Lindt får av mig samma beteckning som Marabou; det är inte choklad, det är godis.

    Tacka vet jag en Fazer blå! Krämig och god. Smakar bäst efter en stund i bakfickan ;~)

Lämna ett svar till Johan Andersson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.