Sakta sakta blev hon svagare och orkade inte riktigt med längre. Försökte med att ge henne lite pulver, men hon blev inget piggare av det. Till slut fanns ingen annan utväg än att åka iväg och lämna in henne. Jag kommer och sakna hennes brummande sällskap på morgonen och hennes lena doft på eftermiddagarna. Undrar om de har besökstider?

Om en vecka är hon klar för hemfärd. Då borde hon vara lika pigg och allert som förr. Då kan jag få mina espresso till frukost igen. Saknar dig redan min älskade Gaggia, min sköna espressomaskin! Snart är det vi två igen.